fattarinte

I snart 50 år har jag förundrats över andra människors åsikter, agerande och beslut. Nu inser jag att jag aldrig kommer att förstå. För varje år verkar jag förstå mindre och mindre. Hjälp mig någon att förstå...

Anledningen till varför jag inte skulle kunna bli polis.

Publicerad 2012-05-25 11:07:20 i Samhället



Läste i aftonbladet om en äldre man som blivit irriterad på en civilpolisbil som parkerat i motsatt körriktning för att förhindra ett bilrån.

Den äldre mannen blev så arg över detta att han började tuta i ilska. Trots att polisen identifierade sig som polis så slutade han inte utan fortsatte att tuta på polisen från sin mercedes.

Polisen bad då om hans körkort, vilket han vägrade visa.

Just här skiljer sig jag mot denna extremt tåliga polis. Polisen inväntar uniformspoliser som tutaren villigt visar sitt körkort för.

Jag hade tagit upp en el-pistol och skutit honom så att han skakade och alla säkringar utlöstes i hans mercedes. Om det gick att justera voltstyrkan, så hade han fått full effekt till dess att bilens airbag utlöstes.

Anledningen är att jag under 50 år har träffat på denna typ av gubbar. Jag vet precis hur de beter sig i trafiken. De gasar när någon skall köra om, de dubbelparkerar för att ingen skall råka göra ett märke på deras fåniga standard-mercedes och de gasar i en rondell bara för att få tuta på någon. De tutar och hötter med näven åt övningsköringsbilar och sitter kvar i bilen med bilen på tomgångskörning utanför ICA medan deras fruar går in och handlar.

Av denna anledning hade jag nog också sprejat honom med ett par burkar pepparsprej, mest för nöjes skull...

Men polisen inväntar sina kollegor som gör en anmälan på honom och möter honom i tingsrätten. Hotet om böter uppgår till hissnande 500 kronor.

Är polisen drogad tro? De måste ha sett fler gubbar i trafiken än vad jag har sett. Eller är det jag som behöver gå i terapi för mina aggressioner?

Socialt accepterat att slå män.

Publicerad 2012-05-24 13:59:58 i Samhället



Tänk dig min bakgrund. Jag är 50 år och uppfostrad av en pappa som hävdade att om man fick en smäll av en kvinna så fick man absolut inte slå tillbaka.

Han hade en teori om att när (inte om) jag fick en smäll av en kvinna så var jag värd den smällen och skulle ta emot den som en man, d.v.s. med armarna utmed sidorna.

Men jag sick ALDRIG under några omständigheter bära hand på en kvinna.

Detta uppfostrades jag med från 1962 till dess att han gick bort.

Under åren har jag fått mycket stryk (örfilar) av kvinnor. Kanske har jag sagt något dumt, eller så har jag i min ungdom gjort något dumt. Men det handlar aldrig om att jag gått över en gräns genom att tafsa eller agera sviaktigt på något sätt. Utan det har handlat om att det jag sagt eller gjort har dessa kvinnor ansett vara värt fysiskt våld.

Vad är det egentligen som säger att jag skall behöva ta dessa örfilar?

Är det så att bara för att jag väger hundra kilo, så skall alla som väger mindre kunna slå på mig? Jag har ju för Guds skull lika mycket nerver i kroppen som en liten plutt på 50 kilo. Det gör med andra ord lika ont på mig som det skulle gjort på kvinnan. Kvinnor hävdar ju också att de klarar av smärta bättre än män, vilket då skulle betyda att det gör mer ont på mig än på henne.

Men vad skulle hända om jag gick med en anmälan till polisen att min 48 kilos flickvän slagit mig (nu har hon inte gjort det på allvar än, utan bara på "skämt").

Hur hade denna polis agerat mot mig? Hade det gjort någon skillnad om det varit en manlig eller kvinnlig polis?

Jag anar att jag skulle få rekommendationen att gå hem och be min kvinna om ursäkt... Samma bemötande som kvinnorna fick av de muslimska prästerna (Janne Josefssons program) som sa till kvinnorna att gå hem och be sina män om ursäkt.

Jag får en känsla av att denna polis skulle avråda mig från att polisanmäla min 48 kilos kvinna (på samma sätt som de muslimska prästerna), då det inte kan ha gjort så ont.

Är det så att vi tittar med avsky på muslimernas agerande, men blundar för det omvända?

Nu tänker nog några att det är skillnad på kraft om en man slår, mot om en kvinna slår. Då är min fråga: Vem avgör vad som är våld och inte våld?

Jag får inte slå kvinnor och barn, men de får slå mig. Kvinnor får inte slå barn, men flickor får slå sin mamma. Dock får inte tonårspojkar slå sin mamma längre. Detta är de sociala regler som gäller i vårt samhälle.

Lek med tanken att du ser ett par som står på stan och grälar. Plötsligt ger den unga kvinnan sin pojkvän en örfil. Vem hade du själv trott var den elaka i dramat? Förmodligen hade merparten tänkt: Undrar vad han sa till henne för något otrevligt som fick henne så upprörd?

Men om vi vänder på situationen så att en man ger sin kvinna en örfil, så skulle mannen genast bli polisanmäld. Förmodligen skulle flertalet män gå på denna man och läxa upp honom. Ingen hade funderat på vad kvinnan sa, för det är ointressant. En man får under inga omständigheter slå en kvinna.

Detta måste betyda att det är socialt accepterat att kvinnor slår män. Så mycket för den jämställdheten... Gudrun Schyman menade på att vi män skulle betala en mansskatt för vi slår kvinnor. Jag har aldrig slagit en kvinna men fått massor av örfilar. Men det är inte HELT otänkbart att Gudrun levererat en och annan "lavett" under sina år. Men det vet jag ju inte med säkerhet :-)

Feminism är trosbekännelse.

Publicerad 2012-05-24 12:27:11 i Samhället



Feminismens grund är att du ställer in dig i ledet och tycker samma sak som andra feminister

Eller som man formulerar sig på Göteborgs Universitets sida:  

”Feminismen utgår från att kvinnor i allmänhet har en sämre ställning än män. Den situationen tycker feminismen behöver ändras. En person som håller med om detta kallas feminist.”

Detta betyder konkret att för att vara feminist så måste man tro på ovanstående formulering.  Man måste tro att kvinnan har en sämre ställning. Inte att man är sämre på fotboll och tycker att det är svårt att byta däck på en bil, utan har en sämre ställning socialt, med barnen, på jobbet, politiskt, i mataffären, på sjukhuset, hos frisören, i badhuset, o.s.v.

Det handlar inte om att lönen kanske är lite sämre och att man som kvinna kanske startar diskmaskinen ett antal fler gånger än mannen, utan det handlar om att man ”i allmänhet (vanligast) har en sämre ställning” inom allt.

Denna omvandlig till feminist, sker med andra ord på samma sätt som när en kristen blir troende och börjar kalla sig för just kristen.

Nu handlar det inte längre om forskning, vetenskap och motargument. För den kristne tror redan på Gud och inget argument i världen kan ändra detta. För så länge ingen VET, så är Gud en sanning för den troende. Vissa har till och med sett Gud eller satan med egna ögon och kan berätta dessa händelser för de andra troende.

Kritiskt tänkande övergår i bibelstudier, där den nyblivna kristna skall studera hur andra kristna tror och trodde. Den nyblivna feministen studerar sina böcker om hur kvinnor inte fick äga och rösta. De lär sig ord som patriarkat som skall repeteras med avsky, likt den kristna avskyr skärselden. Mannen är för feministen som satan är för den kristna.

Inskränktheten är ett faktum när feminister får smutskasta oss män i media, när de bygger en egen feminismforskning inom universiteten (kallas utåt för genusforskning), likt Vatikanstaten byggdes i Rom.

Gud nåde den som ifrågasätter tron, för då kommer mannen och hämtar ner kvinnorna till underjorden, så skall de brinna i patriarkatet i evighet.

