fattarinte

I snart 50 år har jag förundrats över andra människors åsikter, agerande och beslut. Nu inser jag att jag aldrig kommer att förstå. För varje år verkar jag förstå mindre och mindre. Hjälp mig någon att förstå...

Expressen höjer upp sin seriositet...

Publicerad 2012-03-31 12:42:04 i Samhället



Återigen gör expressens chefredaktör ett utspel i sin blogg där han berättar att vem som helst inte kan vara journalist och att man inte skall tro det som skrivs på sociala media. Det krävs nämnligen seriöst journalistiskt arbete med källkritik (tuppkammen fladdrar i vinden på herr Mattsson).

VI HAR GJORT DETTA I TVÅ HUNDRA ÅR...

Men herr Mattsson, att någon har gjort något länge, innebär inte att man varken är seriös eller kunnig. Det handlar bara om tid. 

Jag träffar ofta människor i mitt jobb som hävdar att de gjort något under lång tid i hopp om att skapa en auktoritet. Min fråga brukar alltid bli: "När slutade du lära dig något nytt?"  

Detta försök till uppläxning av herr Mattssons var nog en av de mest komiska läsning på senare tid.

Att media inte längre har ensamrätt på det skrivna ordet måste vara skrämmande. Att vem som helst skall kunna marknadsföra förfalskade bilder vore ju katastrof, för då skulle man ju inte veta längre vem man inte kan lita på. Nu vet ju alla att man inte kan lita på expressen och aftonbladet.

Nåväl, jag gjorde ett inlägg i herr Mattssons blogg.

Men jag fick bara ett automatiskt meddelande om att det först skulle granskas av en moderator innan det skulle synas. Kanske var det därför som hans inlägg endast kommenterats av en enda person?

Läste för några år sedan om att romerska Kejsare hade en slav bakom sig i vagnen under triumftåg genom Rom, som hade till uppgift att om och om igen viska till honom att "kom ihåg att du är mänsklig, kom ihåg att du inte är en gud än".

Om det är sant eller inte kan jag inte avgöra, men kanske skulle herr Mattsson behöva några sådana på sitt kontor?

Radio och TV-avgiften...

Publicerad 2012-03-31 11:48:36 i Nöjesvärlden



Jävlar vad pengar!!!!

SVT, Sveriges Radio och UR delar på 6.852.300.000 svenska kronor i form av radio och tv-avgifter... OMG!!!

Det låter nästan som när SD politikern Margareta Sandstedt skulle förklara i Riksdagen att 400.000 euro är detsamma som 40.000.000.000.000 svenska kronor. Roligt eller skrämmande får vi alla avgöra själva....


SVT kammar hem 3.952.900.000 kronor exklusive de dolda reklamintäkterna från exempelvis melodifestivalen.

Sveriges Radio får 2.574.100.000 kronor att prata som tonåringar i P3, eller prata på ett språk i P4 som jag inte förstår ett ord av.

UR (Utbildnings Radion) får 325.300.000 kronor för att lära oss hur man exempelvis flätar en korg. 

Är det ingen mer än jag som reagerar över mängden pengar i förhållande till kvalitén på utbudet?


Vem är egentligen intresserade av de program som SVT visar. Det liknar mer en av de där kanalerna som man bläddrar förbi utan att ens stanna till... Titta gärna på utbudet på SVT:s, UR:s och SR:s kanaler och fundera om du själv skulle kunna skapa nöje, debatt och lärande på ett bättre sätt för nästan 7 miljarder kronor per år?

Drygt 19 miljoner per dag!!

800.000 kronor för en timma, dygnet runt!

Varför är det ingen som blir förbannad? Varför är det ingen som kräver kvalitet?




Är man vad man kallar sig?

Publicerad 2012-03-31 11:02:14 i Nöjesvärlden



Just nu vet jag inte om jag är inne på ett minfält av samma dignitet som rasism, men vem fan är Tobias Hysén?

Tittade på Let´s Dance igår och undrade vem denna charmiga man var. Jag såg att han var benämnd som "fotbollspelare" i tidningen. Men inte benämner väl sig alla spelare i division 2 Västra Götaland som "fotbollspelare"? Inte skulle väl alla spelare i klubben Utsiktens BK platsa?

Så varför han blivit känd?

Jo, jag Googlade att han är en fotbillspelare som berättat att han är homosexuell... Eh, rätta mig nu, men vad är det som är så stort med det? Han är en division 2 fotbollspelare som är homosexuell och har en känd pappa.

Men min fråga är VAD består hans kändisskap i? Homosexuell, känd pappa eller fotbollspelare?

Min fråga är vem som kommit längst i sin acceptans till homosexualitet, jag som inte fattar grejen, eller alla som tycker att han är fantastisk som "kommer ut"?

Kan det vara så att jag accepterar honosexualitet mer än de homosexuella?

För några år sedan satt jag i ett konferensrum och arbetade. In kom en frodig Dansk med fika till oss alla (jo, han visste vad vi svenskar behövde) och sa att "här kommer jag med lite kaffe och negerbollar".

Alla svenskar började fnissa nervöst och rättade honom lite generat med att "det heter faktiskt kokosbollar".

Det svar som fick oss alla att tänka till var: "Men vem är värst, jag som säger negerboll, eller ni som skrattar åt det?"

I min värld så är det inte så stor prestation att ha sex i ett tv-program, tala om att man är homosexuell eller vara kvinna. Så jag förstår inte grejen?

Konsten att styra med ord...

Publicerad 2012-03-31 10:30:49 i Politik

Säga vad man vill om media, men de är mästare på att kamouflera sin styrning på ett fantastiskt sätt.

När de var på jakt efter sossarna för några månader sedan, så var de inte nådiga i sin ”journalistik”. Nu vill de ge sig på
andra blocket och skriver bland annat att Reinfeldt har ”kritiserat” Löfven, medan Löfven ”sågar” och ”slår tillbaka”.

DN beskriver till och med hur Löfven teatraliskt "höjer rösten och knackar i bordet".

Genom att styra politiken på detta sätt, så skapar man en åsikt hos de människor som inte kan tänka själva.

Det är att göra på samma sätt som när man skriver att kvinnor ”flyr med sina barn” medan när pappan gör samma sak så ”rövar han bort barnen”.

Jag kan inte förstå hur media kan tillåtas att skriva på detta sätt…

Men så länge det inte finns en oberoende part som granskar dem så kan de hålla på i evigheter. De kan hålla på att skvallra och snacka skit likt den där kärringen som springer runt på området och tror sig veta allt om alla.

Hon kan också hålla på så länge pöbeln tror henne.

Vi gör aldrig fel!

Publicerad 2012-03-30 17:43:40 i Samhället



Suck...

Läste precis expressens Thomas Mattssons blogg, där han bestämt skriver att de inte är ett drev!

Hur kan det komma sig att en verksamhet som styrs av pengar och upplagor, tror att vi människor är så korkade att vi går på att det handlar om ädlare och högre ändamål än att skapa en hög omsättning till bolaget?

För några månader sedan läste jag i expressen att de skulle BÖRJA med att vara moraliska och gick ut med löften till sina läsare om att vara nogranna med granskning, o.s.v. Tror att det var ett tiotal punkter som i grunden handlade om moral.

Efter detta har människor som Camilla Henemark och Mille Markovic varit tillräckligt trovärdiga för att man skall kunna skriva "hur det verkligen gått till". De avslöjar gärna hur "det egentligen gått till bakom kulisserna".

De människor som jag träffat som jag högaktar och litar på, är de som inte höjer upp sig själva till en oantastbar nivå av att aldrig göra fel. De erkänner gärna fel och brister och är sällan sena att be om ursäkt.

Min fråga är: När hörde man media gå ut och be genuint om ursäkt för ett fel som de har gjort?

Är det inte underligt att man både kan berätta om en händelse på en strippklubb som skulle ägt rum för 20 år sedan, men samtidigt skriva att de bevis som finns är förfalskade. Men man har inte gjort något fel, utan fortsätter att marknadsföra kompisarnas bok i tidningen.

Fan, den logiken hade inte ens "Bagdad-Bob" fått ihop...  

Det kan inte finnas en trovärdighet kvar hos en verksamhet som inte kan erkänna ett enda litet misstag. Det låter som en femårings försvarstal när media skyller på alla utom sig själva.

Så snälla media, väx upp och visa att ni är att lita på...

För övrigt så betyder hen höna på engelska...

Medias sjuka makt...

Publicerad 2012-03-30 12:37:24 i Politik



Det kan väl ändå inte bara vara jag som ser vad media håller på med för maktdemonstration?

Dessa tidningar som inte kontrollerar sina källor bättre än att de suger åt sig information från en uteliggare och en kriminell serb likt flugor på en stor och blöt ko**** på en sommaräng.

Detta media som "litade" på vad dessa människor sa om vår Kung. Att betala en uteliggare, samt marknadsföra en serbs porrsajt för att de skall tala negativt om vår Kung borde inte ha varit så svårt.

Men VEM av dessa journalister skulle låna ut sin bil till denna serb? Vem skulle våga ha denna f.d. artist som barnvakt?

Detta media styr pöbelns åsikter och är på väg att också styra politiken i Sverige. Demokrati är nonsens om propagandan gör människor till marionetter.

Om man gör en liten tillbakablick på ett parti som hette Ny Demokrati (fånigt namn för övrigt), så skapades detta parti med hjälp av medias entusiasm och felaktiga oponionsundersökningar. Pöbeln föll in i Berts och Ians galna upptåg, kraftigt påhejade av media.

Men när partiet blev för stort, så vände media sin rapportering och dödade detta parti mitt framför ögonen på de andra partierna.

Man skall inte för EN ENDA SEKUND tro annat än att Sverige Demokraterna fått sina stora siffror på grund av media. De vill nu lyfta fram ett parti till stora siffror. Kvar finns nu bara att ta livet av dem... Tro mig, de är inte långlivade...

Sedan gillar inte media Mona Sahlin. Då ser man till att smutsa ner henne till den milda grad (trots att hon skötte sig prickfritt som partiledare) att det inte finns någon annan utväg än att lämna. Jag är nog den som ogillat denna Mona mest, men måste samtidigt ge henne en eloge för hur hon hanterade att avsättas av media.

Med stora rubriker höjde man upp nästa man som frälsaren. Denna Juholt som skulle gjort självaste stalin grön av avund över den välansade kommunist-mustaschen.

Ja, det gick som det gicka. Han tårtade väl till det lite, men inte alls i samma grad som media ville få det att framstå.

Men det såldes tidningar i drivor. Media kunde gotta sig i allt likt kärringar i ett bostadsrättsområde.

Så visst lyckades de att såväl få bort Juholt och ersätta honom med en av de får som VÅGADE bli kontrollerad av media. Granskning är en sak, men att tvingas lyda den riktiga makten är farligt.

Varför väljer detta enorma parti en man som vuxit upp i Ådalen (Bara namnen får en sosse att gå fullständigt i spinn), gått en 48 månader lång kurs på AMU i svetsning till sin ledare?

Det finns ju för fan en massa män och kvinnor som är EXTREMT lämpade att styra ett land med allt vad det betyder.

Jo, därför att alla dessa människor är rädda för media!!! De är tillräckligt smarta att välja att stå en bit ifrån skottlinjen. Fanbäraren skjuts alltid först i krig.

Men nu har media skadat sossarna nog tycker de. Nu sätter de tänderna i det andra blockets tungviktare.

Med texter som "Regeringens kris allt värre - Väljarna flyr" och "Det hemliga spelet bakom ministerns avhopp".

Först och främst så ser jag kris som något värre än vad media ser det som. Därefter så har jag lika stort förtroende för oponionsmätningar som jag skulle ha om en feminist som hävdar att hon är ute efter jämställdhet.

Sist men inte minst så blir jag alltid förundrad när någon skriver om något som är hemligt. Hur hemligt är det om det står i tidningen?

Så jag förväntar mig nu att pöbeln kommer att oja sig över en händelse som de vet lika lite om som jag, journalisterna och alla andra som vet så in i helvete mycket om "saudivapenskandalen".

Rätten till yttrandefrihet...

Publicerad 2012-03-30 10:56:09 i Politik



Självklart skall alla människor äga rätten att säga vad man tycker och tänker utan att för den sakens skull bli straffad för sina åsikter.

Men var går gränsen och vem säger vad man egentligen får tycka, tänka och säga?

Jag skulle inte ostraffat kunna ställa mig med en megafon på stan och skrika nedvärderade saker om exempelvis invandrare utan att någon förr eller senare skulle kontakta Polis (med all rätt). Men har jag då den fullständiga rätten att yttra mig?

Eller är det så att så länge jag yttrar mig om "rätt" saker så har jag rätten att yttra mig?

Är det också så att bara vi röstar på något av de "rätta" partierna så är demokrati bra?

Ibland får jag känslan av att all denna "frihet" som vi har, är samma frihet som kossor känner när de släpps ut på vårbete. Går man för långt så finns det till slut ett elstängsel som stoppar oss, men så länge som vi finns på den gräsäng som bonden vill så är allt frid och fröjd... och har vi tur så blir vi mjölkade på allt vi har...

När blir man en gubbe?

Publicerad 2012-03-29 11:32:42 i Samhället



Min fråga är när stunden inträffar av att man faktiskt har blivit en gubbe.

Denna stund då det inte råder tvivel längre om att man borde dra sig tillbaka till de sälla jaktmarkerna. Den dagen då man drar ur sladden inför långresan till Valhall.

Är det när man besvarar frågan "Hur är läget?" med en lång utläggning om matsmältningsproblem och förstoppning, eller är det när vi fäller upp ringen på toaletten och kissar ner i vattnet så att det högljutt skvalar?

Eller är det så att det märks först med bilkörandet?

De som gasar in i en rondell för att få tuta på en kvinna som råkar ha en större bil än han (varför har SUV blivit en tjejbil? Det sitter nästan alltid en blond långhårig kvinna i 35-40 års åldern i SUV:ar).

Eller de som gasar när en Nissan Micra ligger jämte dem i omkörningsfil.

Njaä, där kanske det handlar mer om ilska och bitterhet än gubbighet...

Kan det vara så att man är gubbe när man sitter på parkbänken i stan och tittar på det unga förälskade paret som går förbi och ler med hela sitt hjärta... Nä, det kallas nog empatisk...

Kan det vara så att man är gubbe den dag då man inte orkar lära sig nytt i risk att behöva göra på ett annat sätt. Den dag då man tackar nej till ny teknik för att man inte orkar lära sig.

Eller är det när man slutar bry sig om hur man ser ut och hur man luktar? När man tar sin respektive så förgivet att man inte ens följer med in och handlar, utan sitter kvar i bilen med motorn på medan hon handlar maten och bär kassarna.

Eller är det så att man är gubbe när man överkompenserar sina fysiska svagheter med att uppträda aggressivt mot de som är svaga i samhället?

Kanske är man gubbe när man absolut inte får missa nyheterna på tv, eller inte längre glädjs av överlyckliga barns skratt och rop på sommaren.

Jag vet faktiskt inte... Kanske är det bara den dagen då vi ger upp allt.

Kanske är det den dag då vi inte längre tycker att det spelar någon roll att barn svälter i andra länder, att föräldrar inte pratar med sina barn, att jorden dör under fötterna på oss, krig och terror... Dagen då vi inte har kraft, lust eller ork att bli förbannade för det som är fel. Den dag då vi tappat civilkuraget att säga det vi tycker och riskera något till förmån för vad vi tror på.

Jag hoppas verkligen att jag har en bra bit kvar innan jag blir gubbe i så fall.


Hen som i henne...

Publicerad 2012-03-29 10:47:41 i Politik



Feminismen är ett omvänt förtryck mot män. Om det inte var så, så hade det hetat något helt annat än feminism.

Av den anledningen kan jag som man inte annat än att försöka stå upp för min rätt till lika värde mot kvinnan. Lika värde inför sina barn, rätten till vissa jobb, rätten till föräldrarledighet, rätten till barnbidraget, m.m.

Eller så kan jag göra så som jag gjort under snart 50 år. Det vill säga att acceptera att det aldrig går att uppnå rättvisa och därmed acceptera vissa orättvisor. De brukar ju som bekant jämna ut sig i det långa loppet.

Men jag måste ändå få ha rätten att behandlas respektfullt och inte kallas taliban eller våldtäktsman bara för att jag är en man.

INGEN annan grupp i samhället får utstå mer hat och smutskastning än männen. Om en grupp människor hade sagt lika vedervärdiga saker om invandrare så hade man ALDRIG fått en krona av staten. Men som tack för sitt hat mot MÄN, så bildades till och med ett parti... Hur fan fick detta hända?

Som om inte detta var nog så ville helt plötsligt alla partier kalla sig för feminister. Partierna har till och med kvinnogrupper... Men vad fan, är det inte så att feministerna klagar på män i styrelser att kvinnorna inte blir insläppta i deras grupper? Varför skall man då äga rätten att sluta sig i egna politiska grupper?

Till och med spillrorna från feministiskt initiativ har ju antidiskriminering i sin s.k. politik. Så varför väljer de då att gång på gång diskriminera männen?

Ibland tror feminister att de kan slänga ut vilken falsk statistik som helst om löneskillnader, tid i arbete, dubbelarbete, tid med barnen, m.m. Sakfel efter sakfel öses ut från feministerna till media som kontrollerar uppgifterna lika genuint som de kontrollerar "bildbevis" från en kriminell serb.

Ingen kommer att ifrågasätta den i rädsla för att kallas antifeminist. Detta ord som ligger i samma grupp av benämningar som rasist, homofob, terrorist, pedofil, m.fl.

En sista fråga... Hur kunde denna f.d. kommunist och manshatare schyman, som gnällde över de höga skatterna när hon själv skulle driva en krog, ELDA upp (hon fick i och för sig hjälp av en man att få eld på bålet) 100.000 kronor för att förstärka ett budskap.

Detta är så sjukt att elda upp 100.000 kronor för att få fram budskapet att kvinnor vill ha mer, än att se till att svältande barn får skolgång och mat. Jag mår verkligen illa av denna egoism av att med alla medel vilja HA!

Då är min avslutande fråga VARFÖR blev det just hen?

Detta är inte ett dugg könsneutralt... Den som tror detta är lika naiv som de män som i
Böjer man det feminina ordet "hon" så borde det bli "honne". "Hen" skulle därmed bli "henne".

Är det ett skämt?

Kanske skall man lägga över till svenska akademien att skapa nya ord, så att man inte råkar skapa ett ord som betyder höna på världens mest utbredda språk... Glad Påsk alla hönshjärnor!

Demokrati dödar jorden...

Publicerad 2012-03-28 13:42:25 i Politik



Varför måste politik handla om att det finns en konflikt i grunden mellan de olika blocken?

Det känns ibland som om det MÅSTE finnas en konflikt för att det skall kallas politik och demokrati.

När jag utbildar människor inom förhandling så finns det fyra viktiga ingridienser som måste fungera för att det skall bli en god förhandling:

1. Respekt för den anda parten.
2. Kränkta människor samarbetar inte.
3. Var beredd på att göra eftergifter.
4. Uppnå en god förhandlingston.

I min värld är det ett mirakel att dessa politiker som bråkar om vems idén var och slänger ut ironiska kommentarer som är värdig en tonåring under en debatt, kan få människor att välja dem att företräda ett land.

Hur skall jag som väljare få förtroende för partiledare som inte ens kan vara sams under ett samtal i direktsändning?

Jag kan GARANTERA att det smartaste en politiker skulle kunna göra i Sverige, är att ge beröm till motståndaren. Erkänna att motståndaren har en hel del genialiska idéer som man gärna kopierar eller samarbetar om och samtala på ett trevligt och respektfullt sätt.

Detta vore att ställa sig över fåneriet som pöbeln och media försöker framkalla...

Politik är inte en tävling mellan IFK och Elfsborg. Det är heller inte en MMA-gala där man slänger in två personer i en bur som får slå, sparka och strypa varandra till dess att den som blivit minst hjärnskadad vinner.

Politik handlar om att hitta långsiktigt bra lösningar för ett land och dess innevånare.

Uppnås detta verkligen genom demokrati?

Demokratin försvaras bara när massan tycker i grova drag på samma sätt som de folkvalda. Men om det kommer in en ny aktör så mobbas de på samma sätt som de själva fördömer skolelever att agera. Partiledare fördömer resultatet och hotar väljarna med kaos och anarki. Partiledare vägrar att sitta i samma rum som dessa av folket valda politiker.

Är det så att demokratin i grunden är massans sätt att idka förtryck på minoriteten?

Är det då så att det är lättare att välja att lova fler tv-kanaler, billigare sprit, mindre problem, färre brott, högre a-kassa, längre semester, kortare arbetsdagar och högre barnbidrag, än att välja en för landet bättre men jobbigare väg?

Fungerar bara demokrati när folket gör som staten vill, eller är det en fungerande demokrati att folket i Grekland vägrar att göra avkall på sina förmåner, trots att landet är bankrutt.

Kan det vara så att vi behöver en kontinuerligt och "diktatoriskt" ledarskap när det är problem i ett land? Kanske är det så att demokratin riskerar att skada ett land till den milda grad att landet inte orkar resa sig efter alla folkomröstningar.

Vad demokratiskt styre alltid måste kompletteras med är regler. TYDLIGA regler som inte lämnar några frågor efter sig.

Skall det få finnas främlingsfientliga partier i Sverige?
Skall det få finnas en-fråge-partier i Sverige?
Skall det få finnas partier som har en smutsig historia?
När övergår demokrati och ledarskap till diktatur och chefskap?
Skall folkvalda partier kunna välja att inte debattera mot vissa?
Skall det få finnas partier som idkar förtryck mot exempelvis män?

Jag är rädd att denna demokrati kostar vårt samhälle enorma resurser i dess falska löften och tjafs.

Rädslan kryper på våra politiker som riskerar att tappa tjänstebostäder, ersättningar och traktamenten om pöbeln inte håller med dem i deras beslut.

Då spelar det ingen roll om det står en ensam Nobelpristagare och bevisar att det är fel väg. Vägen att tillfredsställa pöbeln med mer och mer manna, till dess att de är så feta i kropp och själ att de inte längre bryr sig, är den enda vägen mot att bli omvald.

Är det verkligen så att alla människor borde ha denna rösträtt? Eller är det så att "en person är lika med en röst" är ett förlegat och farligt sätt?

Varför har då inte mina tonårsdöttrar rätten att rösta? Ibland är de såväl mer insatta som smartare än jag i vissa områden.

Kanske borde vi istället ha ett prov som alla måste klara som ger oss möjligheten att rösta. Jag skulle med GLÄDJE ge insatta forskare tusen röster mot min enda när det handlar om exempelvis miljöfrågor och nationalekonomiska val. Kanske skall de som skall ta över jorden efter oss vuxna ha rätten att rösta i miljö och energifrågor? Kanske skall barnen kunna lägga in ett veto mot att vi slutförvarar andra länders kärnavfall i evigheters evigheter...

Jag vet verkligen inte mer än att det känns som om vi uppgivet valt att använda samma korkade styre i form av demokrati och får det att låta som om det är något bra. Vi är lika intresserade av att utvecka demokratin som oljebolagen är att utveckla nya motorer.

Det är inte farligare med kontinuitet i styre än demokrati. Alla är rädda för en ny hitler eller stalin, men alla accepterar att Dalai Lama är den högste religiösa ledaren inom den tibetanska Buddhismen. Han är tillsatt på det mest odemokratiska sätt man kan tillsättas på. Men han är ju snäll!

Ta en titt på bilden ovan. Vem av dessa två skulle du vilja lägga stora beslut i händerna på. Den folkvalda demokratiska ledaren, eller den av tradition valda ledaren? Vem är en risk och vem är en trygghet?

Vi står ju för i helvete och tittar på när jorden dör under våra fötter under tiden som det röstas om och om igen i sann demokratisk anda... Jag skäms inför mina barn!

Det måste till en miljödiktatur som försvarar vår jord på samma sätt som USA vill bekämpa terrorism.

Hen är en kränkning!

Publicerad 2012-03-28 10:27:02 i Samhället



Återigen drar diskussionen vidare om ordet hen...

Vem i helvete vill ha ordet hen?

I morse pratade en ung tjej i tv med kraftigt överbett om hur viktigt det är för barn att inte få en könsidentitet.

