fattarinte

Min far (som var en skräckinjagande figur) sa att man ALDRIG under några undantag fick slå kvinnor och barn (det sistnämnda var han själv inte så noga med).

Enligt hans teori så var man ALLTID värd den smäll en kvinna utdelade och skulle ta den smällen på det enda sätt en man kan ta en smäll från en kvinna, d.v.s. med armarna utmed sidorna, hakan upp och rak rygg.

När jag tittar tillbaka på mitt liv så har jag fått många smällar av kvinnor. Ibland har jag kanske gjort mig förtjänt av en smäll i min tidiga ungdom, men när jag tittar i backspegeln så kan jag se åtskilliga smällar som jag inte var värd. Jag sa bara en obekväm sanning... och tog smällarna på så sätt som hade gjort min far stolt.

Ibland tror jag att den där smällen som kvinnor utdelar, bygger på att de vet med 100% att just denna man inte kommer att ge en smäll tillbaka. Då är det riskfritt att slå på den stora killen när argumenten tryter. Dumhet får övergå till våld om du är kvinna.

Men handen på hjärtat män, kvinnor och "hennar"... Hur skulle en man på nästan hundra kilo bli behandlad om han gick in på en polisstation och anmälde en 50 kilos kvinna för misshandel.

Jo, denna hen-kvinna, könskvoterade och kortklippta polis (som bara drömmer om att få skjuta en man i skrevet) skulle med all säkerhet tänka: "och vad har du gjort för att hon skall slå dig?"

Jag hade med andra ord behandlats på samma sätt som jag blir behandlad om jag skulle hävda att mina barn blivit kidnappade av deras mamma, d.v.s. med ett: "jaha... och vad hade du gjort för något hemskt eftersom hon var tvungen att rymma?"

Nu har min far seglat vidare till Valhall och dessvärre var har kanske inte den man som man som tonåring resonerade med. Så jag kan inte ställa mina följdfrågor om regeln: "En man får ALDRIG slå kvinnor och barn".

Min fråga är: Vart går gränsen?

Jag har i princip lika många nerver i min kropp som en kvinna. Detta gör att det gör lika ont på mig som på en kvinna att få en smäll. Lägg nu till att kvinnor också är konstruerade med mekanismer som dämpar smärta vid exempelvis förlossning, så bör ju en smäll göra ondare på mig än på henne?

Kvinnor använder ju som bekant alltid kommentaren att: "Ni män skulle ALDRIG klara av att föda ett barn". Detta påstående är dock helt korrekt... Det är liksom inte ett uttalande som renderar ett nobelpris.

Jo, jag vet att jag är starkare än en kvinna på 50 kilo, dock är jag lite osäker på några av de henna-färgade feministerna som skriker "JAG ÄR STAAAAARK".

Men nu pratar jag inte om regelrätt misshandel, jag pratar om den där örfilen som kvinnor delar ut i samma takt som en muppig nynazist delar ut flygblad i Rosengård.

För om det bara har med storleken att göra, så borde jag ju få gå fram till en stor skräckinjagande feminist på 100 maffiga och dallrande kilo och ge henne en örfil för att hon kränker mig med sina argument att män är dumma.

Är hon då värd denna smäll?
Svider det mer på hennes skäggiga kind än min?
Kommer hon ta smällen på samma sätt som jag har fått ta örfilar?

Nä, det är väl ingen som tror detta. Hon skulle med glädje slänga sina maffiga 100 kilo över mig. Alla regler som vi män fått lära är som bortblåsta. Slå ingen som är mindre, slå ingen som ligger, slå inte på pungen, klösa, lugga och nypas är inte tillåtet och det är fegt att vara flera mot en.

De skulle med glädje bryta mot alla dessa regler på grund av att det-var-han-som-slog-först!!!

Kan det vara så att kvinnors örfilar är av samma natur som de små fulla grabbarna på krogen som vinglar fram till den största grabben och sluddrande och dreglande förklarar krig?

Den stora grabben vet att om han slår tillbaka så kommer alla att tycka att han var feg och orättvis mot den lilla skadisen som ville bråka. Han vet att han kommer att bli utslängd och kvällen blir trist och tråkig.

Han försöker då vända sig bort från den lille gårdstomten utan framgång.

Till slut får den lille slå till den store så är det bra sen...

Är det samma sak när kvinnor får slå män?

Är det för att vi vet att vi kommer att framstå som den elaka brottslingen som gör att vi inte ens försvarar oss mot slaget? Är det för att vi vill få ett slut på bråket som gör att vi väljer att låta henne slå på oss?

Ibland kan jag bli så förbannad när små skitungar mobbar en stor kille på en skolgård. Jag vill skrika till honom att han beter sig som en jävla blåval som ligger och väntar på att bli harpunerad...

Kanske är vi alla män som den där killen på skolgården. Vi tar stryk för att vi kan inte vinna...