fattarinte

Tänk dig min bakgrund. Jag är 50 år och uppfostrad av en pappa som hävdade att om man fick en smäll av en kvinna så fick man absolut inte slå tillbaka.

Han hade en teori om att när (inte om) jag fick en smäll av en kvinna så var jag värd den smällen och skulle ta emot den som en man, d.v.s. med armarna utmed sidorna.

Men jag sick ALDRIG under några omständigheter bära hand på en kvinna.

Detta uppfostrades jag med från 1962 till dess att han gick bort.

Under åren har jag fått mycket stryk (örfilar) av kvinnor. Kanske har jag sagt något dumt, eller så har jag i min ungdom gjort något dumt. Men det handlar aldrig om att jag gått över en gräns genom att tafsa eller agera sviaktigt på något sätt. Utan det har handlat om att det jag sagt eller gjort har dessa kvinnor ansett vara värt fysiskt våld.

Vad är det egentligen som säger att jag skall behöva ta dessa örfilar?

Är det så att bara för att jag väger hundra kilo, så skall alla som väger mindre kunna slå på mig? Jag har ju för Guds skull lika mycket nerver i kroppen som en liten plutt på 50 kilo. Det gör med andra ord lika ont på mig som det skulle gjort på kvinnan. Kvinnor hävdar ju också att de klarar av smärta bättre än män, vilket då skulle betyda att det gör mer ont på mig än på henne.

Men vad skulle hända om jag gick med en anmälan till polisen att min 48 kilos flickvän slagit mig (nu har hon inte gjort det på allvar än, utan bara på "skämt").

Hur hade denna polis agerat mot mig? Hade det gjort någon skillnad om det varit en manlig eller kvinnlig polis?

Jag anar att jag skulle få rekommendationen att gå hem och be min kvinna om ursäkt... Samma bemötande som kvinnorna fick av de muslimska prästerna (Janne Josefssons program) som sa till kvinnorna att gå hem och be sina män om ursäkt.

Jag får en känsla av att denna polis skulle avråda mig från att polisanmäla min 48 kilos kvinna (på samma sätt som de muslimska prästerna), då det inte kan ha gjort så ont.

Är det så att vi tittar med avsky på muslimernas agerande, men blundar för det omvända?

Nu tänker nog några att det är skillnad på kraft om en man slår, mot om en kvinna slår. Då är min fråga: Vem avgör vad som är våld och inte våld?

Jag får inte slå kvinnor och barn, men de får slå mig. Kvinnor får inte slå barn, men flickor får slå sin mamma. Dock får inte tonårspojkar slå sin mamma längre. Detta är de sociala regler som gäller i vårt samhälle.

Lek med tanken att du ser ett par som står på stan och grälar. Plötsligt ger den unga kvinnan sin pojkvän en örfil. Vem hade du själv trott var den elaka i dramat? Förmodligen hade merparten tänkt: Undrar vad han sa till henne för något otrevligt som fick henne så upprörd?

Men om vi vänder på situationen så att en man ger sin kvinna en örfil, så skulle mannen genast bli polisanmäld. Förmodligen skulle flertalet män gå på denna man och läxa upp honom. Ingen hade funderat på vad kvinnan sa, för det är ointressant. En man får under inga omständigheter slå en kvinna.

Detta måste betyda att det är socialt accepterat att kvinnor slår män. Så mycket för den jämställdheten... Gudrun Schyman menade på att vi män skulle betala en mansskatt för vi slår kvinnor. Jag har aldrig slagit en kvinna men fått massor av örfilar. Men det är inte HELT otänkbart att Gudrun levererat en och annan "lavett" under sina år. Men det vet jag ju inte med säkerhet :-)