Varför är det ingen som kan förklara för mig varför det skulle vara så farligt att ett flickebarn får reda på att hon är en flicka? Vill barn verkligen ha ett annat kön?

Själv stod hon och kände sig som en kvinna för första gången eftersom hon hade blivit professionellt sminkad innan programmet. Jag skulle kunna sätta tusen kronor på att hon kände sig snygg när hon tittade sig i spegeln. För första gången var hon en kvinna...

Jag må häckla feminister i könsneutrala kläder. Jag må häckla kommunister och andra radikala åsikter, men jag har ändå en gnutta respekt för att många lever som de lär. Feminister har oftast inte ett uns kvar av kvinligheten och därmed har de också suddat bort sin könsidentitet.

Men denna lilla hamster som entusiastiskt (och konstant tuggande) försökte vinna diskussionen med den äldre socionomen (kvinna) genom att prata över henne i hopp om att hon inte skulle få sagt något som tog död på hamsterns könslösa ord hen.

Att socionomen berättade att till och med spädbarn har koll på sin identitet spelade ingen roll för hamstern. Att socionomen berättade att Turkiet har ett likvärdigt ord som hen, men där har inte jämställdheten kommit någonstans, bet inte heller på hamstern.

Hon hade fullt upp med att prata oavbrutet och agressivt som den feminist hon är. Hon är livrädd för att höra något som skulle kullkasta feminismen och väljer likt tonåringar att prata mer än de lyssnar, eller som tyskar som skriker högre på tyska om man inte förstår deras språk.

Varför är det så viktigt med detta ord att det skall diskuteras i morgonprogram?

Jag skall säga att om någon kallar mig, min fästmö, mina döttrar, min bonusson eller min hund för hen, så kommer jag att vara extremt ärlig i min bedömning av denna person. Denna person har avsagt sig rätten av att inte behöva höra mindre smickrande sanningar om sig själv och kommer att överösas av mina bedömningar om kön, ålder, utseende, smak, talförmåga, hjärnkapacitet, eventuella skador och annat jag kan hitta.

Jag tror att denna lilla hamster som står i tv och sminkad kräver att mina och andras barn skall vara könsneutrala har för lite att göra. Hon har uppfunnit ett ord som hon vill att vi skall använda på samma sätt som en treåring leker att hon lagat mat med sand och vatten i trädgården. Barnet leker att det är mat, men vet innerst inne att det inte kommer att användas som riktig mat, hur mycket det än dukas och hur lång tid än leken tar, så är det till slut dags att gå in och tvätta händerna och äta mat på riktigt. 

Detta betyder att det finns ett "samhälle" på universitetens genusavdelningar och så finns det ett riktigt samhälle utanför, där barn föds till flicka eller pojke.

På genusavdelningen leker man könslösa lekar och diskuterar könstillhörigheten för anderogyna. Sedan går man ut genom dörren till verkligheten där människor, djur, växter och insekter har ett kön.

Tänk om statligt avlönade forskare i medicin, kemi, ekonomi, fysik eller psykologi hade samma obefintliga krav på sin forskning. Tänk om ekonomer hade sagt efter år av arbete att de har kommit fram till ett nytt ord som som betyder "pengar utan värde".

Men det är ett ord som vi inte behöver... Pengar har ju ett värde!

Jo men, det är inte rätt att den pengen vi får i handen har ett förutbestämt värde. Jag tycker att alla skall få välja värdet på pengar själva... Säger ekonomen med stolthet i rösten.

Ingen peng vill hamna i en valörroll vid tillverkningen. Så det så...

Jag tror att merparten av befolkningen hade tyckt att dessa människor är idioter som bara kostar meningslösa skattepengar. På samma sätt känner jag över dessa feminister.

Det finns en massa saker som är orättvisa och felaktiga. Men att vi föds i Sverige, med en hudfärg, med ett kön och med krav och förpliktelser från födseln, är inget farligt. Det finns annat att försöka förändra än att ta bort något som du aldrig kan få bort utan könsstympning och deportering.

Samma sak är det med denna avkönade hamster i tv som låtit någon annan förstärka dess könsidentitet med smink. Hon vill leka att barn vill vara könsneutrala, men vet innerst inne att vi alla vill ha en könsidentitet.

Jag har ett strålande förslag som kommer att rendera mig ett feministiskt pris iår:

Alla de som vill ha könsneutrum kan väl börja med att vara det själva... Det är helt fritt för dem att göra sig HELT könsneutrala och därmed försöka smitta oss andra med sitt utseende och attityd.

De vill ju uppenbart vara könsneutrala och är tillräckligt stora (både i ålder och vikt) att välja själva om de vill vara ett neutrum.

Jag skulle till och med kunna sträcka mig så långt att de kan få ett eget område i norra Sverige att kalla sitt (ge bort lite av de där jävla samernas områden). Där finns ingen könstillhörighet eller olikhet. Alla ser likadana ut och har en sifferkombination som namn och klär sig lika. Alla tjänar lika mycket och gör samma sak i samma takt.

Men va fan, ge dem en egen flagga också som är helt transparent. Ingen färg alls, för varför skall det finnas en tillhörighet till en flagga. För om man inte vill inneha ett kön, så är man också rädd för att vara något som andra kan placera i ett fack. Svensk, kvinna, kommunist, feminist, kristen... En människa kommer alltid att placeras in i fack av andra.

Jag har kostym när jag jobbar, för jag vet att mina klienter kommer att placera mig i ett fack som jag tycker känns bra att ligga i när vi skall börja jobba. Samma sätt har vi alla när vi träffar nya människor. Till och med hundar vill nosa lite för att kolla upp kön, ålder och om hon har lust att göra valpar nu... Det är inget unikt för oss människor att vilja ha koll på könstillhörigheten...

Jag anser att hen är ett påhittat ord som kränker oss som är nöjda med vårt kön. Det är förbjudet att kalla svarta vid vissa ord. Det är förbjudet att använda vissa symbolar i vårt land. Detta med all rätt tycker jag. MEN då skall det inte komma en liten jävla hamster som är statligt finansierad och kalla mig eller någon i min närhet för ett könskränkande ord som hen!!!

Tänker på mina dryga tonårsdöttrar som glatt gör high-five med varandra och skriker "girl power" när de vinner över mig när vi spelar wii.

Skall jag då säga att vi alla skall göra high-five och säga "hen power" tillsammans?

Jag lovar att svaret skulle bli: "ofta att jag gör high-five med dig! Du e ba sååå pinsam ibland".

Suck... De är så söta i den åldern...

Civilkurage är mod...

Publicerad 2012-03-27 15:55:32 i Politik

Såg ett program på tv igår om svenskars civilkurage. Det var ett "feel-good" program av stora mått. Kanske lite nördigt med en studio som bestod av en lite vilsen programledare, en bloggare och en "skådespelare". Den stora tillgången var dock en beteendevetare som gav sin syn på vårt svenska sätt.

Det som gjorde mig glad var att det fortfarande finns en moral kvar som säger att en väska som står på en cykel inte är någon annans bara för att den är obevakad.

Det som gjorde mig glad var att det finns de som har modet att gå fram och försvara såväl handikappade som sjuka.

Men varför reser sig inte alla upp och hjälper den misshandlade tjejen i rullstol? Hur tänkte de som bara satt kvar?

För några år sedan var jag på stan tillsammans med mina två döttrar. Plötsligt hörde vi ett herrans liv och såg att tre alkisar höll på att slå en liggande alkis med kryckor och knytnävsslag.

Ett helt torg fullt med människor gick förbi utan att en enda människa lyfte ett finger i att hjälpa denna man.

Jag sa till mina barn att stanna kvar och sprang bort och skrek på de tre våldsmännen med en röst som skulle gjort vilken gammal fanjunkare grön av avund.

När jag kommer fram så slutar de tvärt.

När jag frågar hur ända in i helvete de kan slå på en liggande man, knyter en av männen sina händer och närmar sig hotfullt. De två andra drar i honom och försöker att stoppa honom att göra något dumt.

Just nu hamnar jag i en klurig situation:

1. Om han slår mig så kan jag bli skadad.
2. Om alla börjar misshandla mig så lär jag inte få hjälp av de som väljer att titta bort.
3. Om jag slår honom så riskerar jag att skada honom riktigt illa.
4. Skall mina barn behöva se sin pappa slåss.

Så jag sa till honom att: "om du lyfter så mycket som ett finger mot mig, så kommer du inte att kunna stå upp på de närmaste tre åren din fan!"

Plötsligt blev han den lilla människa som han egenligen var.

Han ojade sig och beklagade sig medan offret vinglade iväg. Hans kompisar lovade och bedyrade att det aldrig skulle hända igen, på samma sätt som de lärt sig att få chans efter chans från Polis och myndigheter.

När jag gick tillbaka skall jag vara ärlig att säga att visst hade jag klarat mig från tre kraftigt alkoholskadade människor, men för den sakens skull var jag inte orädd.

Är man då feg för att man blev rädd, eller är rädsla något som behövs för att vi skall göra rätt beslut i komplicerade situationer?

Måste det till rädsla för att det skall kallas modigt, för om man inte är rädd så kanske man är galen eller överilad?

Denna händelse kommer mina döttrar fortfarande ihåg. Kanske är det just denna händelse som kommer att göra att de inte blundar i framtiden, trots att de med stor sannolikhet kommer att vara rädda.

Men vad är då riktigt mod?

Jag har ibland förundrats över de män som krigade i syttegravarna under 1:a världskriget. Det kanske mest groteska krig vi någonsin genomfört på vår jord. En blandning av allt vidrigt människan kan göra mot varandra.

Vad fick vissa av dessa unga pojkar att med risk för eget liv ta sig ut ur skyttegravarna för att hämta en dödligt sårad vän, bara för att han skulle få lyxen att dö i famnen på en människa. Var de inte rädda?

Jo, förmodligen livrädda. Förmodligen så rädda som vi andra bara kommer att vara sekunden innan vi tar vårt sista andetag.

Men modet fick dem att övervinna rädslan för att göra en god gärning. Gärningarna står inte i några böcker om hjältemod på slagfält. Deras ageranden går inte till historien som ett krigsstrategiskt mästerdrag. De finns bara beskrivna i små pojkars smutsiga brev till sin mamma och pappa för snart hundra år sedan. Brev som fick de gråtande föräldrarna en gnutta stolthet över sina små pojkar. 

Den enkla godhet som vi människor växer av. Den godhet som gjorde att tyskar och engelsmän faktiskt avbröt kriget en kort stund och firade julafton ihop som ett tecken på att de innerst inne var snälla och goda människor. Inte de djur som de tvingades att vara på grund anledningar som dessa pojkar inte ens förstod.

Förmodligen insåg dessa pojkar att det inte var så stor skillnad på dem. Kanske blev till och med två unga pojkar vänner och avskydde varje sekund av att behöva försöka döda sin nya vän.

Civilkurage är med andra ord att trotsa rädsla till förmån för att skydda andra.

"Kvinnor och barn först" är ett tecken på just detta mod. Att våga offra det enda man i slutänden har för någon annans skull. Detta är mod!!!!

Tack till alla er som har offrat allt för en god gärning. Tack till er som inte står omnämda i historieböcker eller har minnesmonument. Tack till er som inte gjorde det för ära och berömelse, utan offrade allt för att bevisa att godheten även räknas i liten skala.

Kan man då lagstadga om civilkurage?

Då borde det också gå att lagstadga om att vara modig och offra sig för andra.


Kränkt och chockad...

Publicerad 2012-03-27 12:26:44 i Nöjesvärlden



Nu till en liten fråga om hur vi anväder våra ord.

Är det bara jag som tycker att ord som kränkt, chock, m.fl. är missbrukade till den milda grad av media att de till slut inte har någon nivå kvar uppåt.

Att exempelvis skriva att Linda Rosing blir KRÄNKT över att någon kommenterat hennes bröst är rent fåneri.

Jag kan ta upp tusen händelser där människor blivit kränkta, men Linda Rosing kommer inte att ingå i en enda av dessa händelser.

Har man exempelvis frivilligt haft sex i tv, så har man själv valt ett aktivt val och därmed får man förvänta sig positiva och negativa konsekvenser. Om man fyller ut sina bröst med silicon och tror att det bara är snygga, kända och rika killar som kommer att titta på dem, så är man mer korkad än en nudibranchia. Vacker, men fullständigt korkad...

