fattarinte

Feminismens grund är att du ställer in dig i ledet och tycker samma sak som andra feminister

Eller som man formulerar sig på Göteborgs Universitets sida:  

”Feminismen utgår från att kvinnor i allmänhet har en sämre ställning än män. Den situationen tycker feminismen behöver ändras. En person som håller med om detta kallas feminist.”

Detta betyder konkret att för att vara feminist så måste man tro på ovanstående formulering.  Man måste tro att kvinnan har en sämre ställning. Inte att man är sämre på fotboll och tycker att det är svårt att byta däck på en bil, utan har en sämre ställning socialt, med barnen, på jobbet, politiskt, i mataffären, på sjukhuset, hos frisören, i badhuset, o.s.v.

Det handlar inte om att lönen kanske är lite sämre och att man som kvinna kanske startar diskmaskinen ett antal fler gånger än mannen, utan det handlar om att man ”i allmänhet (vanligast) har en sämre ställning” inom allt.

Denna omvandlig till feminist, sker med andra ord på samma sätt som när en kristen blir troende och börjar kalla sig för just kristen.

Nu handlar det inte längre om forskning, vetenskap och motargument. För den kristne tror redan på Gud och inget argument i världen kan ändra detta. För så länge ingen VET, så är Gud en sanning för den troende. Vissa har till och med sett Gud eller satan med egna ögon och kan berätta dessa händelser för de andra troende.

Kritiskt tänkande övergår i bibelstudier, där den nyblivna kristna skall studera hur andra kristna tror och trodde. Den nyblivna feministen studerar sina böcker om hur kvinnor inte fick äga och rösta. De lär sig ord som patriarkat som skall repeteras med avsky, likt den kristna avskyr skärselden. Mannen är för feministen som satan är för den kristna.

Inskränktheten är ett faktum när feminister får smutskasta oss män i media, när de bygger en egen feminismforskning inom universiteten (kallas utåt för genusforskning), likt Vatikanstaten byggdes i Rom.

Gud nåde den som ifrågasätter tron, för då kommer mannen och hämtar ner kvinnorna till underjorden, så skall de brinna i patriarkatet i evighet.

Jag skall berätta en något som ni feminister inte vet:

Vi män är sjukt snälla, vi älskar kvinnor och vi avgudar våra barn. Visst är vi annorlunda mot er kvinnor, men vi män gillar att ni inte liknar oss. Vi är villiga att gå ut i krig och försvara er och våra barn och vi tror på ”kvinnor och barn först”. Vi är inga hemska monster och vi avskyr våldsmän, pedofiler och våldtäktsmän oavsett kön och härkomst. Vi är bullriga och gillar sport, men släpper allt vi har för händerna när ni behöver hjälp. Vi är ypperligt duktiga på att ta hand om våra små barn, men ni måste ge oss utrymme att göra saker på vårt sätt. Visst blir vi upprörda när ni säger ”men det är ju bara att ta bort den väggen”, men vi förlåter er snabbt när ni tittar på oss med era oförstående ögon.

Vi älskar er kvinnor kort och gott med alla era styrkor och svagheter… Så varför hatar ni oss så mycket?