fattarinte

Jag är snart 50 år och har kommit fram till att ju mer jag lär mig desto mer förvirrad och okunnig känner jag mig.

När jag var 18 år och trodde mig ha svaren på alla frågor, var jag en stark förespråkare för dödsstraff. Det var ganska enkelt att försvara med "öga för öga, tand för tand". En mördare skulle därmed avrättas. Om han också var en pedofil så fick han gärna plågas till döds.

Men nu när jag borde vara vis och ha svar på frågorna som mina tonårstjejer ställer till mig, så är inte allt längre kristallklart.

Skall staten döda som straff för att det är förbjudet att döda? Frågorna ter sig så jävla konstiga med åren.

Hur kan då dessa människor som krigar och mördar i sina gudars namn vara så säkra på sin sak?

Är det så att dessa människor helt lagt över sin vilja på någon annan, eller har de fastnat i en tonårings resonemang?

Det krävs en fullständigt icke-tänkande människa att agera som breivik (han förtjänar ingen stor bokstav i sitt namn). Det krävs ett barns intellekt att agera som hitler och stalin (små bokstäver här också), men det krävs stora människor att agera med godhet som vapen. Jag högaktar dessa stora män och kvinnor som stått upp för en åsikt med fredligt agerande.

Vem som helst kan slå en annan människa på käften. Är man osäker på sin förmåga att slåss så kan man använda tillhyggen.

Denna "kompetens" har vi besuttit i 80.000 år, så när ett folk regredierar till detta stadie så kan de inte längre inneha respekt. Att kräva respekt är oftast meningslöst. Respekt är något man förtjänar med ett agerande.

Att använda sig av ordets och logikens makt att skapa en förändring måste därmed ses som ett betydligt mer utvecklat sätt än att slå en annan part på käften för att han inte tycker som du.

Men varför finns det så många konflikter?

Om man skulle ta bort alla de konflikter som har en religiös bakgrund, så skulle det bli en handfull konflikter kvar som man med medling lätt löser.

Kvar finns alla konflikter som bygger på att en dum jävel har tolkat texten på samma sätt som fan skulle tolka bibeln.

Dessa konflikter är i min värld inte möjliga att lösa kortsiktigt.

Om man tar en självmodsbombare och backar till hennes föräldrar, så kommer man att se en attityd som är ritad i karbon. De har skapat detta monster som valt att mörda oskyldigt lekande barn och föräldrar.

Men vart har dessa föräldrar fått sina åsikter ifrån? Jo, naturligtvis från sina föräldrar o.s.v. genom urminnes tider.

Vad finns det då för styrmedel av dessa människor, oavsett om det är radikal-Kristna i USA eller radikal-Islamister i Irak.

Kan det vara så att den skrikande och dansande Pastorn i ett tält i Texas är farligare än man tror med den första anblicken? Kan det vara så att Imaner är katalysatorer som skapar bomberna runt om på jorden?

VARFÖR fördömer inte dessa religiösa ledare med makt alla dåd som deras anhängare gör i sina gudars namn?

Varför ställer sig inte Kristna och Muslimska ledare upp gemensamt och fördömer alla de som mördar i guds namn?

Vill de inte få stopp på dödandet? Vill de inte ha fred?

Som jag skrev tidigare, så hade jag en del existensiella frågor under senare tonåren som jag sökte svaren på. Detta gjorde att jag läste en del religiösa böcker som förespråkade sina gudars förträfflighet.

Men det som slog mig är att det fanns ingen av de böcker jag läste som förespråkade mord, hat och förnedring.

Vilken bok läser då dessa radikalt religiösa människor?

Har de egna böcker som innehåller "bonusmaterial" i slutet?

Eller är det bara så att det är satan själv som styr båtarna och låter de inskränkta hissa segel, för att i full fart segla över kanten mot den eviga elden?

Kan det vara så att de smarta har redan hoppat över bord och trampar vatten under tiden de ser fartyg efter fartyg segla förbi med entusiastiska matroser som inte kan vänta på att få ta sitt skepp över kanten.

Ibland känns det som om jag är en av de som ligger i vattnet och skriker till de förbiseglande att hoppa över bord. Men det enda svar jag får är att jag kommer att brinna i helvetet för jag inte tror!

Jo mina vänner, jag tror...

Jag tror att vi människor kommer att ha sönder denna planet. Jag tror att vi människor är för korkade för att vara nummer ett på jorden. Jag tror att när jag dör så är jag borta och jag tror att jag har EN chans i livet att göra snälla saker som gör att andra får en dräglig stund innan vi alla dör.
Jag tror att det är så enkelt att vi människor är en konstruktion som består av kol och vatten och gör idiotiska misstag varje dag. Jag tror att USA tar livet av jorden och jag tror att religion oftast är ett opium. Jag tror att meningen med livet är att få och älska barn och att allt annat egentligen är meningslöst. Jag tror på frosseri av goda minnen, men inte på egoism. Jag tror på kommunismen som filosofi, men tror att kapitalismen fungerar i praktiken. Jag tror på att det finns något bättre än demokrati och jag tror att alla människor i grunden är lata.

Så visst är jag troende i många frågor utan att veta med säkerhet.

Men de som föraktfullt och på ett elitiskt sätt hävdar att jag inte är troende har helt fel!

Vad de menar är att jag inte tror på samma sak som dem och därmed är mindre stående individ som borde brinna i helvetet som straff.

Jämför detta med tonåringens resonemang om dödsstraff så förstår ni min oro...