Media börjar använda språket som Gilette döper sina rakhyvlar. Mach 1, 2 och 3... Turbo, Fusion... De tar i så att de spricker med att överdriva en fånig sak som en rakhyvel som man i lugn takt drar utmed sin kind för att få bort skägg.
Det går också att kombinera varianter som Mach 3 Turbo, så går det farligt fort!

Mach 1 är en hastighet av 1225 km/t. Det är med andra ord snabbt som fan. Att nu gå upp till i princip tre gånger ljudets hastighet och peta in turbo, gör att denna rakhyvel blir livsfarlig att hålla i handen för alla andra än en erfaren testpilot!

Sedan så låter man inte bara en kändis göra reklam, utan TRE... Då blir det ju tre gånger så bra!!!

Men nu räcker det inte med tre blad, utan man bygger på blad i samma takt som Sergej Bubka slog världsrekord i stavhopp, d.v.s. med en centimeter per tävling.

När jag var en liten plutt så sa alltid min far till mig att: "Den som ger sig in i leken, får leken tåla".

Detta betyder att om jag exempelvis säger att Gudrun Schyman är en mediakåt och lat kvinna som borde extrabeskattas för att hon bara äter av samhällets resurser, så har hon redan "kastat första stenen" genom att hävda mansskatter och kallat mig för taliban. Hon kan med andra ord inte springa och gråta ut i media om jag svarar henne med samma mynt.

Så att skriva i media om att ett folk som badar nakna i en insjö en vacker sommarnatt och har två knapptryckningar från porr i datorn, skulle bli chockade över att se trosor på en dansare i tv är helt befängt.

Men stolt som en tupp stod denna man som "uppfann" ordet nakenchock och berättade om sin bravad... 

Inte fan sitter 1,5 miljoner människor i chock efter att någons klänning hakat upp sig och visat lite av trosorna. Inte fan sitter vi svenskar i chock på badstranden när det går runt män och kvinnor i för små badkläder?

Man kan i och för sig se en och annan äldre man och kvinna sittandes med ett leende på läpparna och drömma sig bort till svunna tider när de tittar på ungdomarna som springer runt på stranden. Men det är fina och lyckliga blickar som inte har ett skit med chock att göra.

Jag tror att jag skulle bli lite chockad om man fick följa Kronprinsessans barnafödande i närbild i direktsändning. Då hade jag tyckt att det var skäligt att prata om en smärre chock. 

Jag tror att jag blev lite chockad när två flygplan flög in i WTC skraporna. Eller när Olof Palme blev mördad, eller när galningen breivik mördade barn. Jag blev rädd, ledsen, upprörd och redigt förbannad över dessa händelser.

Jag har träffat ett par människor i mitt liv som varit utbrända. Det är skamligt att en trött henna-färgad kärring på försäkringskassan hävdar att hon är utbränd för att hon är trött. Det är förjävligt när en läkare försöker att övertyga mig om att jag är utbränd när jag har influensan.

Detta är att kränka dessa två riktigt utbrända stackare som kommer att ha år framför sig med terapi och medicinering för att hjälpa dem tillbaka till vad som skulle kunna betecknas som ett liv.

Problemet med att utarma språket är som om man överdriver beröm till exempelvis en tonåring med ord som fantastiskt, underbart, duktig och succé, bara för att hon lyckas komma hem vid utsatt tid. Vad skall man då säga när man kommer hem och hon har städat och lagat mat till familjen? Det finns liksom inget kvar...

Det är som om man redan sagt till sin tonåring att jag förväntar mig inte mer av dig än att du kan klockan (vilket i sin tur är att kränka)...

Eller skall man göra som Gilette? Du är helt suverän mach 3 Turbo med fem blad i presentförpackning!!!!

Ge fan i att ha sönder mitt språk. Jag gillar ord som lagom, klädsamt, irriterande, förbannad, glad, lycklig, förvånad, misstag och ledsen... Ord som chock, katastrof, kaos, kränkt, m.fl. innebär extremt tragiska händelser som oftast gör att man skäms för mänskligheten.

Så i respekt till alla de som är och varit kränkta på riktigt ber jag media att vårda sitt språk, så att vi inte kränker dessa människor.

Läser som fan läser bibeln!

Publicerad 2012-03-27 10:48:00 i Samhället

Var står det att vi skall döda varandra?

Jag är snart 50 år och har kommit fram till att ju mer jag lär mig desto mer förvirrad och okunnig känner jag mig.

När jag var 18 år och trodde mig ha svaren på alla frågor, var jag en stark förespråkare för dödsstraff. Det var ganska enkelt att försvara med "öga för öga, tand för tand". En mördare skulle därmed avrättas. Om han också var en pedofil så fick han gärna plågas till döds.

Men nu när jag borde vara vis och ha svar på frågorna som mina tonårstjejer ställer till mig, så är inte allt längre kristallklart.

Skall staten döda som straff för att det är förbjudet att döda? Frågorna ter sig så jävla konstiga med åren.

Hur kan då dessa människor som krigar och mördar i sina gudars namn vara så säkra på sin sak?

Är det så att dessa människor helt lagt över sin vilja på någon annan, eller har de fastnat i en tonårings resonemang?

Det krävs en fullständigt icke-tänkande människa att agera som breivik (han förtjänar ingen stor bokstav i sitt namn). Det krävs ett barns intellekt att agera som hitler och stalin (små bokstäver här också), men det krävs stora människor att agera med godhet som vapen. Jag högaktar dessa stora män och kvinnor som stått upp för en åsikt med fredligt agerande.

Vem som helst kan slå en annan människa på käften. Är man osäker på sin förmåga att slåss så kan man använda tillhyggen.

Denna "kompetens" har vi besuttit i 80.000 år, så när ett folk regredierar till detta stadie så kan de inte längre inneha respekt. Att kräva respekt är oftast meningslöst. Respekt är något man förtjänar med ett agerande.

Att använda sig av ordets och logikens makt att skapa en förändring måste därmed ses som ett betydligt mer utvecklat sätt än att slå en annan part på käften för att han inte tycker som du.

Men varför finns det så många konflikter?

Om man skulle ta bort alla de konflikter som har en religiös bakgrund, så skulle det bli en handfull konflikter kvar som man med medling lätt löser.

Kvar finns alla konflikter som bygger på att en dum jävel har tolkat texten på samma sätt som fan skulle tolka bibeln.

Dessa konflikter är i min värld inte möjliga att lösa kortsiktigt.

Om man tar en självmodsbombare och backar till hennes föräldrar, så kommer man att se en attityd som är ritad i karbon. De har skapat detta monster som valt att mörda oskyldigt lekande barn och föräldrar.

Men vart har dessa föräldrar fått sina åsikter ifrån? Jo, naturligtvis från sina föräldrar o.s.v. genom urminnes tider.

Vad finns det då för styrmedel av dessa människor, oavsett om det är radikal-Kristna i USA eller radikal-Islamister i Irak.

Kan det vara så att den skrikande och dansande Pastorn i ett tält i Texas är farligare än man tror med den första anblicken? Kan det vara så att Imaner är katalysatorer som skapar bomberna runt om på jorden?

VARFÖR fördömer inte dessa religiösa ledare med makt alla dåd som deras anhängare gör i sina gudars namn?

Varför ställer sig inte Kristna och Muslimska ledare upp gemensamt och fördömer alla de som mördar i guds namn?

Vill de inte få stopp på dödandet? Vill de inte ha fred?

Som jag skrev tidigare, så hade jag en del existensiella frågor under senare tonåren som jag sökte svaren på. Detta gjorde att jag läste en del religiösa böcker som förespråkade sina gudars förträfflighet.

Men det som slog mig är att det fanns ingen av de böcker jag läste som förespråkade mord, hat och förnedring.

Vilken bok läser då dessa radikalt religiösa människor?

Har de egna böcker som innehåller "bonusmaterial" i slutet?

Eller är det bara så att det är satan själv som styr båtarna och låter de inskränkta hissa segel, för att i full fart segla över kanten mot den eviga elden?

Kan det vara så att de smarta har redan hoppat över bord och trampar vatten under tiden de ser fartyg efter fartyg segla förbi med entusiastiska matroser som inte kan vänta på att få ta sitt skepp över kanten.

Ibland känns det som om jag är en av de som ligger i vattnet och skriker till de förbiseglande att hoppa över bord. Men det enda svar jag får är att jag kommer att brinna i helvetet för jag inte tror!

Jo mina vänner, jag tror...

Jag tror att vi människor kommer att ha sönder denna planet. Jag tror att vi människor är för korkade för att vara nummer ett på jorden. Jag tror att när jag dör så är jag borta och jag tror att jag har EN chans i livet att göra snälla saker som gör att andra får en dräglig stund innan vi alla dör.
Jag tror att det är så enkelt att vi människor är en konstruktion som består av kol och vatten och gör idiotiska misstag varje dag. Jag tror att USA tar livet av jorden och jag tror att religion oftast är ett opium. Jag tror att meningen med livet är att få och älska barn och att allt annat egentligen är meningslöst. Jag tror på frosseri av goda minnen, men inte på egoism. Jag tror på kommunismen som filosofi, men tror att kapitalismen fungerar i praktiken. Jag tror på att det finns något bättre än demokrati och jag tror att alla människor i grunden är lata.

Så visst är jag troende i många frågor utan att veta med säkerhet.

Men de som föraktfullt och på ett elitiskt sätt hävdar att jag inte är troende har helt fel!

Vad de menar är att jag inte tror på samma sak som dem och därmed är mindre stående individ som borde brinna i helvetet som straff.

Jämför detta med tonåringens resonemang om dödsstraff så förstår ni min oro...

Vad intresserar läsare?

Publicerad 2012-03-26 19:53:32 i Nöjesvärlden

Tittade just på Bloggportalen.se och såg till min förundran att de mest sökta termerna denna vecka är:

gratissaker.com
Storuman
Nakenbilder
Utan trosor
Sexnoveller
Sex
Amatörsex
Erotiska noveller
Sexbloggen

Är det verkligen så att dessa ord symboliserar vilket intresse bloggläsare har?

Så om jag skulle skriva om en sexblogg som innehåller sex stycken sidor med erotiska sexnoveller, Amatörsex och Nakenbilder. Då kanske jag blir bjuden till Storuman utan trosor av gratissaker.com?

Undrar just vilka människor som hittar till min sida på grund av denna text :-)

Det är synd om människorna...

Hur fan räknar republikaner?

Publicerad 2012-03-26 17:30:47 i Politik



Jag är så in i helvete trött på republikarers sätt att gnälla på att vårt kungahus är dyrt.

Metoden att spara några fjuttiga miljoner skulle vara att byta ut vårt Kungahus mot en President... Men vem skall då underhålla alla våra kulturskatter?

Är det så att dessa Republikaner tror att det är gratis att underhålla vårt arv i form av slott och klenoder?

Eller finns det en plan om att sälja ut dessa slott till nyrika ryssar som sätter taggtråd runt parkerna och placerar beväpnade vakter vid entrén?

Hur spännande skulle det vara för en Nobelpristagare eller Polarpristagare att ta priset ur handen på President Reinfeldt?

Nej, nej och åter nej...

Till och med den legendariske musikern BB King pratade lyriskt om att han började som bomullsplockare och sedan har spelat för presidenter och statsöverhuvuden över hela världen. Men NU hade han fått ta emot ett pris från en Kung... En RIKTIG Kung!!! Denna man strålade av lycka och stolthet.

Det finns något spännande och mystiskt med ett Kungahus. Det är ett arv och en tradition. En av de få traditioner som vi kan vara stolta över och som är vår genuina tradition. Vår historia!

Vem fan bryr sig om en folkvald President om två hundra år?

Vem kommer ihåg Ernst Trygger från Nationella Partiet som var statsminister 1923-1924 (under Gustav V:s tid)?

Grejen med tradition är att vi VILL inte välja allt. Vi är trött på att välja fonder, pensionssparande, försäkringsbolag, bank, parti, skola, sjukvård, bredbandsbolag och vilket kaffe vi skall välja. Rättvisemärkt, ekologiskt, mörkrostat, bryggmalet, o.s.v.

Idag fattar vi fler beslut per dag än vad 1500-tals människan gjorde på 10 år. Inte konstigt att vi blir förbannade när en säljare ringer hem på kvällen och vill ge oss möjligheten att välja ett nytt elbolag...

