fattarinte

Nu tänkte jag ställa några frågor om religion. Detta känsliga ämne som är fullt av hot och skam...

Först en liten bakgrund.

Jag föddes i en släkt som hade valt den ateistiska vägen, men som brukligt var så gick jag i kristen söndagsskola och skickades även till den socialistiska barnuppfostringsanstalten "unga örnar". Så mina föräldrars röda tråd i uppfostran var kanske lite krokig ibland.

Under en period av mitt liv hade jag fått för mig att livet var något stort och unikt, vilket borde innebära att livets mening måste vara större än att bara fortplanta sig och sedan dö i evighetens kretslopp.

Jag kämpade mig då igenom ett antal böcker, varav bibeln var en. Men det enda som slog mig var att jag ibland hade svårt att se skillnad på godhet och onska i gamla testamentet. Med hot, sadistiska övergrepp och massmord höll Gud människan i schack. Om du inte gör som jag vill så...

I Jobs bok så genomför också Gud ett litet experiment med en av sina mest lojala anhängare som inte ens producenten av filmen SAW i sin vildaste fantasi skulle kunna komma på.

Men så blir Gud plötsligt en snäll och förlåtande Gud under nya testamentet...

Vad hände? Varför blev Gud snäll?

De som skrivit denna bok i ett fjärran land som sedan urminnes tider har krigat och bråkat, har missat det mest väsentliga i boken, d.v.s. hur går man från att vara en ond despot, till att vara godhjärtad och förlåtande.

Vi har verkligen behov av denna kunskap. Skulle vi då kunna få muppen Breivik att bli godheten själv?

Men innerst inne så tror jag inte att ens gubbarna i Vatikanstaten tror genuint på Gud. Varför skulle då Påven (Guds närmaste man på jorden) behöva åka kortege i en bepansrad glasbur?

Om nu Gud är allsmäktig och styr allt som sker efter ett syfte, så är väl ändå Påven den sista människan på jorden som skall skydda sig mot påhopp.

Jag är övertygad om att det är en enkel sak för Gud att se till att vapnet klickar i exakt rätt ögonblick. Eller så har Gud en bra plan som innebär att Påven måste dö, likt Jesus fick dö av en anledning. Det vore väl då arrogant att hindra gud i hans gärningar.

Så min fråga är varför är just Påven rädd att dö?

Kan det vara så att han vet att han skitit i det blå skåpet genom att genom mångårig tradition accepterat präster som är pedofiler, spanska inkvisationen, korståg, förbud att använda preventivmedel i tredje världen, häxjakt och brott mot i princip alla Guds budord.

Kanske är det så att när Gud storögt stirrar på Påven, sedan på Jesus som sitter på hans högra sida i sitt vita "nattlinne" och en törnekrona på sin hjässa, så ser han allt lika tydligt som en obetydlig varelse som jag.

Förmodligen skulle Gud utbrista: "Shit, ädelstenarna i den hatten skulle fett lätt försörja en hel stat i Afrika"...

(Eller så skulle Gud hänvisa på ett mer gammalmodigt sätt till högmod, frosseri, eller något annat).

Så faktum är att jag inte är ett dugg rädd att inte hamna i himlen (om det finns någon). Jag hjälper svaga, jag talar sanningar, löser konflikter med ord, jag frossar inte i annat än revben och glass, jag älskar mina barn och har ingen lust, anledning eller ork att vara otrogen min unga fästmö... Jag är med andra ord en ganska okej man som råkat födas i en kristen stat av en familj som är ateister.

Men jag har gjort mina aktiva val i livet att agera på ett sätt som inte gör anara människor illa.

Så när jag och Påven står framför pärleporten och skall förklara våra synder, så kommer jag att få förklara mitt frosseri av glass (vilket jag löser lätt genom att bjuda honom på Ben & Jerry´s kolaglass), medan Påven har ett antal mer komplicerade frågor att besvara.

Skulle det nu vara så att historien stämmer med att ängeln Satan blev förvisad för att han ville att människan skulle få ansvara för sitt egna liv, så finns det dock en stor risk att jag hamnar i helvetet. För då har dessvärre jag och ängeln Satan samma åsikt, d.v.s. att ta ansvar för sitt liv och dess gärningar.

Är det då med andra ord gudsaktigt att frånsäga sig ansvar, frossa i ädla stenar och skada andra i syfte att få dem att tro på godhet, så hör jag inte hemma bland dessa människor och tar med glädje själv hissen till bottenvåningen.

Jag tror att OM det finns en Gud, så sitter han just nu på ett moln och är redigt förbannad på vad som händer mellan män och kvinnor, barn och föräldrar, judar och muslimer, Kardinaler och Imaner och allt ont vi gör mot vår Moder Jord...

Men att passivt titta på är också ett brott i mina ögon. Antingen bestämmer vi allt och förblir ostraffade för våra fel och brister, eller så går man in som chef och styr upp på samma sätt som en förälder styr upp sina barn i all välmening.

Inte fan dödar man sina barn när de bråkar eller vägrar städa upp i rummet. Inte fan straffar man sin unge genom att slänga in den i den eviga elden bara för att de inte gjorde som sina föräldrar sa. Det får väl för fan vara en måtta på straffen...

Min sista fråga är:

Om gud är allsmäktig och kan allt... Kan han då tillverka en sten som är så tung att han inte orkar marklyfta den?

En sista kommentar är att jag träffat religiösa människor som jag högaktar för dess godhet och upplysthet. Jag har också träffat människor som är icketroende som också utstrålar fullständig godhet och upplysthet.

Jag tackar Gud för att de finns och förgyller vår tid ;-)