Kvinnors löner.
Först och främst vill jag säga att i den professionella rollen så tänker man på företaget och dess kunder primärt och sig själv sekundärt. Detta är regeln av att agera professionellt.
Att vara professionell innebär bara att man erhåller en ekonomisk ersättning för det man för tillfället gör. Så om en person snackar skit om sitt företag, samtidigt som företaget betalar en ersättning i form av lön, så är personen med andra ord en professionell skitsnackare.
Vi måste med andra ord skilja mellan att vara professionell och att agera professionellt.
Så då kvarstår den enkla frågan:
Vem i helvete skulle välja en sämre anställd bara på grund av kön?
Jo, den enda anledningen som jag ser är könskvotering, vilket är en stor fet förolämpning mot alla fantastiska kvinnor som fått lära sig av sina föräldrar att kämpa och inte skylla på sitt kön. Dessa kvinnor har gjort en prestation som är bättre än männens, vilket skapat hennes förutsättningar och därmed en högre lön. Grattis kvinna, bra jobbat, du förtjänar respekt!
Det FINNS faktiskt (även om det är politiskt inkorrekt att tala om det) kvinnor som tjänar MER än sina manliga kollegor, men jag har aldrig hört ett klagomål från männen som jobbar med dessa kvinnor. Tvärt om så är männen STOLTA över henne och framhäver henne i företaget som "grymt duktig", "tillgång" och "förjävla duktig".
Nu kan nog någon bitter feminist som jobbar deltid på Försäkringskassan tycka att det skulle vara unikt. Men det är faktiskt tvärt om i affärsvärlden. Kvinnor som drar in mer pengar, jobb eller skapar mer för företaget tjänar mer. Den som skapar mer tjänar mer. Det är den enkla sanningen!
Det finns ingen ägare eller chef som skulle mobba ut en lönsam säljare, uppfinnare, konsult eller producerare bara för att hon är en kvinna. Det säger väldigt mycket om de kvinnor som tror något sådant enkelspårigt.
Tro mig, chefer och bolagsägare för inte ett krig mot kvinnor på jobbet. Det har en uppgift, och det är att skaffa så skickliga människor som möjligt runt sig, som skapa så stor framgång för företaget som möjligt.
MEN... Kvinnor gillar av gammal hävd inte att ha prestationslöner. De vill ha en lön som betalas ut oavsett om kvinnan nått sina mål. De förlitar sig också på att mannen tjänar bra, så att de kan förverkliga sina drömmar om att läsa sociolog på högskolan när barnen flyttat hemifrån.
Om mannen suckar uppgivet att "det är ju nu vi skulle få några slantar över", så kommer kvinnan att översätta detta till "Du känner dig hotad av att jag kommar att lära mig sociologi"... Jävla nonsens!
En man är glad om han kan föra ett logiskt samtal med sin kvinna. Han är glad att hon lär sig nytt, men redigt förbannad för att det aldrig blir en krona över. Därför blir han förbannad!
Förbannad på samma sätt som när mannen hör ett evigt gnäll över att kvinnan (efter hennes deltidsarbete) har "tvättat hela dagen". Den tvättmaskin jag har stoppar man in tvätten i och fyller på tvättmedel. Sedan tvättar maskinen i två timmar, sedan hänger man upp tvätten. Två korta insatser på två timmar!
VAD FAN HAR HON GJORT UNDER TIDEN MASKINEN TVÄTTAR?
Förbannad på samma sätt som att en kvinna glatt vill ha en ombyggnation av huset genom att säga: "Men det är ju bara att ta ner den väggen". Detta kan hon slänga ur sig kort efter att ha slängt över den gråtande bebisen till mannen när han kommer hem trött från jobbet med kommentaren "Nu har jag haft honom hela dagen och nu måste jag få vila".
Jobb skall väl ändå jämföras med jobb. Mammaledigt är inte LEDIGT! det är att ta hand om ungen och kanske göra något annat som gynnar familjen medan ungen sover (jo, vi män VET att spädbarn sover en massa).
Vi män skulle med glädje plocka ner den väggen med våra bara händer om vi kom hem till en kvinna som inte är en sur, bitter, smutsig och lat kossa som sitter med en pumpmaskin på brösten... Men för fan, tänk lite själva!!
Så här ser den enkla sanningen ut:
Kvinnor vill ha minsta möjliga insats för mesta möjliga ersättning. Kvinnor är fega i löneförhandlingar, vill inte har prestationslön, vågar inte starta bolag och lägger ansvaret på männen. Hon vill ha hela föräldrarledigheten och hon vill ha hela barnbidraget till sitt konto.
Hon överdriver sin prestation i syfte att andra skall tycka synd om henne. Hon tror att hon jobbar när maskiner diskar, tvättar och torkar.
Men det är inte ett jobb att svulla i soffan till en repris av Oprah medan ungen sover, äta sig tjock med argumentet "men jag måste äta för två" och skicka ett sms till sin man att ta med sig hämtmat hem, för det finns INGEN mat hemma.