Nä, tacka vet jag ett Kungahus som just nu säkerställt tronföljden med ytterligare en generation. Tacka vet jag snapsen till kräftorna i augusti och tacka vet jag "små grodorna" till midsommar och tacka vet jag Kalle och hans vänner på julafton.

Tacka vet jag det som gör detta lilla land unikt!

Att det inte är exakt samma person på tronen är lika okej som att det är olika smak på snapsen, olika leverantör av kräftor och att Kalle och hans vänner får en ny film varje år.

Men fan den som vill ersätta kräftskivan med en karibisk grillkväll med sötsliskiga drinkar, eller den som vill sjunga en indonesisk skogshuggarvisa till midsommar... och fan den som bytt kanal från "riiiiing klocka riiiiing" på nyårsafton till en jävla U2 konsert... och fan ta den som köpt Coca Cola istället för Julmust på julafton.

JAG ÄLSKAR ATT SLIPPA VÄLJA!!!

Att år efter år se våra slott och parker trona upp sig i vår vackra huvudstad är att känna stolthet. Att vi har en Kung som värnar om miljöfrågor, Drottning som värnar om barn och en Kronprinsessa som kämpar hårt för att förtjäna folkets förtroende är få länder förunnat.

Men det är kanske inte konstigt att media med dess kommunistiska yrkeskår, som gör allt som står i dess makt att skada vår Rojalistiska kultur och ersätta den med ett statsskick värdigt en kommunistisk stat...

Men ett litet budskap till dessa kommunister som vill avsätta vår Kung på grund av att han inte är demokratiskt vald:

Försök avsätta Putin med hjälp av demokrati om ni kan. Stalin kunde knappast anses som "folkvald" och Hu Jintau är inte synonymt med demokrati. För att inte tala om Kuba och Nordkorea... Men vi släpper det här. Tror nog att jag fått fram mitt budskap...

Egenmäktighet med barn.

Publicerad 2012-03-26 16:18:48 i Samhället

Det var en gång en man som kämpat för hans och hans barns rätt till umgänge.

Så att höra diskussionen i morse på tv om att egenmäktighet med barn fördubblats på 10 år gjorde nog honom såväl upprörd som uppgiven.

Så här är den enkla verkligheten för tusentals pappor som försöker att hålla emot mammans dragkamp.

8 av 9 pappor förlorar vårdnaden om mamman söker ensam vårdnad. Det räcker för mamman att hon kan bevisa att mamman och pappan inte kan samarbeta. Att mamman skulle vara grund till problemet spelar ingen roll.

Detta s.k. nätverk som nu skall lösa alla problem med att pappor vill ha tillbaka sina älsklingar är en ren fars. Pappan har varit i kontakt med ALLA instanser som finns utan att någon lyft ett finger i att sätta ner foten och ringa upp barnens mamma och säga: "Ge tillbaka barnen till pappan för fan!

Nä, istället har han fått höra hur viktig mamman är för barnen. Poliser har hotat att om han gör på samma sätt som mamman så hämtar de in honom. Hans f.d. advokat har sagt att mamman är viktigare än pappan. Familjerätten har sagt att pappor inte får sina barn för att de inte är tillräckligt engagerade i barnen och politiker har likt amerikanska presidentkandidater sagt att OM de styrde så skulle det bli förändringar.

Inte EN ENDA instans har hjälpt honom och hans döttrar!!!

40.000 barn får aldrig träffa sin pappa, medan 150.000 barn bara får träffa honom en gång per månad. DET ÄR SKAMLIGT! Pappan i denna berättelse är lyckligt lottad. Han har mer umgängestid, men av den enda anledningen att han lagt ner kopiösa belopp, haft mycket tid och valt att företräda sig själv i Tingsrätten. Utan detta så hade mamman fått vårdnaden och pappan hade inte fått vara en del i hans döttrars liv mer.

PAS är den största barnmisshandel i rika länder som Sverige. Den handlar i grunden om att en förälder (mamman) skaffar sig 100%-ig kontroll över barnen och styr dem med järnhand i syfte att få barnen att ta avstånd från pappan. Barnen uppmuntras och belönas när de säger eller gör något illa mot pappan och bestraffas om de skulle älska sin far.

Det finns mängder av forskning i ämnet, men VARFÖR är det ingen som vågar prata om det?

Kan det vara så att hela fasaden av den hårt kämpande kvinnan som är ensamstående med två barn rasar samman som ett korthus. Kanske är det så att denna mamma är något annat än det harmlösa offer och som hänsynslöst tar pappan från barnen och skapar förvirrade små pojkar och flickor som kommer att söka uppskattning från äldre män i tonåren?

Nu till något som han hade behövt veta vid separationens början: Delad vårdnad betyder ENBART att myndigheter frånsäger sig ansvaret vad mamman än hittar på.

Delad vårdnad betyder att alla problem får lösas av föräldrarna själva. Samtal med familjerätten, m.m. är bara under frivillighet. Hjälp från socialen ges bara om mamman ber om det.

Det är självklart att frågan hamnar i Tingsrätten till slut. Alla pappor som är villiga att gå genom eld och vatten för sina barn går vidare till det svenska rättsystemet som har till uppgift att döma rätt och fel.

MEN, det finns inga rätt eller fel i en vårdnadstvist. Det finns bara en stor mängd lögner om vad den ena eller andra har gjort. Föräldrarna kan med andra ord ljuga hur mycket som helst, för processen pågår utan ed.

Kvar finns det som domstolen skall döma i. Det vill säga: "vad som är bra för barnen".

VEM avgör vad som är bra för just pappans barn?

Skall det verkligen få sitta (som i hans fall) en tjej-domare i 30 års åldern utan barn och referera till en kompis vars föräldrar är separerade?

Vem i helvete anser att detta mål är så oviktigt att en nyutexaminerad domare skall döma i en pappas och hans barns viktigaste mål?

Nu fick som sagt mamman inte ensam vårdnad (tack vare alla docenter som skrivit om hur viktigt det är med en pappa). Men för att mamman inte skulle gå tomhänt hem, så fick hon merparten av umgänget...

VARFÖR?

Trodde verkligen denna 30 åriga domare att hon gjort sitt jobb? Trodde hon att hon dömt vist och skickligt, eller gick hon en feg väg att en mamma aldrig alltid skall ha mer än pappan?

Nu skulle man kunna tro att ett ärende är slut.

Men om nu mamman inte tycker att domen var tillfredsställande, så kan hon välja att låta bli att följa den.

Trots att pappan meddelar myndigheter om mammans beteende, trots att han bevisar bevisat att hon inte sköter eller skött tider och trots att han vidarebefodrar alla hotfulla sms och mejl till såväl socialen, domstol, familjerätten, polisen, politiker, som till skola. Så finns det INGEN som vågar sätta ner foten och säga:

GE FAN I ATT ANVÄNDA BARNEN SOM SLAGTRÄ!

Det som sägs är att familjerätten kan erbjuda samarbetssamtal om han vill...

Jävla nonsens!!!

Man kan inte samarbeta med människor som anser att "allt mitt är mitt och allt ditt är mitt"!

Pappans enda medel som finns kvar är att gå till domstolen och anmäla henne för egenmäktighet med barn... Detta ärende som fördubblats på 10 år.

MEN om jag inte räknat helt fel, så innebär dessa regler att mamman först måste hålla barnen i tre månader innan myndigheterna meddelar mamman att hon har en månad på sig att återlämna barnen. Detta betyder att ärendet avskrivs om mamman lämnar tillbaka barnen dagen innan. Då har det gått fyra månader. På detta sätt kan mamman göra 10 gånger, vilket renderar i att hon ostraffat kan hålla barnen från pappan i 40 månader!!!

I denna pappas fall har han fått höra att hans döttrar hunnit bli för gamla för egenmäktighet med barn, vilket gör att han och hans barn åter står rättslösa...

Så att höra på tv i morse att det skall tillsättas "nätverk" för att komma till bukt med problemet att anmälningarna om egenmäktighet med barn ökar så drastiskt, är ett hån mot denna pappa och hans barn.

Pappor har pratat med ALLA de instanser som skall ingå i denna typ av nätverk och det enda man vill ge dem med det nya förslaget är någon att skicka ärendet vidare till, till dess att dessa pappor inte orkar kämpa i ekorrhjulet längre.

Man vill med andra ord inte komma åt problemet med PAS och mammor som vill undanhålla barnen från pappan. Man vill bli av med den stora mängden anmälningar om egenmäktighet med barn.

OM man verkligen tycker att barn har rätten till en pappa, så är det bara att sätta hårda straff på när en förälder tar barnen utan den andra förälderna godkännande. Detta betyder att all separation skall innebära en juridisk uppdelning av tiderna. Barnen skall ha rätt till båda föräldrarna.

Den som inte sköter tiderna blir hårt straffad. Oavsett om det skulle vara den hårt dubbelarbetande och ensamstående kvinnan, eller den hårt dubbelarbetande och ensamstående mannen.

Jämlikhet är kommunism.

Publicerad 2012-03-25 13:10:42 i Samhället

Att jag är mot feminism råder det nog inga tvivel om, men jag är också emot den s.k. jämställdheten/jämlikheten..

Jag är inte jämställd med någon annan varelse på denna jord bara för att de skulle inneha ett visst kön. Än mindre ett annat kön.

Hur skulle jag kunna se mig jämställd med en barnamördare som Breivik ens om vi råkar ha samma kön?

Jag kan i ärlighetens namn erkänna att jag inte känner mig ett dyft jämställd med min underbara fästmö. Hon har kunskaper, sätt, förmågor, åsikter och sätt som gör att jag inte ens vill vara jämställd med henne.

Jämställdhet är bara ett kamouflerat sätt att skapa någon form av kinesisk kommunism, där alla cyklar på likadana cyklar och har samma färg och modell på sina kläder och har fått tilldelat den rätta unisex-frisyren. Tycker du på "fel" sätt så avrättas du. Detta är exakt jämställt, d.v.s. att man medvetet har ställt något exakt jämt inom alla avseenden. Alla är lika och olikhet straffas.

Jag fullständigt ÄLSKAR att min kvinna inte klär sig som jag, talar som jag, har samma intressen, eller gillar samma filmer. Det är lite av grejen med att våga vara olika.

Tro det eller ej, men jag gillar att stå i köket och laga mat medan min älskling fördjupar sig i Grey´s Anatomy. Samtidigt så njuter jag när min fästmö kommer in med en öl till mig och frågar vilken period det är i fotbollen (den förstod nog bara killar).

Jag hade en diskussion med några feministiska mammor för ett tag sedan som tyckte att det var viktigt att alla i klassen gjorde samma sak på dagsaktiviteten, så det var bara att demokratiskt välja om det skulle köras gocart eller gå och fönstershoppa på stan.

Demokrati är massans förtryk över minoriteten, vilket innebar att bara för att det råkade bli fler flickor i klassen, så skulle dessa pojkar tvingas fönstershoppa en hel dag.

Efter fönstershoppandet sa lärarna att pojkarna hade varit omöjliga och skulle straffas. Vem fan skulle sagt att flickorna skulle straffas för att de var för fega under ett gocart-race? Ingen!

Till alla mammor som läser detta:

Pojkar hatar att köpa kläder, skor och väskor.
Pojkar gillar inte att pyssla.
Pojkar är inte intresserade av Prinsessor och Prinsar.
Pojkar gillar att brottas, rapa och fisa.
Pojkar gillar stora maskiner som låter mycket.
Pojkar tycker att smutsiga kläder är synonymt med att ha haft roligt.
Pojkar gillar att tävla.
Pojkar gillar att ha sönder saker.
Pojkar jämför ärr och blåmärken
Pojkar tycker det är coolt att våga äta en mask eller låta sig bitas av en skogsmyra.
Pojkar gillar vapen och saker som låter mycket.


Men i jämlikhetens tvång tror mammor att de gör sina barn en tjänst som fostrar dem att bry sig om sina skor och vilken väska de skall ha till skolan. Lärarinnorna stoppar alla försök att få brottas i en lerpöl och det förbjuds av en trött rektor att kasta snöboll. En duktig elev är en elev som sitter still och pysslar. Gärna med pyssel som fröken tycker är kul.

