fattarinte

Återigen sätter sig herr Mattsson på sina höga hästar på Expressen.

Han tycker att det är såååååå löjligt att han och hans s.k. journalister skall dömas för ett vapenbrott. Det var ju journalistik, tycker Mattsson.

Så vart går gränsen på vilka brott en journalist skall kunna få idka ostraffat? Pedofili kan då också skylas över om att det bara var journalistik, eller fortkörning, sexhandel, våldtäkt, skattebrott, m.m.

Sluta gnäll nu när ni skall få ert straff för brottet. Media har sin yttrandefrihet, men de står inte över straffskalan.

Att skriva helsidor om att åklagaren är löjlig och enbart låta andra mediafolk komma till tals gör bara herr Mattsson än mer pinsam...

Var just inne och läste på kommunisternas blogg.

Här visar man en bild på Che Guevara och höjer upp sig själva med att skriva om sin kamp för fred. Man pratar om demokrati och jämställdhet och man pratar om fokets röst.

Man är snabb att klaga på inblandningen i Lidyen och anser att allt USA och regeringen gör är ett hot för demokrati och rättigheter.

Man skriver till och med om hur SÄPO slängde judarnas barn i händerna på Dr. Mengele under Nazisttiden.

Men vad är det jag inte förstår?

Detta parti har Kina, Kuba, Nordkorea, Sovjetunionen, m.fl. stater som referenser.

Varför skulle just denna kommunism som de förespråkar på kommunisternas blogg vara så annorlunda i praktiken?

Var Stalin bättre än Hitler? Jo, Stalin vann kriget, men var han BÄTTRE?

Jag blir rädd när människor hävdar att de är sanna kommunister. Lika rädd som jag hade blivit om någon sa att de var sanna nazister...

(Jag skrev lite på deras blogg... Undrar just om det klarar sig genom deras censur. Yttrandefriheten är ju inte historiskt synonymt med kommunism).

Fick lära mig för många år sedan att "det lättaste sättet att inte göra något fel, är att inte göra något alls".

Vad har denna Löfven gjort?

Jag har faktiskt inte sett något uttalande eller något nytt alls från denna fantastiska partiledare.

Inte heller såg jag något uttalande alls från Reinfeldt när Moderaterna stegrade upp och krossade Sossarna.

Kan det vara så att det inte handlar om att göra rätt, utan handlar mer om att inte göra fel?

I så fall kommer vi nog få ett enormt smörgåsbord serverat med valfläsk snart. Partiledare som gömmer sig bakom sina skyddsmurar och vågar inte uttala sig om något allt.

Inga åsikter = Inga fel.

Nä, fram för lite djärva politiker som vågar säga vad de tycker. Det är okej att göra fel, bara det finns en god intention i bakgrunden.

Jag tycker att vi har rätt att kräva att politiker gör 10% fel. Det är det enda sättet vi kan säkerställa att de gör 90% rätt på.

I skolan fick jag lära mig att påsken firas till minne av Jesu död och uppståndelse...

Men varför firade han själv påsk under sin levnadstid?

Hmmm... Kanske en tidsmaskin?

Men nu i helgen skall jag kalla så många feminister jag kan för "the hen"... Kan ju inte vara fel, eller?

Det finns händelser som jag kan ta till mig och reagera över, så finns det händelser som känns mer som om någon försöker blåsa en storm i ett solkigt vinglas på journalisternas rökiga stamkrog.

Vem bryr sig EGENTLIGEN om att vi säljer militär know-how till saudierna? Om jag inte har helt fel, så är det inte förbjudet, så varför skall vi då bråka om det. Kanske gjordes det inte på helt rätt sätt, men alla som håller på med affärer vet att det ibland krävs nya och anpassade sätt för att få hem en stor order.

Kanske är det bättre att börja med att ta debatten hemma om att klassa dessa länder som olämpliga och därmed sätta ett handelsförbud på dem. All export och import skall då förbjudas. Inget om och men och kanske...

Så länge som ingen skriker högt över att Kina och Nordkorea blir inbjudna till vår Nobelfest, så känner jag att det inte finns så mycket fog att hävda sig som väktare över moral och etik...

För f-n... Det handlar om stora pengar... Antingen tar vi dessa pengar och fortsätter att blunda för bland annat Kinas och USAs agerande, eller så får vi vara konsekventa och vägra handel med något av de länder som inte har det styre och regler som vi har.

Att gå en mellanväg blir bara fånigt... Pengarna eller moralen?

Läste om gruppvåldet mot den stackars kvinnan som ägde rum i migrationsverkets lokaler...

Hur kan en människa vara så ond att han hämtar en icke ont anande kvinna och slänger henne i händerna på sjuka as och åker därifrån?

Som om inte detta vore nog, så kommer han tillbaka och tröstar henne i 20 minuter. När hon kommer till medvetande igen, så våldtar han henne igen.

Snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla.... Låt mig få slå honom primitivt... Jag vill inte prata ut eller veta hur han tänkte. Jag vill bara idka primitivt våld. Det enda språk som den typen av as förstår.

Återinför stegling som förbjöds år 1841... För i vissa fall räcker bara den typen av straff...

De som våldtog denna kvinna är monster, men vad skall man kalla hennes "vän"?

Säga vad man vill om media, men de är mästare på att kamouflera sin styrning på ett fantastiskt sätt.

När de var på jakt efter sossarna för några månader sedan, så var de inte nådiga i sin ”journalistik”. Nu vill de ge sig på
andra blocket och skriver bland annat att Reinfeldt har ”kritiserat” Löfven, medan Löfven ”sågar” och ”slår tillbaka”.

DN beskriver till och med hur Löfven teatraliskt "höjer rösten och knackar i bordet".

Genom att styra politiken på detta sätt, så skapar man en åsikt hos de människor som inte kan tänka själva.

Det är att göra på samma sätt som när man skriver att kvinnor ”flyr med sina barn” medan när pappan gör samma sak så ”rövar han bort barnen”.

Jag kan inte förstå hur media kan tillåtas att skriva på detta sätt…

Men så länge det inte finns en oberoende part som granskar dem så kan de hålla på i evigheter. De kan hålla på att skvallra och snacka skit likt den där kärringen som springer runt på området och tror sig veta allt om alla.

Hon kan också hålla på så länge pöbeln tror henne.

Det kan väl ändå inte bara vara jag som ser vad media håller på med för maktdemonstration?

Dessa tidningar som inte kontrollerar sina källor bättre än att de suger åt sig information från en uteliggare och en kriminell serb likt flugor på en stor och blöt ko**** på en sommaräng.

Detta media som "litade" på vad dessa människor sa om vår Kung. Att betala en uteliggare, samt marknadsföra en serbs porrsajt för att de skall tala negativt om vår Kung borde inte ha varit så svårt.

Men VEM av dessa journalister skulle låna ut sin bil till denna serb? Vem skulle våga ha denna f.d. artist som barnvakt?

Detta media styr pöbelns åsikter och är på väg att också styra politiken i Sverige. Demokrati är nonsens om propagandan gör människor till marionetter.

Om man gör en liten tillbakablick på ett parti som hette Ny Demokrati (fånigt namn för övrigt), så skapades detta parti med hjälp av medias entusiasm och felaktiga oponionsundersökningar. Pöbeln föll in i Berts och Ians galna upptåg, kraftigt påhejade av media.

Men när partiet blev för stort, så vände media sin rapportering och dödade detta parti mitt framför ögonen på de andra partierna.

Man skall inte för EN ENDA SEKUND tro annat än att Sverige Demokraterna fått sina stora siffror på grund av media. De vill nu lyfta fram ett parti till stora siffror. Kvar finns nu bara att ta livet av dem... Tro mig, de är inte långlivade...

Sedan gillar inte media Mona Sahlin. Då ser man till att smutsa ner henne till den milda grad (trots att hon skötte sig prickfritt som partiledare) att det inte finns någon annan utväg än att lämna. Jag är nog den som ogillat denna Mona mest, men måste samtidigt ge henne en eloge för hur hon hanterade att avsättas av media.

Med stora rubriker höjde man upp nästa man som frälsaren. Denna Juholt som skulle gjort självaste stalin grön av avund över den välansade kommunist-mustaschen.

Ja, det gick som det gicka. Han tårtade väl till det lite, men inte alls i samma grad som media ville få det att framstå.

Men det såldes tidningar i drivor. Media kunde gotta sig i allt likt kärringar i ett bostadsrättsområde.

Så visst lyckades de att såväl få bort Juholt och ersätta honom med en av de får som VÅGADE bli kontrollerad av media. Granskning är en sak, men att tvingas lyda den riktiga makten är farligt.

Varför väljer detta enorma parti en man som vuxit upp i Ådalen (Bara namnen får en sosse att gå fullständigt i spinn), gått en 48 månader lång kurs på AMU i svetsning till sin ledare?

Det finns ju för fan en massa män och kvinnor som är EXTREMT lämpade att styra ett land med allt vad det betyder.

Jo, därför att alla dessa människor är rädda för media!!! De är tillräckligt smarta att välja att stå en bit ifrån skottlinjen. Fanbäraren skjuts alltid först i krig.

Men nu har media skadat sossarna nog tycker de. Nu sätter de tänderna i det andra blockets tungviktare.

Med texter som "Regeringens kris allt värre - Väljarna flyr" och "Det hemliga spelet bakom ministerns avhopp".

Först och främst så ser jag kris som något värre än vad media ser det som. Därefter så har jag lika stort förtroende för oponionsmätningar som jag skulle ha om en feminist som hävdar att hon är ute efter jämställdhet.

Sist men inte minst så blir jag alltid förundrad när någon skriver om något som är hemligt. Hur hemligt är det om det står i tidningen?

Så jag förväntar mig nu att pöbeln kommer att oja sig över en händelse som de vet lika lite om som jag, journalisterna och alla andra som vet så in i helvete mycket om "saudivapenskandalen".

Feminismen är ett omvänt förtryck mot män. Om det inte var så, så hade det hetat något helt annat än feminism.

Av den anledningen kan jag som man inte annat än att försöka stå upp för min rätt till lika värde mot kvinnan. Lika värde inför sina barn, rätten till vissa jobb, rätten till föräldrarledighet, rätten till barnbidraget, m.m.

Eller så kan jag göra så som jag gjort under snart 50 år. Det vill säga att acceptera att det aldrig går att uppnå rättvisa och därmed acceptera vissa orättvisor. De brukar ju som bekant jämna ut sig i det långa loppet.

Men jag måste ändå få ha rätten att behandlas respektfullt och inte kallas taliban eller våldtäktsman bara för att jag är en man.

INGEN annan grupp i samhället får utstå mer hat och smutskastning än männen. Om en grupp människor hade sagt lika vedervärdiga saker om invandrare så hade man ALDRIG fått en krona av staten. Men som tack för sitt hat mot MÄN, så bildades till och med ett parti... Hur fan fick detta hända?

Som om inte detta var nog så ville helt plötsligt alla partier kalla sig för feminister. Partierna har till och med kvinnogrupper... Men vad fan, är det inte så att feministerna klagar på män i styrelser att kvinnorna inte blir insläppta i deras grupper? Varför skall man då äga rätten att sluta sig i egna politiska grupper?

Till och med spillrorna från feministiskt initiativ har ju antidiskriminering i sin s.k. politik. Så varför väljer de då att gång på gång diskriminera männen?

Ibland tror feminister att de kan slänga ut vilken falsk statistik som helst om löneskillnader, tid i arbete, dubbelarbete, tid med barnen, m.m. Sakfel efter sakfel öses ut från feministerna till media som kontrollerar uppgifterna lika genuint som de kontrollerar "bildbevis" från en kriminell serb.

Ingen kommer att ifrågasätta den i rädsla för att kallas antifeminist. Detta ord som ligger i samma grupp av benämningar som rasist, homofob, terrorist, pedofil, m.fl.

En sista fråga... Hur kunde denna f.d. kommunist och manshatare schyman, som gnällde över de höga skatterna när hon själv skulle driva en krog, ELDA upp (hon fick i och för sig hjälp av en man att få eld på bålet) 100.000 kronor för att förstärka ett budskap.

Detta är så sjukt att elda upp 100.000 kronor för att få fram budskapet att kvinnor vill ha mer, än att se till att svältande barn får skolgång och mat. Jag mår verkligen illa av denna egoism av att med alla medel vilja HA!

Då är min avslutande fråga VARFÖR blev det just hen?

Detta är inte ett dugg könsneutralt... Den som tror detta är lika naiv som de män som i
Böjer man det feminina ordet "hon" så borde det bli "honne". "Hen" skulle därmed bli "henne".

Är det ett skämt?

Kanske skall man lägga över till svenska akademien att skapa nya ord, så att man inte råkar skapa ett ord som betyder höna på världens mest utbredda språk... Glad Påsk alla hönshjärnor!

Varför måste politik handla om att det finns en konflikt i grunden mellan de olika blocken?

Det känns ibland som om det MÅSTE finnas en konflikt för att det skall kallas politik och demokrati.

När jag utbildar människor inom förhandling så finns det fyra viktiga ingridienser som måste fungera för att det skall bli en god förhandling:

1. Respekt för den anda parten.
2. Kränkta människor samarbetar inte.
3. Var beredd på att göra eftergifter.
4. Uppnå en god förhandlingston.

I min värld är det ett mirakel att dessa politiker som bråkar om vems idén var och slänger ut ironiska kommentarer som är värdig en tonåring under en debatt, kan få människor att välja dem att företräda ett land.

Hur skall jag som väljare få förtroende för partiledare som inte ens kan vara sams under ett samtal i direktsändning?

Jag kan GARANTERA att det smartaste en politiker skulle kunna göra i Sverige, är att ge beröm till motståndaren. Erkänna att motståndaren har en hel del genialiska idéer som man gärna kopierar eller samarbetar om och samtala på ett trevligt och respektfullt sätt.

Detta vore att ställa sig över fåneriet som pöbeln och media försöker framkalla...

Politik är inte en tävling mellan IFK och Elfsborg. Det är heller inte en MMA-gala där man slänger in två personer i en bur som får slå, sparka och strypa varandra till dess att den som blivit minst hjärnskadad vinner.

Politik handlar om att hitta långsiktigt bra lösningar för ett land och dess innevånare.

Uppnås detta verkligen genom demokrati?

Demokratin försvaras bara när massan tycker i grova drag på samma sätt som de folkvalda. Men om det kommer in en ny aktör så mobbas de på samma sätt som de själva fördömer skolelever att agera. Partiledare fördömer resultatet och hotar väljarna med kaos och anarki. Partiledare vägrar att sitta i samma rum som dessa av folket valda politiker.

Är det så att demokratin i grunden är massans sätt att idka förtryck på minoriteten?

Är det då så att det är lättare att välja att lova fler tv-kanaler, billigare sprit, mindre problem, färre brott, högre a-kassa, längre semester, kortare arbetsdagar och högre barnbidrag, än att välja en för landet bättre men jobbigare väg?

Fungerar bara demokrati när folket gör som staten vill, eller är det en fungerande demokrati att folket i Grekland vägrar att göra avkall på sina förmåner, trots att landet är bankrutt.

Kan det vara så att vi behöver en kontinuerligt och "diktatoriskt" ledarskap när det är problem i ett land? Kanske är det så att demokratin riskerar att skada ett land till den milda grad att landet inte orkar resa sig efter alla folkomröstningar.

Vad demokratiskt styre alltid måste kompletteras med är regler. TYDLIGA regler som inte lämnar några frågor efter sig.

Skall det få finnas främlingsfientliga partier i Sverige?
Skall det få finnas en-fråge-partier i Sverige?
Skall det få finnas partier som har en smutsig historia?
När övergår demokrati och ledarskap till diktatur och chefskap?
Skall folkvalda partier kunna välja att inte debattera mot vissa?
Skall det få finnas partier som idkar förtryck mot exempelvis män?

Jag är rädd att denna demokrati kostar vårt samhälle enorma resurser i dess falska löften och tjafs.

Rädslan kryper på våra politiker som riskerar att tappa tjänstebostäder, ersättningar och traktamenten om pöbeln inte håller med dem i deras beslut.

Då spelar det ingen roll om det står en ensam Nobelpristagare och bevisar att det är fel väg. Vägen att tillfredsställa pöbeln med mer och mer manna, till dess att de är så feta i kropp och själ att de inte längre bryr sig, är den enda vägen mot att bli omvald.

Är det verkligen så att alla människor borde ha denna rösträtt? Eller är det så att "en person är lika med en röst" är ett förlegat och farligt sätt?

Varför har då inte mina tonårsdöttrar rätten att rösta? Ibland är de såväl mer insatta som smartare än jag i vissa områden.

Kanske borde vi istället ha ett prov som alla måste klara som ger oss möjligheten att rösta. Jag skulle med GLÄDJE ge insatta forskare tusen röster mot min enda när det handlar om exempelvis miljöfrågor och nationalekonomiska val. Kanske skall de som skall ta över jorden efter oss vuxna ha rätten att rösta i miljö och energifrågor? Kanske skall barnen kunna lägga in ett veto mot att vi slutförvarar andra länders kärnavfall i evigheters evigheter...

Jag vet verkligen inte mer än att det känns som om vi uppgivet valt att använda samma korkade styre i form av demokrati och får det att låta som om det är något bra. Vi är lika intresserade av att utvecka demokratin som oljebolagen är att utveckla nya motorer.

Det är inte farligare med kontinuitet i styre än demokrati. Alla är rädda för en ny hitler eller stalin, men alla accepterar att Dalai Lama är den högste religiösa ledaren inom den tibetanska Buddhismen. Han är tillsatt på det mest odemokratiska sätt man kan tillsättas på. Men han är ju snäll!

Ta en titt på bilden ovan. Vem av dessa två skulle du vilja lägga stora beslut i händerna på. Den folkvalda demokratiska ledaren, eller den av tradition valda ledaren? Vem är en risk och vem är en trygghet?

Vi står ju för i helvete och tittar på när jorden dör under våra fötter under tiden som det röstas om och om igen i sann demokratisk anda... Jag skäms inför mina barn!

Det måste till en miljödiktatur som försvarar vår jord på samma sätt som USA vill bekämpa terrorism.

Såg ett program på tv igår om svenskars civilkurage. Det var ett "feel-good" program av stora mått. Kanske lite nördigt med en studio som bestod av en lite vilsen programledare, en bloggare och en "skådespelare". Den stora tillgången var dock en beteendevetare som gav sin syn på vårt svenska sätt.

Det som gjorde mig glad var att det fortfarande finns en moral kvar som säger att en väska som står på en cykel inte är någon annans bara för att den är obevakad.

Det som gjorde mig glad var att det finns de som har modet att gå fram och försvara såväl handikappade som sjuka.

Men varför reser sig inte alla upp och hjälper den misshandlade tjejen i rullstol? Hur tänkte de som bara satt kvar?

För några år sedan var jag på stan tillsammans med mina två döttrar. Plötsligt hörde vi ett herrans liv och såg att tre alkisar höll på att slå en liggande alkis med kryckor och knytnävsslag.

Ett helt torg fullt med människor gick förbi utan att en enda människa lyfte ett finger i att hjälpa denna man.

Jag sa till mina barn att stanna kvar och sprang bort och skrek på de tre våldsmännen med en röst som skulle gjort vilken gammal fanjunkare grön av avund.

När jag kommer fram så slutar de tvärt.

När jag frågar hur ända in i helvete de kan slå på en liggande man, knyter en av männen sina händer och närmar sig hotfullt. De två andra drar i honom och försöker att stoppa honom att göra något dumt.

Just nu hamnar jag i en klurig situation:

1. Om han slår mig så kan jag bli skadad.
2. Om alla börjar misshandla mig så lär jag inte få hjälp av de som väljer att titta bort.
3. Om jag slår honom så riskerar jag att skada honom riktigt illa.
4. Skall mina barn behöva se sin pappa slåss.

Så jag sa till honom att: "om du lyfter så mycket som ett finger mot mig, så kommer du inte att kunna stå upp på de närmaste tre åren din fan!"

Plötsligt blev han den lilla människa som han egenligen var.

Han ojade sig och beklagade sig medan offret vinglade iväg. Hans kompisar lovade och bedyrade att det aldrig skulle hända igen, på samma sätt som de lärt sig att få chans efter chans från Polis och myndigheter.

När jag gick tillbaka skall jag vara ärlig att säga att visst hade jag klarat mig från tre kraftigt alkoholskadade människor, men för den sakens skull var jag inte orädd.

Är man då feg för att man blev rädd, eller är rädsla något som behövs för att vi skall göra rätt beslut i komplicerade situationer?

Måste det till rädsla för att det skall kallas modigt, för om man inte är rädd så kanske man är galen eller överilad?

Denna händelse kommer mina döttrar fortfarande ihåg. Kanske är det just denna händelse som kommer att göra att de inte blundar i framtiden, trots att de med stor sannolikhet kommer att vara rädda.

Men vad är då riktigt mod?

Jag har ibland förundrats över de män som krigade i syttegravarna under 1:a världskriget. Det kanske mest groteska krig vi någonsin genomfört på vår jord. En blandning av allt vidrigt människan kan göra mot varandra.

Vad fick vissa av dessa unga pojkar att med risk för eget liv ta sig ut ur skyttegravarna för att hämta en dödligt sårad vän, bara för att han skulle få lyxen att dö i famnen på en människa. Var de inte rädda?

Jo, förmodligen livrädda. Förmodligen så rädda som vi andra bara kommer att vara sekunden innan vi tar vårt sista andetag.

Men modet fick dem att övervinna rädslan för att göra en god gärning. Gärningarna står inte i några böcker om hjältemod på slagfält. Deras ageranden går inte till historien som ett krigsstrategiskt mästerdrag. De finns bara beskrivna i små pojkars smutsiga brev till sin mamma och pappa för snart hundra år sedan. Brev som fick de gråtande föräldrarna en gnutta stolthet över sina små pojkar. 

Den enkla godhet som vi människor växer av. Den godhet som gjorde att tyskar och engelsmän faktiskt avbröt kriget en kort stund och firade julafton ihop som ett tecken på att de innerst inne var snälla och goda människor. Inte de djur som de tvingades att vara på grund anledningar som dessa pojkar inte ens förstod.

Förmodligen insåg dessa pojkar att det inte var så stor skillnad på dem. Kanske blev till och med två unga pojkar vänner och avskydde varje sekund av att behöva försöka döda sin nya vän.

Civilkurage är med andra ord att trotsa rädsla till förmån för att skydda andra.

"Kvinnor och barn först" är ett tecken på just detta mod. Att våga offra det enda man i slutänden har för någon annans skull. Detta är mod!!!!

Tack till alla er som har offrat allt för en god gärning. Tack till er som inte står omnämda i historieböcker eller har minnesmonument. Tack till er som inte gjorde det för ära och berömelse, utan offrade allt för att bevisa att godheten även räknas i liten skala.

Kan man då lagstadga om civilkurage?

Då borde det också gå att lagstadga om att vara modig och offra sig för andra.

Jag är så in i helvete trött på republikarers sätt att gnälla på att vårt kungahus är dyrt.

Metoden att spara några fjuttiga miljoner skulle vara att byta ut vårt Kungahus mot en President... Men vem skall då underhålla alla våra kulturskatter?

Är det så att dessa Republikaner tror att det är gratis att underhålla vårt arv i form av slott och klenoder?

Eller finns det en plan om att sälja ut dessa slott till nyrika ryssar som sätter taggtråd runt parkerna och placerar beväpnade vakter vid entrén?

Hur spännande skulle det vara för en Nobelpristagare eller Polarpristagare att ta priset ur handen på President Reinfeldt?

Nej, nej och åter nej...

Till och med den legendariske musikern BB King pratade lyriskt om att han började som bomullsplockare och sedan har spelat för presidenter och statsöverhuvuden över hela världen. Men NU hade han fått ta emot ett pris från en Kung... En RIKTIG Kung!!! Denna man strålade av lycka och stolthet.

Det finns något spännande och mystiskt med ett Kungahus. Det är ett arv och en tradition. En av de få traditioner som vi kan vara stolta över och som är vår genuina tradition. Vår historia!

Vem fan bryr sig om en folkvald President om två hundra år?

Vem kommer ihåg Ernst Trygger från Nationella Partiet som var statsminister 1923-1924 (under Gustav V:s tid)?

Grejen med tradition är att vi VILL inte välja allt. Vi är trött på att välja fonder, pensionssparande, försäkringsbolag, bank, parti, skola, sjukvård, bredbandsbolag och vilket kaffe vi skall välja. Rättvisemärkt, ekologiskt, mörkrostat, bryggmalet, o.s.v.

Idag fattar vi fler beslut per dag än vad 1500-tals människan gjorde på 10 år. Inte konstigt att vi blir förbannade när en säljare ringer hem på kvällen och vill ge oss möjligheten att välja ett nytt elbolag...

Nä, tacka vet jag ett Kungahus som just nu säkerställt tronföljden med ytterligare en generation. Tacka vet jag snapsen till kräftorna i augusti och tacka vet jag "små grodorna" till midsommar och tacka vet jag Kalle och hans vänner på julafton.

Tacka vet jag det som gör detta lilla land unikt!

Att det inte är exakt samma person på tronen är lika okej som att det är olika smak på snapsen, olika leverantör av kräftor och att Kalle och hans vänner får en ny film varje år.

Men fan den som vill ersätta kräftskivan med en karibisk grillkväll med sötsliskiga drinkar, eller den som vill sjunga en indonesisk skogshuggarvisa till midsommar... och fan den som bytt kanal från "riiiiing klocka riiiiing" på nyårsafton till en jävla U2 konsert... och fan ta den som köpt Coca Cola istället för Julmust på julafton.

JAG ÄLSKAR ATT SLIPPA VÄLJA!!!

Att år efter år se våra slott och parker trona upp sig i vår vackra huvudstad är att känna stolthet. Att vi har en Kung som värnar om miljöfrågor, Drottning som värnar om barn och en Kronprinsessa som kämpar hårt för att förtjäna folkets förtroende är få länder förunnat.

Men det är kanske inte konstigt att media med dess kommunistiska yrkeskår, som gör allt som står i dess makt att skada vår Rojalistiska kultur och ersätta den med ett statsskick värdigt en kommunistisk stat...

Men ett litet budskap till dessa kommunister som vill avsätta vår Kung på grund av att han inte är demokratiskt vald:

Försök avsätta Putin med hjälp av demokrati om ni kan. Stalin kunde knappast anses som "folkvald" och Hu Jintau är inte synonymt med demokrati. För att inte tala om Kuba och Nordkorea... Men vi släpper det här. Tror nog att jag fått fram mitt budskap...

Hur kan människor ändra sin politiska uppfattning bara för att det kommer en ny partiordförande?

Herr Juholt var väl i och för sig ett kapitel för sig. Men hur kan det komma sig att det finns människor som tror att det är partiordföranden som väljer politiken?

Hur kan så många människor pendla mellan ett högerblock och ett vänsterblock bara på grund av att man byter en frontfigur till en annan.

Jag skall i ärlighetens namn säga att jag faktiskt inte hört uttalanden från Löfven, så jag kan inte säga om han är en bättre politiker än Juholt. Men vad jag med säkerhet kan säga är att det inte har förändrat politiken nämnvärt.

Så om det nu är så att människor hade svårt att acceptera en godsherre som Persson, en Stockholmskvinna som hade en handväska värd en arbetares månadslön, eller en politiker som hittar på skrönor om att han smugglat tryckpressar till Polen, så har man glömt att det är politiken man röstar på.

Om ett parti skulle placera en partiledare, som med sin person lockar väljare på samma sätt som reklamen får kvinnor att välja samma smink som en vacker skådespelerska full av botox.

Skulle man då få ensam majoritet oavsett politik?

Det fungerar ju uppenbart att sätta den fjolligaste Bond (Pierce Brosnan) i en sminkreklam som vänder sig till män och säga "Because you are worth it" (ett uttalande icke värdigt en man)... Detta har gjort att sminkförsäljningen ökar med 400% varje år till män.

Inskränkta människor tror att om jag köper detta klet för 1.000 kronor, så blir jag som Pierce... Jag och Bond använder samma smink... Jag är någon... Nästan kompis med Bond...

Lägg nu ihop Pierce med att Gudrun Schyman kunde få var tionde person att rösta på ett komunistiskt parti (trots dess historia) bara för att hon var alkoholist och grät ut i media.

Var tionde svensk ansåg henne med andra ord lämplig att föra Sveriges talan (eller sluddrande) i exempelvis EU... Detta är helt sjukt... Vem vill egentligen ha en Statsminister som inte ens kan låta bli att kissa på sig under ett biobesök? Är det verkligen 10% av svenskarna som skulle tycka att detta var okej?

Var det synd om henne? Javisst var det synd om henne, men det är det om alla missbrukare... De behöver vård inte utökat ansvar!

Lägg detta samman med att spåndumma bloggerskor som har sex i dokusåpor har fler läsare varje dag är vad Kafka har sålt böcker.

De tävlar om vem som skall bli den första mänskliga ankan. Läpparna är inte brukbara att formulera ord längre, men det är ändå ingen som lyssnar. Alla sitter med stora ögon och stirrar på två enorma bröst och två enorma läppar. Ögonen har samma djup som en smutsig vattenpöl på trotoaren.

Att vuxna inte förstår vad de säger beror inte bara på att deras läppar är obrukbara, det beror också på att de stannat i den mentala utvecklingen för länge sedan. Deras resonemang är lika intressant som att lyssna på tio snabbspolade avsnitt av teletubbies.

Deras framförhållning är lika lång som en självmordsbombare och de tror att allt de gör på tv eller på nätet försvinner med tiden.

Nu har vi kanske en genialisk ekvation över hur vår framtida statsminister kommer att se ut.

En snygg, sminkad, botox- och siliconstinn alkololist som har sex i en dokusåpa och bara pratar om vad som är "in or out"... Partiledaren skall hålla sig så långt bort från politik som möjligt och bara ösa löften över folk, såsom ökade bidrag, fler jobb, lägre skatter, gratis botox och billigare sprit. Det enda arguemnt som behövs är... "Because you are worth it". Prata snabbt och utan mening... Ingen kommer ändå att lyssna.

Har partiledaren också planterat några jävla träd i sydamerika, så är lyckan gjord och vi kommer alla att få ta del av konsekvensen...

Det är farligt med dumma människor...