Jag är övertygad om att om de kvinnor som kämpade för sin rösträtt år 1900 och 1903, skulle bli redigt förbannade på dessa kvinnor som gnäller under sin mammaledighet, sina låga löner och hur misshandlade de är av männen.
Jag tror att de hade fått sig en rejäl dagsedel med budskapet: Väx upp för fan och ta ett ansvar!
Så nu är jag så redigt förbannad på allt tjat om att kvinnor vill ha högre löner, styrlseposter och vara chefer...
Jag har en bra lösning på dessa problem:
Starta era egna företag. Då blir ni automatiskt styrelsemedlemmar och kan tillsätta hur många kvinnor ni vill som chefer. Ni kan till och med ge kvinnorna högre löner än männen om ni vill...
Varför är det ingen feminist som kommer med den lösningen?
Kan det vara så att dessa kvinnor som skriker mest finns i kommunala och statliga verksamheter?
Den trötta henna-färgade deltidskvinnan med sin släpande gång på Försäkringskassan som känner att det är hennes rätt att vara sjukskriven när hon är förkyld (hon har inte förstått att förkylning är ett tillstånd som vi svenska befinner i i 25% av livet). Man måste ta det lugnt och inte stressa, för då kan man bli utbränd (i hennes värld så är trött lika med utbränd). Hon klagar på "mus-arm" trots att hon fått en fånig ergonomisk konstruktion till datorn som gör att allt tar dubbel så lång tid. Hon klagar på att hon blivit fet på grund av sitt stillasittande jobb, men släpar sig hem efter sin deltidstjänst och frossar i kakor till Oprah.
Hon fullständigt skiter i hur det går för Försäkringskassan! Hon skiter i att människor sitter i kö och väntar!
Hon har ingen ANING om hur verksamhetens budget ser ut och hon är heller inte intresserad, för hon får inte högre lön om hon tar i mer. I hennes värld är det ett outtömlig hav av pengar som alla anställda öser ur och hon skiter i att det är människorna i kön som finansierar hennes lön.
Kan det vara så att det är dessa kvinnor som tjänar mindre, i så fall är det helt okej för mig!
Mitt bevis för att det är skäligt med olika löner:
Nästa gång du är på lasarettet tycker jag att du skall titta dig om på sköterskorna. Du kommer att märka att en stor grupp feta kärringar står och pratar med varandra med en solkig kopp i sin hand (oftast märkt med deras namn). Sen finns det en liten grupp som springer svettiga runt och jobbar frenetiskt.
80% av personalen gör 20% av jobbet och 20% av personalen gör 80% av jobbet.
Vilka av dessa vill du ge den högsta lönen?
Vilka av dessa tror du klagar på att det är stressigt på jobbet?
Lika jobb - lika lön, är en omöjlig ekvation!
Att vara professionell innebär bara att man erhåller en ekonomisk ersättning för det man för tillfället gör. Så om en person snackar skit om sitt företag, samtidigt som företaget betalar en ersättning i form av lön, så är personen med andra ord en professionell skitsnackare.
Vi måste med andra ord skilja mellan att vara professionell och att agera professionellt.
Så då kvarstår den enkla frågan:
Vem i helvete skulle välja en sämre anställd bara på grund av kön?
Jo, den enda anledningen som jag ser är könskvotering, vilket är en stor fet förolämpning mot alla fantastiska kvinnor som fått lära sig av sina föräldrar att kämpa och inte skylla på sitt kön. Dessa kvinnor har gjort en prestation som är bättre än männens, vilket skapat hennes förutsättningar och därmed en högre lön. Grattis kvinna, bra jobbat, du förtjänar respekt!
Det FINNS faktiskt (även om det är politiskt inkorrekt att tala om det) kvinnor som tjänar MER än sina manliga kollegor, men jag har aldrig hört ett klagomål från männen som jobbar med dessa kvinnor. Tvärt om så är männen STOLTA över henne och framhäver henne i företaget som "grymt duktig", "tillgång" och "förjävla duktig".
Nu kan nog någon bitter feminist som jobbar deltid på Försäkringskassan tycka att det skulle vara unikt. Men det är faktiskt tvärt om i affärsvärlden. Kvinnor som drar in mer pengar, jobb eller skapar mer för företaget tjänar mer. Den som skapar mer tjänar mer. Det är den enkla sanningen!
Det finns ingen ägare eller chef som skulle mobba ut en lönsam säljare, uppfinnare, konsult eller producerare bara för att hon är en kvinna. Det säger väldigt mycket om de kvinnor som tror något sådant enkelspårigt.
Tro mig, chefer och bolagsägare för inte ett krig mot kvinnor på jobbet. Det har en uppgift, och det är att skaffa så skickliga människor som möjligt runt sig, som skapa så stor framgång för företaget som möjligt.
MEN... Kvinnor gillar av gammal hävd inte att ha prestationslöner. De vill ha en lön som betalas ut oavsett om kvinnan nått sina mål. De förlitar sig också på att mannen tjänar bra, så att de kan förverkliga sina drömmar om att läsa sociolog på högskolan när barnen flyttat hemifrån.
Om mannen suckar uppgivet att "det är ju nu vi skulle få några slantar över", så kommer kvinnan att översätta detta till "Du känner dig hotad av att jag kommar att lära mig sociologi"... Jävla nonsens!
En man är glad om han kan föra ett logiskt samtal med sin kvinna. Han är glad att hon lär sig nytt, men redigt förbannad för att det aldrig blir en krona över. Därför blir han förbannad!
Förbannad på samma sätt som när mannen hör ett evigt gnäll över att kvinnan (efter hennes deltidsarbete) har "tvättat hela dagen". Den tvättmaskin jag har stoppar man in tvätten i och fyller på tvättmedel. Sedan tvättar maskinen i två timmar, sedan hänger man upp tvätten. Två korta insatser på två timmar!
VAD FAN HAR HON GJORT UNDER TIDEN MASKINEN TVÄTTAR?
Förbannad på samma sätt som att en kvinna glatt vill ha en ombyggnation av huset genom att säga: "Men det är ju bara att ta ner den väggen". Detta kan hon slänga ur sig kort efter att ha slängt över den gråtande bebisen till mannen när han kommer hem trött från jobbet med kommentaren "Nu har jag haft honom hela dagen och nu måste jag få vila".
Jobb skall väl ändå jämföras med jobb. Mammaledigt är inte LEDIGT! det är att ta hand om ungen och kanske göra något annat som gynnar familjen medan ungen sover (jo, vi män VET att spädbarn sover en massa).
Vi män skulle med glädje plocka ner den väggen med våra bara händer om vi kom hem till en kvinna som inte är en sur, bitter, smutsig och lat kossa som sitter med en pumpmaskin på brösten... Men för fan, tänk lite själva!!
Så här ser den enkla sanningen ut:
Kvinnor vill ha minsta möjliga insats för mesta möjliga ersättning. Kvinnor är fega i löneförhandlingar, vill inte har prestationslön, vågar inte starta bolag och lägger ansvaret på männen. Hon vill ha hela föräldrarledigheten och hon vill ha hela barnbidraget till sitt konto.
Hon överdriver sin prestation i syfte att andra skall tycka synd om henne. Hon tror att hon jobbar när maskiner diskar, tvättar och torkar.
Men det är inte ett jobb att svulla i soffan till en repris av Oprah medan ungen sover, äta sig tjock med argumentet "men jag måste äta för två" och skicka ett sms till sin man att ta med sig hämtmat hem, för det finns INGEN mat hemma.
Jag är övertygad om att om de kvinnor som kämpade för sin rösträtt år 1900 och 1903, skulle bli redigt förbannade på dessa kvinnor som gnäller under sin mammaledighet, sina låga löner och hur misshandlade de är av männen.
Jag tror att de hade fått sig en rejäl dagsedel med budskapet: Väx upp för fan och ta ett ansvar!
Så nu är jag så redigt förbannad på allt tjat om att kvinnor vill ha högre löner, styrlseposter och vara chefer...
Jag har en bra lösning på dessa problem:
Starta era egna företag. Då blir ni automatiskt styrelsemedlemmar och kan tillsätta hur många kvinnor ni vill som chefer. Ni kan till och med ge kvinnorna högre löner än männen om ni vill...
Varför är det ingen feminist som kommer med den lösningen?
Kan det vara så att dessa kvinnor som skriker mest finns i kommunala och statliga verksamheter?
Den trötta henna-färgade deltidskvinnan med sin släpande gång på Försäkringskassan som känner att det är hennes rätt att vara sjukskriven när hon är förkyld (hon har inte förstått att förkylning är ett tillstånd som vi svenska befinner i i 25% av livet). Man måste ta det lugnt och inte stressa, för då kan man bli utbränd (i hennes värld så är trött lika med utbränd). Hon klagar på "mus-arm" trots att hon fått en fånig ergonomisk konstruktion till datorn som gör att allt tar dubbel så lång tid. Hon klagar på att hon blivit fet på grund av sitt stillasittande jobb, men släpar sig hem efter sin deltidstjänst och frossar i kakor till Oprah.
Hon fullständigt skiter i hur det går för Försäkringskassan! Hon skiter i att människor sitter i kö och väntar!
Hon har ingen ANING om hur verksamhetens budget ser ut och hon är heller inte intresserad, för hon får inte högre lön om hon tar i mer. I hennes värld är det ett outtömlig hav av pengar som alla anställda öser ur och hon skiter i att det är människorna i kön som finansierar hennes lön.
Kan det vara så att det är dessa kvinnor som tjänar mindre, i så fall är det helt okej för mig!
Mitt bevis för att det är skäligt med olika löner:
Nästa gång du är på lasarettet tycker jag att du skall titta dig om på sköterskorna. Du kommer att märka att en stor grupp feta kärringar står och pratar med varandra med en solkig kopp i sin hand (oftast märkt med deras namn). Sen finns det en liten grupp som springer svettiga runt och jobbar frenetiskt.
80% av personalen gör 20% av jobbet och 20% av personalen gör 80% av jobbet.
Vilka av dessa vill du ge den högsta lönen?
Vilka av dessa tror du klagar på att det är stressigt på jobbet?
Lika jobb - lika lön, är en omöjlig ekvation!