Sen kommer de stackars pojkarna hem och tittar på barnprogram där män leker med dockor och pyntar ett rum som
den värsta Kirchsteiger (som för övrigt är ett hån mot män). 

Barnen skall övertygas till åsikter på samma sätt som att min generation skulle höra att direktörer rökte cigarrer och var dumma, medan arbetaren var snäll. Jag hatade "vilse i pankakan"! 

Avslutningsvis får den lille grabben läsa lite Kalle Anka och se hur Kajsa Anka misshandlar Kalle för att han glömt alla-hjärtans-kvinno-dag. Men hon har inga problem att limma på Alexander som den värsta Big Brother-deltagaren.

På kvällen kommer mamman in och tar fram en JÄTTESPÄNNANDE bok som handlar om hur den vackra Prinsessan blir räddad av Prinsen...

Stackars unge... Om 30 år kommer han sitta på ett kontor med en ny handväska och hoppas på att Prinsen med den vita springaren skall komma och rädda honom.

Varför är feminister så rädda för olikheter?

Först och främst är feminism och kommunism synonymt. Det finns en anledning varför just Gydrun "mansskatt" Schyman startade Fi och varför Lars "jag vill fria i tv" Ohly om och om igen hävdade att han var feminist (hur fan kan en man vara feminist?).

För det andra så tror jag att dessa feminister liknar de där kopiöst fula människorna som man ibland ser på stan. De där som är så fula att de kompletterar sin fulhet med groteska frisyrer, tatueringar, kläder och piercing, så att de inte längre är fula, utan bara konstiga...

Feminister är samma skrot och korn. De vet att de är så fula och oattraktiva för män med sitt utseende och sätt, att de förstärker sina burdusa sidor, till dess att vi män upplever dem som bara konstiga och osmakliga...

Handen på hjärtat. Hur många henna-färgade feminister har inte tittat i smyg på filmer som Pretty Woman, Dirty Dancing och gamla filmer med Gary Grant och drömt om att träffa en riktig man som uppvaktar henne? Att förneka detta är som att förneka att man någonsin tittat på porr på internet.

Så om denna maffiga feminist på hundra rediga pannor nu innerst inne skulle vilja vara en Silvstedt som blir uppvaktad av vackra och sympatiska män (modell Gary Grant). Men dessvärre blir hon inte ens blir uppbjuden av en invandrad ryss klockan 01:30 på ett diskotek norr om norra polcirkeln.

Då är det kanske lätt att hävda att det är förnedrande att Silvstedt har siliconbröst och låter sig bjudas med på en yacht till Bahamas av en liten rik Italienare.

Feminister är med andra ord som kommunister:

Jag lyckas inte så bra som du, därför vill jag ha dina pengar.
Jag är inte attraktiv i mäns ögon, därför vill jag inte att andra kvinnor är attraktiva.

Okej, så här är det...

Mina döttrar kommer att bli sjukt snygga när de blir vuxna. Lägger man också till att mina gener gör att de kommer att bli sjukt smarta, så lovar jag att de inte kommer att ha ett enda uns av behov att hävda sig som jämställda. Tvärt om kommer de att skratta på väg från sitt högavlönade jobb till sin dejt och tacka sin stjärna för att de föddes till kvinnor...

Förmodligen kommer de inte se den bittra feministens föraktfulla blick när de passerar henne. Det enda feministen fick av mina döttrar var ljudet från louboutin, synen av Gucci och doften av Chanel.

Kvinnors löner.

Publicerad 2012-03-24 12:16:20 i Samhället

Först och främst vill jag säga att i den professionella rollen så tänker man på företaget och dess kunder primärt och sig själv sekundärt. Detta är regeln av att agera professionellt.

Att vara professionell innebär bara att man erhåller en ekonomisk ersättning för det man för tillfället gör. Så om en person snackar skit om sitt företag, samtidigt som företaget betalar en ersättning i form av lön, så är personen med andra ord en professionell skitsnackare.

Vi måste med andra ord skilja mellan att vara professionell och att agera professionellt.

Så då kvarstår den enkla frågan:

Vem i helvete skulle välja en sämre anställd bara på grund av kön?

Jo, den enda anledningen som jag ser är könskvotering, vilket är en stor fet förolämpning mot alla fantastiska kvinnor som fått lära sig av sina föräldrar att kämpa och inte skylla på sitt kön. Dessa kvinnor har gjort en prestation som är bättre än männens, vilket skapat hennes förutsättningar och därmed en högre lön. Grattis kvinna, bra jobbat, du förtjänar respekt!

Det FINNS faktiskt (även om det är politiskt inkorrekt att tala om det) kvinnor som tjänar MER än sina manliga kollegor, men jag har aldrig hört ett klagomål från männen som jobbar med dessa kvinnor. Tvärt om så är männen STOLTA över henne och framhäver henne i företaget som "grymt duktig", "tillgång" och "förjävla duktig".

Nu kan nog någon bitter feminist som jobbar deltid på Försäkringskassan tycka att det skulle vara unikt. Men det är faktiskt tvärt om i affärsvärlden. Kvinnor som drar in mer pengar, jobb eller skapar mer för företaget tjänar mer. Den som skapar mer tjänar mer. Det är den enkla sanningen!

Det finns ingen ägare eller chef som skulle mobba ut en lönsam säljare, uppfinnare, konsult eller producerare bara för att hon är en kvinna. Det säger väldigt mycket om de kvinnor som tror något sådant enkelspårigt.

Tro mig, chefer och bolagsägare för inte ett krig mot kvinnor på jobbet. Det har en uppgift, och det är att skaffa så skickliga människor som möjligt runt sig, som skapa så stor framgång för företaget som möjligt.

MEN... Kvinnor gillar av gammal hävd inte att ha prestationslöner. De vill ha en lön som betalas ut oavsett om kvinnan nått sina mål. De förlitar sig också på att mannen tjänar bra, så att de kan förverkliga sina drömmar om att läsa sociolog på högskolan när barnen flyttat hemifrån.

Om mannen suckar uppgivet att "det är ju nu vi skulle få några slantar över", så kommer kvinnan att översätta detta till "Du känner dig hotad av att jag kommar att lära mig sociologi"... Jävla nonsens!

En man är glad om han kan föra ett logiskt samtal med sin kvinna. Han är glad att hon lär sig nytt, men redigt förbannad för att det aldrig blir en krona över. Därför blir han förbannad!

Förbannad på samma sätt som när mannen hör ett evigt gnäll över att kvinnan (efter hennes deltidsarbete) har "tvättat hela dagen". Den tvättmaskin jag har stoppar man in tvätten i och fyller på tvättmedel. Sedan tvättar maskinen i två timmar, sedan hänger man upp tvätten. Två korta insatser på två timmar!

VAD FAN HAR HON GJORT UNDER TIDEN MASKINEN TVÄTTAR?

Förbannad på samma sätt som att en kvinna glatt vill ha en ombyggnation av huset genom att säga: "Men det är ju bara att ta ner den väggen". Detta kan hon slänga ur sig kort efter att ha slängt över den gråtande bebisen till mannen när han kommer hem trött från jobbet med kommentaren "Nu har jag haft honom hela dagen och nu måste jag få vila".
Jobb skall väl ändå jämföras med jobb. Mammaledigt är inte LEDIGT! det är att ta hand om ungen och kanske göra något annat som gynnar familjen medan ungen sover (jo, vi män VET att spädbarn sover en massa).

Vi män skulle med glädje plocka ner den väggen med våra bara händer om vi kom hem till en kvinna som inte är en sur, bitter, smutsig och lat kossa som sitter med en pumpmaskin på brösten... Men för fan, tänk lite själva!!

Så här ser den enkla sanningen ut:

Kvinnor vill ha minsta möjliga insats för mesta möjliga ersättning. Kvinnor är fega i löneförhandlingar, vill inte har prestationslön, vågar inte starta bolag och lägger ansvaret på männen. Hon vill ha hela föräldrarledigheten och hon vill ha hela barnbidraget till sitt konto. 

Hon överdriver sin prestation i syfte att andra skall tycka synd om henne. Hon tror att hon jobbar när maskiner diskar, tvättar och torkar.

Men det är inte ett jobb att svulla i soffan till en repris av Oprah medan ungen sover, äta sig tjock med argumentet "men jag måste äta för två" och skicka ett sms till sin man att ta med sig hämtmat hem, för det finns INGEN mat hemma.

Jag är övertygad om att om de kvinnor som kämpade för sin rösträtt år 1900 och 1903, skulle bli redigt förbannade på dessa kvinnor som gnäller under sin mammaledighet, sina låga löner och hur misshandlade de är av männen.

Jag tror att de hade fått sig en rejäl dagsedel med budskapet: Väx upp för fan och ta ett ansvar!

Så nu är jag så redigt förbannad på allt tjat om att kvinnor vill ha högre löner, styrlseposter och vara chefer...

Jag har en bra lösning på dessa problem:

Starta era egna företag. Då blir ni automatiskt styrelsemedlemmar och kan tillsätta hur många kvinnor ni vill som chefer. Ni kan till och med ge kvinnorna högre löner än männen om ni vill...

Varför är det ingen feminist som kommer med den lösningen?

Kan det vara så att dessa kvinnor som skriker mest finns i kommunala och statliga verksamheter?

Den trötta henna-färgade deltidskvinnan med sin släpande gång på Försäkringskassan som känner att det är hennes rätt att vara sjukskriven när hon är förkyld (hon har inte förstått att förkylning är ett tillstånd som vi svenska befinner i i 25% av livet). Man måste ta det lugnt och inte stressa, för då kan man bli utbränd (i hennes värld så är trött lika med utbränd). Hon klagar på "mus-arm" trots att hon fått en fånig ergonomisk konstruktion till datorn som gör att allt tar dubbel så lång tid. Hon klagar på att hon blivit fet på grund av sitt stillasittande jobb, men släpar sig hem efter sin deltidstjänst och frossar i kakor till Oprah.

Hon fullständigt skiter i hur det går för Försäkringskassan! Hon skiter i att människor sitter i kö och väntar!

Hon har ingen ANING om hur verksamhetens budget ser ut och hon är heller inte intresserad, för hon får inte högre lön om hon tar i mer. I hennes värld är det ett outtömlig hav av pengar som alla anställda öser ur och hon skiter i att det är människorna i kön som finansierar hennes lön.

Kan det vara så att det är dessa kvinnor som tjänar mindre, i så fall är det helt okej för mig!

Mitt bevis för att det är skäligt med olika löner:

Nästa gång du är på lasarettet tycker jag att du skall titta dig om på sköterskorna. Du kommer att märka att en stor grupp feta kärringar står och pratar med varandra med en solkig kopp i sin hand (oftast märkt med deras namn). Sen finns det en liten grupp som springer svettiga runt och jobbar frenetiskt.

80% av personalen gör 20% av jobbet och 20% av personalen gör 80% av jobbet.

Vilka av dessa vill du ge den högsta lönen?

Vilka av dessa tror du klagar på att det är stressigt på jobbet?

Lika jobb - lika lön, är en omöjlig ekvation!

Men gode Gud...

Publicerad 2012-03-24 10:51:29 i Samhället




Nu tänkte jag ställa några frågor om religion. Detta känsliga ämne som är fullt av hot och skam...

Först en liten bakgrund.

Jag föddes i en släkt som hade valt den ateistiska vägen, men som brukligt var så gick jag i kristen söndagsskola och skickades även till den socialistiska barnuppfostringsanstalten "unga örnar". Så mina föräldrars röda tråd i uppfostran var kanske lite krokig ibland.

Under en period av mitt liv hade jag fått för mig att livet var något stort och unikt, vilket borde innebära att livets mening måste vara större än att bara fortplanta sig och sedan dö i evighetens kretslopp.

Jag kämpade mig då igenom ett antal böcker, varav bibeln var en. Men det enda som slog mig var att jag ibland hade svårt att se skillnad på godhet och onska i gamla testamentet. Med hot, sadistiska övergrepp och massmord höll Gud människan i schack. Om du inte gör som jag vill så...

I Jobs bok så genomför också Gud ett litet experiment med en av sina mest lojala anhängare som inte ens producenten av filmen SAW i sin vildaste fantasi skulle kunna komma på.

Men så blir Gud plötsligt en snäll och förlåtande Gud under nya testamentet...

Vad hände? Varför blev Gud snäll?

De som skrivit denna bok i ett fjärran land som sedan urminnes tider har krigat och bråkat, har missat det mest väsentliga i boken, d.v.s. hur går man från att vara en ond despot, till att vara godhjärtad och förlåtande.

Vi har verkligen behov av denna kunskap. Skulle vi då kunna få muppen Breivik att bli godheten själv?

Men innerst inne så tror jag inte att ens gubbarna i Vatikanstaten tror genuint på Gud. Varför skulle då Påven (Guds närmaste man på jorden) behöva åka kortege i en bepansrad glasbur?

Om nu Gud är allsmäktig och styr allt som sker efter ett syfte, så är väl ändå Påven den sista människan på jorden som skall skydda sig mot påhopp.

Jag är övertygad om att det är en enkel sak för Gud att se till att vapnet klickar i exakt rätt ögonblick. Eller så har Gud en bra plan som innebär att Påven måste dö, likt Jesus fick dö av en anledning. Det vore väl då arrogant att hindra gud i hans gärningar.

Så min fråga är varför är just Påven rädd att dö?

Kan det vara så att han vet att han skitit i det blå skåpet genom att genom mångårig tradition accepterat präster som är pedofiler, spanska inkvisationen, korståg, förbud att använda preventivmedel i tredje världen, häxjakt och brott mot i princip alla Guds budord.

Kanske är det så att när Gud storögt stirrar på Påven, sedan på Jesus som sitter på hans högra sida i sitt vita "nattlinne" och en törnekrona på sin hjässa, så ser han allt lika tydligt som en obetydlig varelse som jag.

Förmodligen skulle Gud utbrista: "Shit, ädelstenarna i den hatten skulle fett lätt försörja en hel stat i Afrika"...

(Eller så skulle Gud hänvisa på ett mer gammalmodigt sätt till högmod, frosseri, eller något annat).

Så faktum är att jag inte är ett dugg rädd att inte hamna i himlen (om det finns någon). Jag hjälper svaga, jag talar sanningar, löser konflikter med ord, jag frossar inte i annat än revben och glass, jag älskar mina barn och har ingen lust, anledning eller ork att vara otrogen min unga fästmö... Jag är med andra ord en ganska okej man som råkat födas i en kristen stat av en familj som är ateister.

Men jag har gjort mina aktiva val i livet att agera på ett sätt som inte gör anara människor illa.

Så när jag och Påven står framför pärleporten och skall förklara våra synder, så kommer jag att få förklara mitt frosseri av glass (vilket jag löser lätt genom att bjuda honom på Ben & Jerry´s kolaglass), medan Påven har ett antal mer komplicerade frågor att besvara.

Skulle det nu vara så att historien stämmer med att ängeln Satan blev förvisad för att han ville att människan skulle få ansvara för sitt egna liv, så finns det dock en stor risk att jag hamnar i helvetet. För då har dessvärre jag och ängeln Satan samma åsikt, d.v.s. att ta ansvar för sitt liv och dess gärningar.

Är det då med andra ord gudsaktigt att frånsäga sig ansvar, frossa i ädla stenar och skada andra i syfte att få dem att tro på godhet, så hör jag inte hemma bland dessa människor och tar med glädje själv hissen till bottenvåningen.

Jag tror att OM det finns en Gud, så sitter han just nu på ett moln och är redigt förbannad på vad som händer mellan män och kvinnor, barn och föräldrar, judar och muslimer, Kardinaler och Imaner och allt ont vi gör mot vår Moder Jord...

Men att passivt titta på är också ett brott i mina ögon. Antingen bestämmer vi allt och förblir ostraffade för våra fel och brister, eller så går man in som chef och styr upp på samma sätt som en förälder styr upp sina barn i all välmening.

Inte fan dödar man sina barn när de bråkar eller vägrar städa upp i rummet. Inte fan straffar man sin unge genom att slänga in den i den eviga elden bara för att de inte gjorde som sina föräldrar sa. Det får väl för fan vara en måtta på straffen...

Min sista fråga är:

Om gud är allsmäktig och kan allt... Kan han då tillverka en sten som är så tung att han inte orkar marklyfta den?

En sista kommentar är att jag träffat religiösa människor som jag högaktar för dess godhet och upplysthet. Jag har också träffat människor som är icketroende som också utstrålar fullständig godhet och upplysthet.

Jag tackar Gud för att de finns och förgyller vår tid ;-)


Hur fan tänker folk?

Publicerad 2012-03-21 16:39:17 i Politik

Hur kan människor ändra sin politiska uppfattning bara för att det kommer en ny partiordförande?

Herr Juholt var väl i och för sig ett kapitel för sig. Men hur kan det komma sig att det finns människor som tror att det är partiordföranden som väljer politiken?

Hur kan så många människor pendla mellan ett högerblock och ett vänsterblock bara på grund av att man byter en frontfigur till en annan.

Jag skall i ärlighetens namn säga att jag faktiskt inte hört uttalanden från Löfven, så jag kan inte säga om han är en bättre politiker än Juholt. Men vad jag med säkerhet kan säga är att det inte har förändrat politiken nämnvärt.

Så om det nu är så att människor hade svårt att acceptera en godsherre som Persson, en Stockholmskvinna som hade en handväska värd en arbetares månadslön, eller en politiker som hittar på skrönor om att han smugglat tryckpressar till Polen, så har man glömt att det är politiken man röstar på.

Om ett parti skulle placera en partiledare, som med sin person lockar väljare på samma sätt som reklamen får kvinnor att välja samma smink som en vacker skådespelerska full av botox.

Skulle man då få ensam majoritet oavsett politik?

Det fungerar ju uppenbart att sätta den fjolligaste Bond (Pierce Brosnan) i en sminkreklam som vänder sig till män och säga "Because you are worth it" (ett uttalande icke värdigt en man)... Detta har gjort att sminkförsäljningen ökar med 400% varje år till män.

Inskränkta människor tror att om jag köper detta klet för 1.000 kronor, så blir jag som Pierce... Jag och Bond använder samma smink... Jag är någon... Nästan kompis med Bond...

Lägg nu ihop Pierce med att Gudrun Schyman kunde få var tionde person att rösta på ett komunistiskt parti (trots dess historia) bara för att hon var alkoholist och grät ut i media.

Var tionde svensk ansåg henne med andra ord lämplig att föra Sveriges talan (eller sluddrande) i exempelvis EU... Detta är helt sjukt... Vem vill egentligen ha en Statsminister som inte ens kan låta bli att kissa på sig under ett biobesök? Är det verkligen 10% av svenskarna som skulle tycka att detta var okej?

Var det synd om henne? Javisst var det synd om henne, men det är det om alla missbrukare... De behöver vård inte utökat ansvar!

Lägg detta samman med att spåndumma bloggerskor som har sex i dokusåpor har fler läsare varje dag är vad Kafka har sålt böcker.

De tävlar om vem som skall bli den första mänskliga ankan. Läpparna är inte brukbara att formulera ord längre, men det är ändå ingen som lyssnar. Alla sitter med stora ögon och stirrar på två enorma bröst och två enorma läppar. Ögonen har samma djup som en smutsig vattenpöl på trotoaren.

Att vuxna inte förstår vad de säger beror inte bara på att deras läppar är obrukbara, det beror också på att de stannat i den mentala utvecklingen för länge sedan. Deras resonemang är lika intressant som att lyssna på tio snabbspolade avsnitt av teletubbies.

Deras framförhållning är lika lång som en självmordsbombare och de tror att allt de gör på tv eller på nätet försvinner med tiden.

Nu har vi kanske en genialisk ekvation över hur vår framtida statsminister kommer att se ut.

En snygg, sminkad, botox- och siliconstinn alkololist som har sex i en dokusåpa och bara pratar om vad som är "in or out"... Partiledaren skall hålla sig så långt bort från politik som möjligt och bara ösa löften över folk, såsom ökade bidrag, fler jobb, lägre skatter, gratis botox och billigare sprit. Det enda arguemnt som behövs är... "Because you are worth it". Prata snabbt och utan mening... Ingen kommer ändå att lyssna.

Har partiledaren också planterat några jävla träd i sydamerika, så är lyckan gjord och vi kommer alla att få ta del av konsekvensen...

Det är farligt med dumma människor...



Varför så lättkränkta?

Publicerad 2012-03-21 15:15:20 i Samhället

Det finns alltid två sidor på ett mynt...

För några år sedan studerade jag genuspsykologi av den enkla anledningen att jag har två döttrar som jag ville ge den bästa start i livet.

Studierna var också till grund för ett arbete som jag höll på med om kvinnligt, respektive manligt beteende inom affärsmannskap och ledarskap, men då jag inte kunde styra innehållet i utbildningen, ramlade ämnet in på alla möjliga spår och sidospår.

Vid ett tillfälle var det en finladssvensk genuspsykolog (kommer dessvärre inte ihåg hennes namn). Hen skulle tala om sex och samlevnad.

Men en suck lutade jag mig tillbaka i stolen och tittade mig omkring på ett 40-tal personer, varav en möjlig han och ett stort antal hen.

Föreläsaren började beskriva hur män och kvinnor fungerar vad det gäller sex.

"Kvinnor behöver det mentala för att kunna ge det fysiska, medan män behöver det fysiska för att vilja ge det mentala", var själva budskapet.

Med ett triumferande leende blickade "kvinnan" mot mig och sa: "så tänk på det!"

Men, sa jag, om jag tar det jag vill ha så kallas detta för vådtäkt, men vad kallas det då om kvinnan tar vad hon vill ha? Kallas detta då för mental vådtäkt?

Men så kan man ju inte resonera, svarade "kvinnan" surt. Du kan ju gå därifrån så har du löst problemet.

Jamen, sa jag, det vore samma sak som om en våldtäktsman säger till offret att om du inte gillar det så kan du gå härifrån...

MEEEN (hotfullt betonat) detta har ju med sex att göra, svarade "kvinnan".

Men jag har fått lära mig att våldtäkt inte har med sex att göra, utan handlar om våld och kontroll, sa jag.

Jag vet inte om det var ett känsligt område, men nu är "kvinnan" + en massa "hen" redigt förbannade på mig och skriker i mun på varandra (hörde också ett: jag är staaark).

Sen slog jag spiken i kistan genom att förklara att det faktiskt är jag som betalar 90% av hyran och att det faktiskt inte är mitt fel att den jag bodde med (ja, jag följde senare rådet att gå därifrån) hade valt en hobbyverksamhet som yrke.

Ja, sen fick jag inte lära mig mer om ämnet sex och samlevnad....

Min fråga är: Varför är så många grupper så känsliga under diskussion?

Det är som om de vill rida på en våg av att vara den kränkta och misshandlade.

Jag kan hålla med om att vissa grupper i samhället och runt om på jorden har blivit rejält kränkta historiskt sett. Judar, homosexuella, Indianer, koreaner, japaner, kineser, mexikaner, kvinnor, barn, svarta, fattiga, arbetare, muslimer, norrmän, kurder, tyskar, m.fl. har blivit kränkta av andra. Men det är bara en handfull grupper som vill rulla runt i det och gotta sig som glada små grisar i en lerpöl.

Oavsett om de själva har upplevt kränkningarna så skall de få någon form av upprättelse över något som drabbade deras mormorsmor... Det ligger djupt rotat i dessa människors självbild att vara kränkta. Nästan som om att utan att vara ett offer så är de ingenting.

Det står varje grupp fritt i vårt land att skapa sin egna framgång oavsett om du är man eller kvinna. Jude eller muslim. Svensk eller invandrare. Hetro eller homo. Fattig eller rik. 

Jag har träffat mängder av framgångsrika kvinnor i mitt yrke som inte ser sig som offer. Jag har träffat fantastiska judar, muslimer, koreaner, japaner, svarta,  tyskar, homosexuella och andra människor som inte blivit kränkta av diskussioner. 

Dessa människor är framgångsrika och behöver inte använda en 100-årig händelse som ursäkt för sitt misslyckande.

Att säga att: "jag lyckades inte för att jag är kvinna", är naturligtvis lättare att leva med än att "jag lyckades inte för att jag inte är kompetent nog"...



När får man slå tillbaka?

Publicerad 2012-03-21 13:40:47 i Samhället

Min far (som var en skräckinjagande figur) sa att man ALDRIG under några undantag fick slå kvinnor och barn (det sistnämnda var han själv inte så noga med).

Enligt hans teori så var man ALLTID värd den smäll en kvinna utdelade och skulle ta den smällen på det enda sätt en man kan ta en smäll från en kvinna, d.v.s. med armarna utmed sidorna, hakan upp och rak rygg.

När jag tittar tillbaka på mitt liv så har jag fått många smällar av kvinnor. Ibland har jag kanske gjort mig förtjänt av en smäll i min tidiga ungdom, men när jag tittar i backspegeln så kan jag se åtskilliga smällar som jag inte var värd. Jag sa bara en obekväm sanning... och tog smällarna på så sätt som hade gjort min far stolt.

Ibland tror jag att den där smällen som kvinnor utdelar, bygger på att de vet med 100% att just denna man inte kommer att ge en smäll tillbaka. Då är det riskfritt att slå på den stora killen när argumenten tryter. Dumhet får övergå till våld om du är kvinna.

Men handen på hjärtat män, kvinnor och "hennar"... Hur skulle en man på nästan hundra kilo bli behandlad om han gick in på en polisstation och anmälde en 50 kilos kvinna för misshandel.

Jo, denna hen-kvinna, könskvoterade och kortklippta polis (som bara drömmer om att få skjuta en man i skrevet) skulle med all säkerhet tänka: "och vad har du gjort för att hon skall slå dig?"

Jag hade med andra ord behandlats på samma sätt som jag blir behandlad om jag skulle hävda att mina barn blivit kidnappade av deras mamma, d.v.s. med ett: "jaha... och vad hade du gjort för något hemskt eftersom hon var tvungen att rymma?"

Nu har min far seglat vidare till Valhall och dessvärre var har kanske inte den man som man som tonåring resonerade med. Så jag kan inte ställa mina följdfrågor om regeln: "En man får ALDRIG slå kvinnor och barn".

Min fråga är: Vart går gränsen?

Jag har i princip lika många nerver i min kropp som en kvinna. Detta gör att det gör lika ont på mig som på en kvinna att få en smäll. Lägg nu till att kvinnor också är konstruerade med mekanismer som dämpar smärta vid exempelvis förlossning, så bör ju en smäll göra ondare på mig än på henne?

Kvinnor använder ju som bekant alltid kommentaren att: "Ni män skulle ALDRIG klara av att föda ett barn". Detta påstående är dock helt korrekt... Det är liksom inte ett uttalande som renderar ett nobelpris.

Jo, jag vet att jag är starkare än en kvinna på 50 kilo, dock är jag lite osäker på några av de henna-färgade feministerna som skriker "JAG ÄR STAAAAARK".

Men nu pratar jag inte om regelrätt misshandel, jag pratar om den där örfilen som kvinnor delar ut i samma takt som en muppig nynazist delar ut flygblad i Rosengård.

För om det bara har med storleken att göra, så borde jag ju få gå fram till en stor skräckinjagande feminist på 100 maffiga och dallrande kilo och ge henne en örfil för att hon kränker mig med sina argument att män är dumma.

Är hon då värd denna smäll?
Svider det mer på hennes skäggiga kind än min?
Kommer hon ta smällen på samma sätt som jag har fått ta örfilar?

Nä, det är väl ingen som tror detta. Hon skulle med glädje slänga sina maffiga 100 kilo över mig. Alla regler som vi män fått lära är som bortblåsta. Slå ingen som är mindre, slå ingen som ligger, slå inte på pungen, klösa, lugga och nypas är inte tillåtet och det är fegt att vara flera mot en.

De skulle med glädje bryta mot alla dessa regler på grund av att det-var-han-som-slog-först!!!

Kan det vara så att kvinnors örfilar är av samma natur som de små fulla grabbarna på krogen som vinglar fram till den största grabben och sluddrande och dreglande förklarar krig?

Den stora grabben vet att om han slår tillbaka så kommer alla att tycka att han var feg och orättvis mot den lilla skadisen som ville bråka. Han vet att han kommer att bli utslängd och kvällen blir trist och tråkig.

Han försöker då vända sig bort från den lille gårdstomten utan framgång.

Till slut får den lille slå till den store så är det bra sen...

Är det samma sak när kvinnor får slå män?

Är det för att vi vet att vi kommer att framstå som den elaka brottslingen som gör att vi inte ens försvarar oss mot slaget? Är det för att vi vill få ett slut på bråket som gör att vi väljer att låta henne slå på oss?

Ibland kan jag bli så förbannad när små skitungar mobbar en stor kille på en skolgård. Jag vill skrika till honom att han beter sig som en jävla blåval som ligger och väntar på att bli harpunerad...

Kanske är vi alla män som den där killen på skolgården. Vi tar stryk för att vi kan inte vinna...





Anna, Heidi, Sandra eller Elin...

Publicerad 2012-03-20 15:29:10 i Nöjesvärlden

Vem skall bort?

Ta dig en funderare på vem av dessa fyra kvinnor som inte platsar på listan. Anna Anka, Heidi Klum, Sandra Bullock eller Elin Woods...

Naturligtvis är det Anna Anka... Detta monster som lämnade sin man för pengar... Golddigger.... Usch och fy...

Men den gulliga Elin som blev lämnad och förnedrad av sin man med bara en eller ett par miljarder att trösta sig med... Stackars liten... Hon kan inte gjort något fel... Att hon slogs med golfklubbor var inte mer än rätt. Han var ju sexmissbrukare. Bra att hon tog barnen från den skurken!

Men stackars söta Heidi, som är sur för att hennes man Seal åkte och festade med kompisar... Hon är ju enligt egen utsaga en lejoninna som skyddar sina barn... tydligen också mot barnens farliga pappa... Han måste vara riktigt farlig. Bra att hon tog barnen från honom...

Dumma Sandra Bullocks f.d. man... Han var jätteelak som gjorde den sööööta Miss Secret Agent så illa... Hon är ju jättegullig i filmerna så hon kan inte ha gjort något fel.

Är det någon mer än jag som är så in-i-helvete less på att det alltid är mannen som är boven?

Varför flyr kvinnor med barnen, medan män kidnappar barnen.
Varför är mannen ond, medan kvinnan är god?
Varför får kvinnor slå män?
Varför är mannen alltid på förhand dömd?
 

Är det någon som i sin vildaste fantasi som tror att Heidi, Elin och Sandra är de mest underbara kvinnorna på jorden att vara med?

Det jag undrar över är:

Varför super Jeppe? (original: Jeppa paa bierget av Ludvig Holberg)


 


Feminism är ett fanstyg...

Publicerad 2012-03-20 14:40:21 i Samhället

Varför i helvete är vi så rädda för att vi och våra barn innehar ett kön?

Jag har två underbara tonårsdöttrar (just så underbara som de är när de är i tonåren) och har inte haft en enda tanke på att försöka göra dem till dåliga kopior av män. VARFÖR skulle jag det?

De har den fulla rätten att växa upp till smarta, stolta och snygga kvinnor som andra män kommer att dö för... Hur fel kan det vara?

Först och främst måste vi tydliggöra att feminism handlar om ett omvänt förtryck!

Feminism har INGET att göra med jämställdhet. I så fall hade det haft ett annat namn...

Men det håller på att spåra ur fullständigt när politiker tävlar om vem som är mest feminist (tror att det var Göran Persson som började). 

Men släpp för guds skull fighten om de fula hennafärgade kvinnorna som vill äta upp moderkakan efter att ha fött sin tjogonde unge i ett kollektiv. De är bara en minoritet som skriker som en majoritet.

VARFÖR skall jag som man behöva ta alla dessa otrevligheter från Tiina och Gudrun om tallibaner och mansskatter? De kunde inte ens sammarbeta under ett och samma tak i Fi, utan började träta om vikten av att ett flickebarns skulle få döpas till Lars... WHYYYYYY???

Varför kallade de sig själva inte för Lars? Det står varje människa rätten att kalla sig vad man vill. Tiina får gärna kalla sig "korven" om hon vill, men varför gjorde hon inte det?

Jo, för att det inte är roligt att heta Lars eller korven som kvinna. Därför skulle någon ANNAN heta det.

Lyckan var gjord när samhället visade vart de stod genom att inte rösta på dem. Men vad händer då?

Jo, vi får ett nytt ord som heter "hen"...

Men va fan, till och med min hund har ett kön... När skulle jag ha behov av ett "hen"? Min cykel är ett "den", mina ungar är "hon" och jag är "han"... Är det dessa hennafärgade bohemer med mansfrisyr och som föraktar rakhyvlar som skall heta "hen", så lär jag inte ha behov av ordet. För mig är de feminister, inte hen...

Ibland ser man feministerna skrika ut i gråt under en demonstration att de visst är starka kvinnor. JAG ÄÄÄÄÄR STARK! Skriker de medan tårarna rinner utmed deras skäggiga kinder. Sen beklagar de sig över orättvisor, låga löner, kvinnofällor, dubbelarbete, utbrändhet och annat... Buhuuu... JAG ÄÄÄÄÄÄR STARK!!!

Mina döttrar har fått lära sig att vara stolta över sitt kön. De har också fått lära sig att livet är orättvist och att kämpa. Att de också kommer att bli sjukt snygga kvinnor i framtiden kommer att reta feminister...

Jag kanske är gammaldags, men jag hoppas att mina döttrar träffar varsin gentleman som respekterar dem som kvinnor och uppvaktar dem snyggt. Jag hoppas att de kommer att känna stolthet över att vara kvinna och inse att det inte är förnedrande att klä sig som en kvinna, tala som en kvinna, tänka som en kvinna och se ut som en kvinna.

Vad är det för fult med att vi är olika?

Kommer att återkomma till detta med feminister!!!



Vad händer egentligen med media nu?

Publicerad 2012-03-20 13:20:10 i Politik

Ärekränkning och förtal är av Sverige fastställt som brott.

Detta betyder att om jag skulle lägga ut förfalskade bilder på Aftonbladets chefsredaktör och hävda att han gjort saker som inte är sanna, så skulle detta leda till förtal. Om jag tillråga också smutskastar honom offentligt med fula påhopp så kallas detta ärekränkning.

Om jag skulle ha fått informationen från en kriminell serb som misshandlar kvinnor och är engagerad i porrträsket, så hade jag, med all rätt inte haft så mycket förtroendekapital kvar.

Men då låter jag marknadsföra s.k. journalisters "bok" om förtalet på min hemsida och gör dessa människor snuskigt rika på en lögn.

Jag plockar också upp en f.d. artist, knarkare och uteliggare och erbjuder henne stora pengar om hon berättar om händelsen med chefsredaktören, så hade jag nog fått lite problem med rättvisan.

Om det nu också bevisades att den kriminelle serbiske kvinnomisshandlaren också fejkat bilderna, så skulle jag nog vara tvungen att erkänna mitt fel och acceptera mitt straff.

Men inte media!!!

Hur kan en människa som erhåller mandat att rösta i ett riksdagsval först och främst gå och köpa denna bok eller tro på media?

Hur kan media gå ostraffade genom hela denna smutskastningsprocess? Det hade inte fått ske med NÅGON annan person i Sverige. Men den person som är vårt lands symbol får man misshandla ostraffat.

Detta betyder konkret att media anser sig stå över såväl lag och ordning, som moral och etik. De är livrädda att Kungen säger ett enda ord som skulle kunna ses som ett politiskt uttalande, men själva vill de såväl skapa politiska partier, som döda dem.

Att inneha makten att styra politiken och de inskränktas åsikter, samtidigt som man uppenbart står över lagen är en risk som kommer att bli farlig för varje tänkande person.

Det är lätt att styra pöbeln, men en dag kommer media att tycka att tänkande människor är farliga för deras existens.

Jag vill ha ett NYTT granskningsorgan av media!!! Detta organ skall INTE bestå av journalister.

Välkommen till min nya blogg!

Publicerad 2012-03-20 11:57:08 i Politik

Jaha, då var min blogg sjösatt och jag skall äntligen få SKRIKA ut mina åsikter och tankar.

Jag har ingen intention att skaffa kompisar, få gå före i kön på Café Opera, bli en manlig och gammal kopia av Blondin-Bella eller söka in till Big Brother.

Jag har bara ett enda litet mål med denna sida och det är att kanske kunna få svar på mina frågor...

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela