fattarinte

Ibland blir jag rädd för mig själv.

Det finns situationer som gör att jag borde skämmas för mitt egna agerande och jag borde deporteras till en by i centrala Afrika så att de kan hjälpa mig till rätta.

Detta hände mig idag:

Hade varit i affären igår och köpt ett rättvisemärkt kaffe. I samma sekund som jag valde detta kaffe kände jag mig som en man som faktiskt värnar om andra som har det tufft på jorden.

I morse tog jag fram kaffeburken och skulle fylla på kaffet. MEN, till min enorma irritation så var det MER kaffe i förpackningen än vad som fick plats i kaffeburken.

Min första reaktion var att bli förbannad och svära över denna stora händelse.

Att det var kvar kaffe i burken sedan tidigare spelade i min sjuka logik ingen roll.

HUR I HELVETE KAN MAN SÄLJA MER KAFFE ÄN VAD SOM RYMS I MIN KAFFEBURK?

Ärligt talat... Varför blir jag arg för detta?

Är det för att min kaffeburk hade kaffe kvar i sig? Är det för att förpackningen innehöll för mycket kaffe? Eller är den så att jag är så störd att jag blir arg för att jag har mer kaffe hemma än vad min burk kan rymma?

Så här är den enkla sanningen: Jag är en man som blivit skadad av att allt skall vara planerat och förberett.

Vi fostras från första sekunden i vårt långa liv att ALLT är paketerat och förutbestämt. Om vi då drabbas av en enda liten händelse som stör denna struktur så visar vi vårt missnöje.

Jag slår vad om två saker:

1. I Afrika skiter de fullständigt i rättvisemärkningen när de köper sitt kaffe.
2. Om de skulle ha mer kaffe hemma i Afrika så hade de blivit glada.

Kanske är det så att vi skulle behöva lite mer u-landsattityd i vårt land ibland.