fattarinte

Varför skall jag som man behöva stå ut med förnedringen att det är synd om kvinnor?

I min naiva värld hade jag rättigheter som pappa. Jag tog pappaledighet i nästan ett år och njöt varje sekund av att vara en del i mina prinsessors uppväxt, tills dagen då jag och min dåvarande fru skulle skiljas.

Det började lite smått med att mamman inte ville lämna över barnen den dagen då de skulle vara med mig och hamnade till slut i nivån att mamman kom hem till mig och hämtade barnen dagen innan jag och barnen skulle åka på semester och fullständig anarki startades.

Detta är tre år sedan och jag står idag mer eller mindre utan mina döttrar och de skriver att de saknar sin pappa. De är båda i tonåren och styrs med järnhand av sin mamma.

Ni som nu tror att om man har delad vårdnad så "kan hon inte göra så", har helt fel. Delad vårdnad betyder BARA att myndigheter inte gör något om barnen inte uppenbar skada (ni kan säkert ana nivån på detta).

Polisen har sagt att de inte kan hjälpa mig att få tillbaka mina barn, men om jag skulle åka till mamman och hämta tillbaka mina barn så är risken stor att de "burar in mig".

Familjerätten har stått redo och erbjuder samtal om mamman vill, men kan inte göra något om hon inte vill. 

Socialen hänvisar till familjerätten men säger att de kan erbjuda mamman hjälp, men endast om hon själv ber om det. En utredning gjordes i och för sig, men lades ner och hänvisade ärendet vidare till Familjerätten, som i sin tur inte kan göra något.

Min advokat berättade med övertygelse att "barn behöver sin mamma mer än sin pappa", att jag skulle vara glad om jag fick behålla delad vårdnad. Jag valde därför att göra mig av med advokaten och företrädde mig själv (jo, jag har fortfarande delad vårdnad).

Domaren var en 30 årig kvinna som inte hade egna barn utan refererade till en kompis som tyckte att det var jobbigt med föräldrar som bråkar och menade på att jag var tvunden att ge efter i mina krav att få ha mina barn halva tiden.

Det interimistiska beslutet gav mig fem dagar och mamman nio dagar. Detta ignorerade mamman utan påföljd.

Domen blev att barnen skulle vara hos sin pappa en helg varannan vecka. Men inte ens detta ville mamman gå med på och valde att ignorera domstolens beslut.

Jo, det som finns kvar är egenmäktighet med barn, men domstolen menar på att nu är barnen så gamla att det är verkningslöst. Hotet är att lag lär få betala hela rättegångskostnaden om jag drar detta till domstol igen.

Så snälla kom aldrig till mig och hävda att kvinnor inte har rättigheter i vårt land. Ni kvinnor på dessa myndigheter har just berövat mina barn rätten till en pappa. Ni kvinnor har sagt att ni tycker att mamman gjort fel, men INGEN har gjort något för att hjälpa mina barn.

Snälla väck mig någon och säg att det bara var ett skämt... Jag saknar mina barn...