Jag skall berätta en något som ni feminister inte vet:

Vi män är sjukt snälla, vi älskar kvinnor och vi avgudar våra barn. Visst är vi annorlunda mot er kvinnor, men vi män gillar att ni inte liknar oss. Vi är villiga att gå ut i krig och försvara er och våra barn och vi tror på ”kvinnor och barn först”. Vi är inga hemska monster och vi avskyr våldsmän, pedofiler och våldtäktsmän oavsett kön och härkomst. Vi är bullriga och gillar sport, men släpper allt vi har för händerna när ni behöver hjälp. Vi är ypperligt duktiga på att ta hand om våra små barn, men ni måste ge oss utrymme att göra saker på vårt sätt. Visst blir vi upprörda när ni säger ”men det är ju bara att ta bort den väggen”, men vi förlåter er snabbt när ni tittar på oss med era oförstående ögon.

Vi älskar er kvinnor kort och gott med alla era styrkor och svagheter… Så varför hatar ni oss så mycket?

Vad används forskningen till?

Publicerad 2012-05-24 10:52:32 i Samhället



Ibland känns det som om jag befinner mig i ett lant typ Nordkorea. Det avsätts miljarder varje år till forskning, skola och andra projekt. Resultaten är allt som oftast fantastiskt spännande i de få fall man får ta del av helheten.

Men det intressanta är att den forskning som man får fram inom genusforskningen genomförs av feminister som ALLTID utgår från att kvinnan är den svaga (enligt Genusforskningen på Göteborgs Universitet). Forskningen ifrågasätts av kvinnor med samma åsikt, för att därefter publiceras i media med samma åsikt.

Läsaren har inte kommit längre i sitt tänkande än att om expressen eller aftonbladet skriver något, så borde det vara kontrollerat. MEN det vet vi alla att så ej är fallet. Gudrun Schyman får säga vilka hemskheter hon vill om oss män, för det säljer lösnummer.

Merparten av den forskning som presenteras till oss är förvanskad. Man har plockat bort viktig information och presenterar det man tycker gynnar ens sak.

Situationen blir lika absurd som när det forskas om bibeln i Vatikanen. Vem ifrågasätter innehållet? Vem ställer sig upp i Vatikanen och frågar om Gud verkligen existerar, eller om det bara handlar om symbolik? INGEN!
Tror ni att någon ställde sig upp under ett möte med Usama Bin Laden och ifrågasatte om USA:s styre verkligen var så hemskt som man sa? INGEN!

Varför är det så? Jo, därför att det förutsätts i dessa grupper att du har en tro. Att du tror så starkt på något att du inte hör motargumenten längre. Feminism handlar också om en stark tro som inte får ifrågasättas.

Kanske är det så att när ingen ifrågasätter grunderna, så ges det fullt utrymme att också hitta på "sanningar", som att män är monster och "värmer upp på hunden innan han misshandlar övriga familjen".

Ett exempel är när man om och om igen hävdar att kvinnor tjänar mindre än männen, så glömmer man alltid medvetet att berätta hur många kvinnor som tjänar mer än männen. Denna statistik borde ju vara relevant för oss som finansierar forskningen. Men den skulle inte gynna feminismen. Det skulle inte se bra ut om den orättvist behandlade kvinnan faktiskt tjänade mer än mannen i mängder av fallen.

Detta får mig åter att tänka på "Bagdad Bob". Han som hela världen skrattade åt. Problemet är bara att den forskning som skulle gynna mannen, med stor sannolikhet ligger i ett arkiv och faller i glömska.

Vi män finansierar med andra ord en verksamhet som ligger inom universitetens väggar och som dagligen söker information som skall gynna deras sak att kvinnan är orättvist behandlad.

Jag har själv studerat genuspsykologi och satt som ensam man bland ca 40 kvinnor, varav 50% var radikalfeminister som blängde argt på mig varje gång jag sa min mening (skall väl i ärlighetens namn säga att jag ibland avbröt dem burdust). Jag träffade på en "man" som föreläste under mina år av studier. Men han var inte genuspsykolog.

Jag har blivit utskälld och utslängd av feminister (forskare) för att jag "tänkte fel". De kunde inte svara på de mest enkla frågor av den enkla anledningen att INGEN feminist vågat eller velat ifrågasätta grunderna.

Kanske är detta ett område där kvinnorna själva borde se en underrepresentation av det andra könet och kräva könskvotering.

Feminism handlar om kvinnor, inte om jämställdhet!

Publicerad 2012-05-23 16:59:16 i Samhället



Hjälp, jag står utan grupptillhörighet.

Om man tittar in på Göteborgs Universitets hemsida om genusforskning så står det exakt så här:

”Feminismen utgår från att kvinnor i allmänhet har en sämre ställning än män. Den situationen tycker feminismen behöver ändras. En person som håller med om detta kallas feminist.”

Detta betyder att även om det är så att män har det sämre än kvinnor, så utgår feministen ändå från att kvinnan har en sämre ställning än mannen.

Men vad kallas då jag som anser att kvinnor har det alldeles förträffligt bra här i Sverige?

Vad kallas jag som inte anser att vi män blir rättvist behandlad av myndigheter när det handlar om vår rätt till våra barn på samma villkor som kvinnor, utan behandlas som monster?

Jag skrev ett mejl till Göteborgs Universitet om min fråga och skrev feminist, vilket accepterades av rättstavningen i word. Dock försökte jag mig på att skriva ordet maskulinism, vilket min dator markerade rött som i att det är felstavat. Datorn gav heller inga förslag till hur det skulle stavas. Jag hoppas att Universitetet kan ge mig svaret (de är ju ändå avlönade av skattemedel från bland annat oss män).

Om nu feministerna var intresserade av att det skulle handla om jämställdhet, så kunde de ju skrota feminismen och ersätta den med henismen. Ordet hen var ju så revolutionerande tyckte man.

Hen betyder för övrigt höna på engelska för den som inte nu visste det.

Hennes barn!

Publicerad 2012-05-23 13:51:18 i Samhället

Varför skall jag som man behöva stå ut med förnedringen att det är synd om kvinnor?

I min naiva värld hade jag rättigheter som pappa. Jag tog pappaledighet i nästan ett år och njöt varje sekund av att vara en del i mina prinsessors uppväxt, tills dagen då jag och min dåvarande fru skulle skiljas.

Det började lite smått med att mamman inte ville lämna över barnen den dagen då de skulle vara med mig och hamnade till slut i nivån att mamman kom hem till mig och hämtade barnen dagen innan jag och barnen skulle åka på semester och fullständig anarki startades.

Detta är tre år sedan och jag står idag mer eller mindre utan mina döttrar och de skriver att de saknar sin pappa. De är båda i tonåren och styrs med järnhand av sin mamma.

Ni som nu tror att om man har delad vårdnad så "kan hon inte göra så", har helt fel. Delad vårdnad betyder BARA att myndigheter inte gör något om barnen inte uppenbar skada (ni kan säkert ana nivån på detta).

Polisen har sagt att de inte kan hjälpa mig att få tillbaka mina barn, men om jag skulle åka till mamman och hämta tillbaka mina barn så är risken stor att de "burar in mig".

Familjerätten har stått redo och erbjuder samtal om mamman vill, men kan inte göra något om hon inte vill. 

Socialen hänvisar till familjerätten men säger att de kan erbjuda mamman hjälp, men endast om hon själv ber om det. En utredning gjordes i och för sig, men lades ner och hänvisade ärendet vidare till Familjerätten, som i sin tur inte kan göra något.

Min advokat berättade med övertygelse att "barn behöver sin mamma mer än sin pappa", att jag skulle vara glad om jag fick behålla delad vårdnad. Jag valde därför att göra mig av med advokaten och företrädde mig själv (jo, jag har fortfarande delad vårdnad).

Domaren var en 30 årig kvinna som inte hade egna barn utan refererade till en kompis som tyckte att det var jobbigt med föräldrar som bråkar och menade på att jag var tvunden att ge efter i mina krav att få ha mina barn halva tiden.

Det interimistiska beslutet gav mig fem dagar och mamman nio dagar. Detta ignorerade mamman utan påföljd.

Domen blev att barnen skulle vara hos sin pappa en helg varannan vecka. Men inte ens detta ville mamman gå med på och valde att ignorera domstolens beslut.

Jo, det som finns kvar är egenmäktighet med barn, men domstolen menar på att nu är barnen så gamla att det är verkningslöst. Hotet är att lag lär få betala hela rättegångskostnaden om jag drar detta till domstol igen.

Så snälla kom aldrig till mig och hävda att kvinnor inte har rättigheter i vårt land. Ni kvinnor på dessa myndigheter har just berövat mina barn rätten till en pappa. Ni kvinnor har sagt att ni tycker att mamman gjort fel, men INGEN har gjort något för att hjälpa mina barn.

Snälla väck mig någon och säg att det bara var ett skämt... Jag saknar mina barn...

Feminism...

Publicerad 2012-05-23 12:06:46 i Samhället

Återigen skriver en feminist (Fanny Åström) i aftonbladet om hur synd det är om kvinnor.

Hon hävdar att männen gnäller och tycker att vi skall göra något åt orättvisorna istället för att beklaga oss i absurdum. Hon försöker få det att bli samma hån som när en man är sjuk. Då är det legalt att håna mannen (till och med i sjukvården hånas uppenbart sjuka män för att de är sjuka). Trots att det nu är bevisat att kvinnor beklagar sig mer än männen vid sjukdom.

Den som påstår att vi män gnäller måste leva i en bubbla och stänga av sitt egna gnäll. Det är inte vi män som gnäller över löner, tider, dubbelarbete, få platser i styrelser, inga chefsjobb, tvätten, disken (trots att det finns maskiner för detta) och allt annat mellan himmel och jord.

Nä, vi män klagar på att vi berövas våra barn vid en separation, att kvinnan alltid ses som ett offer och mannen förövare, att vi behandlas som skit på familjerätten. Detta är stora saker. Kvinnans krav ter sig småaktiga i jämförlese.

50 år...

Publicerad 2012-05-03 17:02:35 i Samhället

Fyller 50 år idag (18.250 dagar). Detta betyder att jag har 26 år kvar i livet enligt statistiken.

1/3-del kvar!

OMG, vad tid! Vad skall jag göra med all min tid?

Denna enkla fråga kommer jag nog på svaret på om 26 år är jag rädd.

Jag vet redan vad meningen med livet är, men inte vad jag skall göra nu!

Lära lika dåligt.

Publicerad 2012-04-30 11:00:22 i Samhället

Läste i tidningen igår om en skola i Skåne där barnen förbjudits att ta med sina böcker hem för att göra läxor.

Anledningen var att det var "orättvist" på grund av att det inte var alla barn som hade föräldrar som ville/kunne göra läxorna med sina barn.

Så i jämlikhetens vagga så skulle INGEN få ta med sig läxor hem.

Hur tänkte man då?

Så om ett barn är sjuk och inte kan närvara, så borde ju då hela undervisningen stanna upp. Är det bättre om alla presterar lika dåligt?

Jag hoppas att denna person omgående blir tillrättavisad och varnad.

Jag hoppas att föräldrarna tar sina barn från den skolan.

Jag hoppas att de föräldrar som har kvar sina barn i skolan köper egna läroböcker och arbetar hårt med hemundervisning, för det lär behövas...

Hur kan en människa tycka att det är rätt att offra 20-30 elevers kunskap bara för att några elever inte har engagerade föräldrar?

Vem tillät media att vara imuna mot straff?

Publicerad 2012-04-23 11:10:11 i Samhället


Hur kan det komma sig att media tror sig stå över lag och ordning?

Att begå ett vapenbrott och därefter hävda att det har med journalistik att göra är helt befängt.

