fattarinte

I snart 50 år har jag förundrats över andra människors åsikter, agerande och beslut. Nu inser jag att jag aldrig kommer att förstå. För varje år verkar jag förstå mindre och mindre. Hjälp mig någon att förstå...

Kränkt och chockad...

Publicerad 2012-03-27 12:26:44 i Nöjesvärlden



Nu till en liten fråga om hur vi anväder våra ord.

Är det bara jag som tycker att ord som kränkt, chock, m.fl. är missbrukade till den milda grad av media att de till slut inte har någon nivå kvar uppåt.

Att exempelvis skriva att Linda Rosing blir KRÄNKT över att någon kommenterat hennes bröst är rent fåneri.

Jag kan ta upp tusen händelser där människor blivit kränkta, men Linda Rosing kommer inte att ingå i en enda av dessa händelser.

Har man exempelvis frivilligt haft sex i tv, så har man själv valt ett aktivt val och därmed får man förvänta sig positiva och negativa konsekvenser. Om man fyller ut sina bröst med silicon och tror att det bara är snygga, kända och rika killar som kommer att titta på dem, så är man mer korkad än en nudibranchia. Vacker, men fullständigt korkad...

Media börjar använda språket som Gilette döper sina rakhyvlar. Mach 1, 2 och 3... Turbo, Fusion... De tar i så att de spricker med att överdriva en fånig sak som en rakhyvel som man i lugn takt drar utmed sin kind för att få bort skägg.
Det går också att kombinera varianter som Mach 3 Turbo, så går det farligt fort!

Mach 1 är en hastighet av 1225 km/t. Det är med andra ord snabbt som fan. Att nu gå upp till i princip tre gånger ljudets hastighet och peta in turbo, gör att denna rakhyvel blir livsfarlig att hålla i handen för alla andra än en erfaren testpilot!

Sedan så låter man inte bara en kändis göra reklam, utan TRE... Då blir det ju tre gånger så bra!!!

Men nu räcker det inte med tre blad, utan man bygger på blad i samma takt som Sergej Bubka slog världsrekord i stavhopp, d.v.s. med en centimeter per tävling.

När jag var en liten plutt så sa alltid min far till mig att: "Den som ger sig in i leken, får leken tåla".

Detta betyder att om jag exempelvis säger att Gudrun Schyman är en mediakåt och lat kvinna som borde extrabeskattas för att hon bara äter av samhällets resurser, så har hon redan "kastat första stenen" genom att hävda mansskatter och kallat mig för taliban. Hon kan med andra ord inte springa och gråta ut i media om jag svarar henne med samma mynt.

Så att skriva i media om att ett folk som badar nakna i en insjö en vacker sommarnatt och har två knapptryckningar från porr i datorn, skulle bli chockade över att se trosor på en dansare i tv är helt befängt.

Men stolt som en tupp stod denna man som "uppfann" ordet nakenchock och berättade om sin bravad... 

Inte fan sitter 1,5 miljoner människor i chock efter att någons klänning hakat upp sig och visat lite av trosorna. Inte fan sitter vi svenskar i chock på badstranden när det går runt män och kvinnor i för små badkläder?

Man kan i och för sig se en och annan äldre man och kvinna sittandes med ett leende på läpparna och drömma sig bort till svunna tider när de tittar på ungdomarna som springer runt på stranden. Men det är fina och lyckliga blickar som inte har ett skit med chock att göra.

Jag tror att jag skulle bli lite chockad om man fick följa Kronprinsessans barnafödande i närbild i direktsändning. Då hade jag tyckt att det var skäligt att prata om en smärre chock. 

Jag tror att jag blev lite chockad när två flygplan flög in i WTC skraporna. Eller när Olof Palme blev mördad, eller när galningen breivik mördade barn. Jag blev rädd, ledsen, upprörd och redigt förbannad över dessa händelser.

Jag har träffat ett par människor i mitt liv som varit utbrända. Det är skamligt att en trött henna-färgad kärring på försäkringskassan hävdar att hon är utbränd för att hon är trött. Det är förjävligt när en läkare försöker att övertyga mig om att jag är utbränd när jag har influensan.

Detta är att kränka dessa två riktigt utbrända stackare som kommer att ha år framför sig med terapi och medicinering för att hjälpa dem tillbaka till vad som skulle kunna betecknas som ett liv.

Problemet med att utarma språket är som om man överdriver beröm till exempelvis en tonåring med ord som fantastiskt, underbart, duktig och succé, bara för att hon lyckas komma hem vid utsatt tid. Vad skall man då säga när man kommer hem och hon har städat och lagat mat till familjen? Det finns liksom inget kvar...

Det är som om man redan sagt till sin tonåring att jag förväntar mig inte mer av dig än att du kan klockan (vilket i sin tur är att kränka)...

Eller skall man göra som Gilette? Du är helt suverän mach 3 Turbo med fem blad i presentförpackning!!!!

Ge fan i att ha sönder mitt språk. Jag gillar ord som lagom, klädsamt, irriterande, förbannad, glad, lycklig, förvånad, misstag och ledsen... Ord som chock, katastrof, kaos, kränkt, m.fl. innebär extremt tragiska händelser som oftast gör att man skäms för mänskligheten.

Så i respekt till alla de som är och varit kränkta på riktigt ber jag media att vårda sitt språk, så att vi inte kränker dessa människor.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela