fattarinte

Ibland känns det som om jag befinner mig i ett lant typ Nordkorea. Det avsätts miljarder varje år till forskning, skola och andra projekt. Resultaten är allt som oftast fantastiskt spännande i de få fall man får ta del av helheten.

Men det intressanta är att den forskning som man får fram inom genusforskningen genomförs av feminister som ALLTID utgår från att kvinnan är den svaga (enligt Genusforskningen på Göteborgs Universitet). Forskningen ifrågasätts av kvinnor med samma åsikt, för att därefter publiceras i media med samma åsikt.

Läsaren har inte kommit längre i sitt tänkande än att om expressen eller aftonbladet skriver något, så borde det vara kontrollerat. MEN det vet vi alla att så ej är fallet. Gudrun Schyman får säga vilka hemskheter hon vill om oss män, för det säljer lösnummer.

Merparten av den forskning som presenteras till oss är förvanskad. Man har plockat bort viktig information och presenterar det man tycker gynnar ens sak.

Situationen blir lika absurd som när det forskas om bibeln i Vatikanen. Vem ifrågasätter innehållet? Vem ställer sig upp i Vatikanen och frågar om Gud verkligen existerar, eller om det bara handlar om symbolik? INGEN!
Tror ni att någon ställde sig upp under ett möte med Usama Bin Laden och ifrågasatte om USA:s styre verkligen var så hemskt som man sa? INGEN!

Varför är det så? Jo, därför att det förutsätts i dessa grupper att du har en tro. Att du tror så starkt på något att du inte hör motargumenten längre. Feminism handlar också om en stark tro som inte får ifrågasättas.

Kanske är det så att när ingen ifrågasätter grunderna, så ges det fullt utrymme att också hitta på "sanningar", som att män är monster och "värmer upp på hunden innan han misshandlar övriga familjen".

Ett exempel är när man om och om igen hävdar att kvinnor tjänar mindre än männen, så glömmer man alltid medvetet att berätta hur många kvinnor som tjänar mer än männen. Denna statistik borde ju vara relevant för oss som finansierar forskningen. Men den skulle inte gynna feminismen. Det skulle inte se bra ut om den orättvist behandlade kvinnan faktiskt tjänade mer än mannen i mängder av fallen.

Detta får mig åter att tänka på "Bagdad Bob". Han som hela världen skrattade åt. Problemet är bara att den forskning som skulle gynna mannen, med stor sannolikhet ligger i ett arkiv och faller i glömska.

Vi män finansierar med andra ord en verksamhet som ligger inom universitetens väggar och som dagligen söker information som skall gynna deras sak att kvinnan är orättvist behandlad.

Jag har själv studerat genuspsykologi och satt som ensam man bland ca 40 kvinnor, varav 50% var radikalfeminister som blängde argt på mig varje gång jag sa min mening (skall väl i ärlighetens namn säga att jag ibland avbröt dem burdust). Jag träffade på en "man" som föreläste under mina år av studier. Men han var inte genuspsykolog.

Jag har blivit utskälld och utslängd av feminister (forskare) för att jag "tänkte fel". De kunde inte svara på de mest enkla frågor av den enkla anledningen att INGEN feminist vågat eller velat ifrågasätta grunderna.

Kanske är detta ett område där kvinnorna själva borde se en underrepresentation av det andra könet och kräva könskvotering.