Nu börjar dessa journalister att beklaga sig när de börjar inse att de gjort ett brott.

Men vad händer då?

Jo, journalister ställer upp solidariskt och skall försvara denna yrkeskårs imunitet mot straff. De skriker om moral (jo, det är faktiskt komiskt) och pressfrihet. Men sanningen är att de vill fösvara sin rätt att göra och säga vad de vill ostraffat.

Till och med domstolen räds detta och har förlängt tiden till beslut på grund av att "det är ett komplicerat ärende". Det är fan inte komplicerat. De har gjort sig skyldiga till vapenbrott. Punkt slut!

Samma sak gjorde Pål Hollender när han åkte till Baltikum och hade sex med en stackars prostituerad och urskuldade sig med att han ville belysa sanningen. Denna stackars flicka som blev våldtagen av Pål (jo, jag anser att detta är våldtäkt), skiter fullständigt vad han ville belysa när han förgrep sig på henne. Hon hatade förmodligen honom lika mycket som hon hatade männen före och efter Pål. Att hans flickvän filmade honom gör bara det hela än mer förnedrande för den lilla flickan.

Ytterligare ett exempel är dessa journalister som tar sig in i ett område i Afrika som uppenbart är riskabelt. Att ta sig in är en sak, men att sedan frottera sig med gerillan, låna deras vapen och skratta tillsammans är i mitt sätt att se det på helt åt helvete korkat.

När man sedan åker fast, så tror man sig åter vara imun mot straff. Svenska staten får lägga ner enorma resurser i att få loss dessa två pojkar från fängelset. Resurser som jag anar kunde använts till något betydligt bättre än detta.

Media skriker och hotar att om inte politikerna snabbt får loss deras kollegor, så har de makten att döda ett helt parti.

Jag har inte varit med att rösta fram att media skall stå över lag och ordning... Vem har gjort det?


Jag är en idiot!

Publicerad 2012-04-22 12:34:57 i Samhället



Ibland blir jag rädd för mig själv.

Det finns situationer som gör att jag borde skämmas för mitt egna agerande och jag borde deporteras till en by i centrala Afrika så att de kan hjälpa mig till rätta.

Detta hände mig idag:

Hade varit i affären igår och köpt ett rättvisemärkt kaffe. I samma sekund som jag valde detta kaffe kände jag mig som en man som faktiskt värnar om andra som har det tufft på jorden.

I morse tog jag fram kaffeburken och skulle fylla på kaffet. MEN, till min enorma irritation så var det MER kaffe i förpackningen än vad som fick plats i kaffeburken.

Min första reaktion var att bli förbannad och svära över denna stora händelse.

Att det var kvar kaffe i burken sedan tidigare spelade i min sjuka logik ingen roll.

HUR I HELVETE KAN MAN SÄLJA MER KAFFE ÄN VAD SOM RYMS I MIN KAFFEBURK?

Ärligt talat... Varför blir jag arg för detta?

Är det för att min kaffeburk hade kaffe kvar i sig? Är det för att förpackningen innehöll för mycket kaffe? Eller är den så att jag är så störd att jag blir arg för att jag har mer kaffe hemma än vad min burk kan rymma?

Så här är den enkla sanningen: Jag är en man som blivit skadad av att allt skall vara planerat och förberett.

Vi fostras från första sekunden i vårt långa liv att ALLT är paketerat och förutbestämt. Om vi då drabbas av en enda liten händelse som stör denna struktur så visar vi vårt missnöje.

Jag slår vad om två saker:

1. I Afrika skiter de fullständigt i rättvisemärkningen när de köper sitt kaffe.
2. Om de skulle ha mer kaffe hemma i Afrika så hade de blivit glada.

Kanske är det så att vi skulle behöva lite mer u-landsattityd i vårt land ibland.

Jag är riiiiiik!!!

Publicerad 2012-04-21 18:03:46 i Samhället

Jippiiiiiiii!

Jag är stormrik!

Fick precis ett mejl från en Dr. Brown som säger att jag skall få 15,4 miljoner pund... Jag behöver bara skicka lite uppgifter till honom med min adress, m.m.

Måste skicka in det nu. Sen skall jag iväg och shoppa loss en ny Masserati, en lyxvilla och en fet fuld-Breitling...

Men... Varför just jag? Varför måste det vara hemligt?

Haha... Läs gärna mejlet. Det är galet roligt :-) Uppenbart är det en skojare som tror att andra har samma iq som han själv... På något underligt sätt gillar jag denna Dr. Brown... Vi är lite kompisar han och jag. Lite secret business tillsammans... Han kallar mig för sin kära vän...



Kära vän,

Vänligen kan du vara betrodd? Jag Dr.Kevin Brown från Harlesden, nordvästra London, här i England. Jag arbetar för UBS Investment Bank London. Jag skriver dig från mitt kontor som kommer att vara en enorm fördel för oss båda. I min avdelning, som är chef London Regional Office, jag upptäckte en övergiven summan av £ 15,4 miljoner Brittiska pund (femton miljoner fyra hundra tusen Great British Pounds) på ett konto som tillhör en av våra utländska kunder Late Mr Thompson Morrison som olyckligt förlorade sitt liv i en olycka.
 
Vid valet av kontaktar du är upphetsad av geografisk karaktär av var du bor, i synnerhet på grund av känslighet för dessa transaktioner har banken tjänstemän väntat på någon av de anhöriga att komma upp för påståendet men ingen har gjort det. Jag personligen har tappat målet att hitta släktingar i 3 år nu, jag söker ditt medgivande att presentera dig som de närmast anhöriga / Kommer Stödmottagande till avlidna så att intäkterna från detta konto värderats till £ 15,4 miljoner pund kommer att överföras till din bankkonto som de anhöriga till Late Mr Thompson Morrison
 
Detta kommer att betalas ut eller delas i dessa procentsatser, 60% för mig och 40% för dig. Allt jag behöver är att ladda upp dina uppgifter i vår bank-databas system som de anhöriga till Late Mr Thompson Morrison. Allt jag behöver nu är din ärliga samarbete, sekretess och pålitlighet för att vi ser denna transaktion igenom. Vänligen måste man hålla denna transaktion 100% hemligt på grund av min ställning här i min bank.
 
Jag fick dina kontaktuppgifter från ditt land internationell affärsverksamhet information, jag bestämde mig för att kontakta dig hoppas att du hittar den här affären intressant. Var på din bekräftelse av detta meddelande och ange ditt intresse jag kommer att förse dig med mer information. Endeavor att meddela mig ert beslut så snart som möjligt. Jag kommer att vilja investera min egen del 60% i ditt land.
 
Ge mig följande information som vi har 7 dagar att slutföra denna transaktion det är mycket brådskande TACK.
 
1. Ditt namn .....................
2. Ditt mobiltelefonnummer ..............
3. Din Kontakt Adress ......................
4. Yrke / befattning ..................
5. Faxnummer ..........................
 
Hälsningar,
Dr.Kevin Brun
Mob: +447035940235

Ond, galen eller vad skall man kalla det?

Publicerad 2012-04-21 17:07:10 i Samhället

Tittade på en dokumentär om barnamördaren breivik (tänker inte skriva hans namn med stor bokstav).

Kan man kalla denna man ond? Räcker detta som en förklaring på vad han gjort mot barn?

Kanske är det ett försvar från oss att vi gärna vill klassa denna människa som monster, galen, ond och sinnesförvirrad. Kanske är det ett sätt för oss andra att distansera oss från honom och hans gärningar.

Men jag tror inte att han är galen, jag tror inte han är ond eller ens sinnesförvirrad. Jag tror att han är en man som saknar de spärrar som vi andra har.

Visst blir vi alla arga över saker som inte står rätt till. Visst har vi alla sagt att "man borde egentligen..."

Men skillnaden är att vi andra människor stannar vid att ventilera vårt missnöje med ord. Denna man gick vidare och gjorde det som är så främmande för oss andra. Han dödade kallblodigt små barn.

Det som är otäckt är att jag förstår hans logik, men inte gärning. Men jag VILL inte ens förstå hans logik.

Man borde egentligen...

Visst finns det genuint snälla människor.

Publicerad 2012-04-05 14:11:21 i Samhället



Jag och min bulldog var ute i vårsolen idag och njöt av värmen som jag trodde bara en vårsol kunde skapa.

Jag gick förbi en ung man i 25 års åldern som satt på huk jämte en jämnårig cp-skadad kille i en rullstol.

Jag såg hur den unga mannen log och tittade den cp-skadade killen i ögonen och sa:

"Du är också min bästa kompis".

Jag fick en stor tjock klump i halen... Ni vet en sådan där känsla i halsen som när man försöker förhindra att bryta ut i gråt till filmen Lassie. Men detta gråtet hade inget med sorg eller tragik att göra.

Detta var glädjetårar över att denna unga man gav den andra unga mannen den kärlek i form av vänskap och respekt som vi alla är i så stort behov av.

Ett jättestort tack till den unga mannen som inte bara värmde sin kompis, utan också värmde alla som såg och hörde.

Inte ens vårsolen kunde konkurrera med värmen från de få orden...

Varför gör inte alla som den unga mannen?

Varför tror vi att vi gjort en god gärning bara för att vi suttit i soffan och röstat i melodifestivalen på det "dyra numret". Att ge bort det vi har obegränsat av och som inte kostar en krona, borde inte vara så svårt att vara frikostig med.

Jag är stolt över Sverige!

Publicerad 2012-04-02 16:46:25 i Samhället



Hur kommer det sig att man klassas som rasist bara för att man väljer att vara svensk?

Jo, man VÄLJER att vara svensk medborgare. Det är ett aktivt val.

Det står alla fritt att resa iväg och söka medborgarskap i ett annat land om man vill. Är man exempelvis inte nöjd med att vi är en monarki, så kan man sätta sig på en färja till Finland eller Estland och börja om sitt liv där.  

Det är inget fel med dessa länder, så varför stanna här om man inte är nöjd?

Men åter till frågan om att vara stolt över sitt land.

Om exempelvis en amerikan pekar på en annan man och säger att "han är en typisk amerikan", så menar han med stor sannolikhet en duktig, stark eller framgångsrik man. Men om en svensk säger att "han är en typisk svensk", så menar han något negativt. Varför?

När jag googlar efter bilder och söker på "svensk" så är den första bilden på "enad svensk front"... Men vad f-n har de med svenskhet att göra?

När jag googlar bilder på "american" så raddas det upp flaggor, militärer och vithövdade örnar...  

Vi har en uppsjö av fantastiska människor som är och varit stolta över sin svenskhet. Vi är ett rikt land, smarta människor, modernt tänkande och skickliga på det mesta. Så varför skäms vi?

Man behöver inte agera som en dryg tonåring på en idol-casting för att vara stolt. Det går att kombinera ödmjukhet med stolthet (vilket oftast blir riktigt klädsamt).

Hur kan det komma sig att vi inte skall få eller våga ställa oss upp och vara stolta över vår grundkultur, vårt arv, vår flagga och vår Kung utan att automatiskt grupperas med de som är RÄDDA för andra kulturer?

Jag är så långt från rasism man kan komma. Men för den sakens skull skäms jag inte för att vara svensk.

Jag anser att invandring är viktigt för vårt land, men för den sakens skull tänker jag inte vara tyst när någon eller några skadar vårt land eller eldar vår flagga på stan.

Jag är stolt över vårt Kungahus och är tacksam över vad de gjort och gör för vårt land, men för den sakens skull är jag inte mot ett modernt samhälle.

Varför skulle det vara så fel att vara stolt över allt det vi har och allt vi står för?

Jag vill ha tillbaka min flagga från de som vill skada mitt land!

Jag är iallafall stolt över att jag är svensk och nu skall jag skicka ett mejl till min svenske kompis Ercan...


Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela