fattarinte

Självklart skall alla människor äga rätten att säga vad man tycker och tänker utan att för den sakens skull bli straffad för sina åsikter.

Men var går gränsen och vem säger vad man egentligen får tycka, tänka och säga?

Jag skulle inte ostraffat kunna ställa mig med en megafon på stan och skrika nedvärderade saker om exempelvis invandrare utan att någon förr eller senare skulle kontakta Polis (med all rätt). Men har jag då den fullständiga rätten att yttra mig?

Eller är det så att så länge jag yttrar mig om "rätt" saker så har jag rätten att yttra mig?

Är det också så att bara vi röstar på något av de "rätta" partierna så är demokrati bra?

Ibland får jag känslan av att all denna "frihet" som vi har, är samma frihet som kossor känner när de släpps ut på vårbete. Går man för långt så finns det till slut ett elstängsel som stoppar oss, men så länge som vi finns på den gräsäng som bonden vill så är allt frid och fröjd... och har vi tur så blir vi mjölkade på allt vi har...