Underbar beskrivning av Expressen idag:
"De svenska spelarna verkar inte särskilt oroliga för att få spela inför halvtomma läktare."
Nej, det kanske inte är så konstigt eftersom de också skriver att man sålt drygt 11.000 biljetter och har tre tusen kvar att sälja under dagen...
Feminismens grund är att du ställer in dig i ledet och tycker samma sak som andra feminister
Eller som man formulerar sig på Göteborgs Universitets sida:
”Feminismen utgår från att kvinnor i allmänhet har en sämre ställning än män. Den situationen tycker feminismen behöver ändras. En person som håller med om detta kallas feminist.”
Detta betyder konkret att för att vara feminist så måste man tro på ovanstående formulering. Man måste tro att kvinnan har en sämre ställning. Inte att man är sämre på fotboll och tycker att det är svårt att byta däck på en bil, utan har en sämre ställning socialt, med barnen, på jobbet, politiskt, i mataffären, på sjukhuset, hos frisören, i badhuset, o.s.v.
Det handlar inte om att lönen kanske är lite sämre och att man som kvinna kanske startar diskmaskinen ett antal fler gånger än mannen, utan det handlar om att man ”i allmänhet (vanligast) har en sämre ställning” inom allt.
Denna omvandlig till feminist, sker med andra ord på samma sätt som när en kristen blir troende och börjar kalla sig för just kristen.
Nu handlar det inte längre om forskning, vetenskap och motargument. För den kristne tror redan på Gud och inget argument i världen kan ändra detta. För så länge ingen VET, så är Gud en sanning för den troende. Vissa har till och med sett Gud eller satan med egna ögon och kan berätta dessa händelser för de andra troende.
Kritiskt tänkande övergår i bibelstudier, där den nyblivna kristna skall studera hur andra kristna tror och trodde. Den nyblivna feministen studerar sina böcker om hur kvinnor inte fick äga och rösta. De lär sig ord som patriarkat som skall repeteras med avsky, likt den kristna avskyr skärselden. Mannen är för feministen som satan är för den kristna.
Inskränktheten är ett faktum när feminister får smutskasta oss män i media, när de bygger en egen feminismforskning inom universiteten (kallas utåt för genusforskning), likt Vatikanstaten byggdes i Rom.
Gud nåde den som ifrågasätter tron, för då kommer mannen och hämtar ner kvinnorna till underjorden, så skall de brinna i patriarkatet i evighet.
Jag skall berätta en något som ni feminister inte vet:
Vi män är sjukt snälla, vi älskar kvinnor och vi avgudar våra barn. Visst är vi annorlunda mot er kvinnor, men vi män gillar att ni inte liknar oss. Vi är villiga att gå ut i krig och försvara er och våra barn och vi tror på ”kvinnor och barn först”. Vi är inga hemska monster och vi avskyr våldsmän, pedofiler och våldtäktsmän oavsett kön och härkomst. Vi är bullriga och gillar sport, men släpper allt vi har för händerna när ni behöver hjälp. Vi är ypperligt duktiga på att ta hand om våra små barn, men ni måste ge oss utrymme att göra saker på vårt sätt. Visst blir vi upprörda när ni säger ”men det är ju bara att ta bort den väggen”, men vi förlåter er snabbt när ni tittar på oss med era oförstående ögon.
Vi älskar er kvinnor kort och gott med alla era styrkor och svagheter… Så varför hatar ni oss så mycket?
Hjälp, jag står utan grupptillhörighet.
Om man tittar in på Göteborgs Universitets hemsida om genusforskning så står det exakt så här:
”Feminismen utgår från att kvinnor i allmänhet har en sämre ställning än män. Den situationen tycker feminismen behöver ändras. En person som håller med om detta kallas feminist.”
Detta betyder att även om det är så att män har det sämre än kvinnor, så utgår feministen ändå från att kvinnan har en sämre ställning än mannen.
Men vad kallas då jag som anser att kvinnor har det alldeles förträffligt bra här i Sverige?
Vad kallas jag som inte anser att vi män blir rättvist behandlad av myndigheter när det handlar om vår rätt till våra barn på samma villkor som kvinnor, utan behandlas som monster?
Jag skrev ett mejl till Göteborgs Universitet om min fråga och skrev feminist, vilket accepterades av rättstavningen i word. Dock försökte jag mig på att skriva ordet maskulinism, vilket min dator markerade rött som i att det är felstavat. Datorn gav heller inga förslag till hur det skulle stavas. Jag hoppas att Universitetet kan ge mig svaret (de är ju ändå avlönade av skattemedel från bland annat oss män).
Om nu feministerna var intresserade av att det skulle handla om jämställdhet, så kunde de ju skrota feminismen och ersätta den med henismen. Ordet hen var ju så revolutionerande tyckte man.
Hen betyder för övrigt höna på engelska för den som inte nu visste det.
Varför skall jag som man behöva stå ut med förnedringen att det är synd om kvinnor?
I min naiva värld hade jag rättigheter som pappa. Jag tog pappaledighet i nästan ett år och njöt varje sekund av att vara en del i mina prinsessors uppväxt, tills dagen då jag och min dåvarande fru skulle skiljas.
Det började lite smått med att mamman inte ville lämna över barnen den dagen då de skulle vara med mig och hamnade till slut i nivån att mamman kom hem till mig och hämtade barnen dagen innan jag och barnen skulle åka på semester och fullständig anarki startades.
Detta är tre år sedan och jag står idag mer eller mindre utan mina döttrar och de skriver att de saknar sin pappa. De är båda i tonåren och styrs med järnhand av sin mamma.
Ni som nu tror att om man har delad vårdnad så "kan hon inte göra så", har helt fel. Delad vårdnad betyder BARA att myndigheter inte gör något om barnen inte uppenbar skada (ni kan säkert ana nivån på detta).
Polisen har sagt att de inte kan hjälpa mig att få tillbaka mina barn, men om jag skulle åka till mamman och hämta tillbaka mina barn så är risken stor att de "burar in mig".
Familjerätten har stått redo och erbjuder samtal om mamman vill, men kan inte göra något om hon inte vill.
Socialen hänvisar till familjerätten men säger att de kan erbjuda mamman hjälp, men endast om hon själv ber om det. En utredning gjordes i och för sig, men lades ner och hänvisade ärendet vidare till Familjerätten, som i sin tur inte kan göra något.
Min advokat berättade med övertygelse att "barn behöver sin mamma mer än sin pappa", att jag skulle vara glad om jag fick behålla delad vårdnad. Jag valde därför att göra mig av med advokaten och företrädde mig själv (jo, jag har fortfarande delad vårdnad).
Domaren var en 30 årig kvinna som inte hade egna barn utan refererade till en kompis som tyckte att det var jobbigt med föräldrar som bråkar och menade på att jag var tvunden att ge efter i mina krav att få ha mina barn halva tiden.
Det interimistiska beslutet gav mig fem dagar och mamman nio dagar. Detta ignorerade mamman utan påföljd.
Domen blev att barnen skulle vara hos sin pappa en helg varannan vecka. Men inte ens detta ville mamman gå med på och valde att ignorera domstolens beslut.
Jo, det som finns kvar är egenmäktighet med barn, men domstolen menar på att nu är barnen så gamla att det är verkningslöst. Hotet är att lag lär få betala hela rättegångskostnaden om jag drar detta till domstol igen.
Så snälla kom aldrig till mig och hävda att kvinnor inte har rättigheter i vårt land. Ni kvinnor på dessa myndigheter har just berövat mina barn rätten till en pappa. Ni kvinnor har sagt att ni tycker att mamman gjort fel, men INGEN har gjort något för att hjälpa mina barn.
Snälla väck mig någon och säg att det bara var ett skämt... Jag saknar mina barn...
Igår var det arbetarens dag. Denna dag då arbetare skall enas och stå upp för deras rättigheter och kämpa solidariskt för ökade löner och förmåner. Denna dag då "skottet i Ådalen" 1921 skall hedras.
MEN... Jag såg inte en enda grå-sosse med en enda röd flagga. Inget slingrande tåg av slitna arbetare i smutsiga blåställ som ledbrutet stod upp för sina bröder och systrar.
På tv kunde man se pensionärer som demonstrerade för något de inte längre kom ihåg vad det var. De var arga och upprörda. Men det handlade nog mer om vad de själva ville ha, än om att stå upp för solidaritet. 40-talisterna är ju inte direkt kända för sin givmildhet.
Nej, det var helt tyst. En vacker vårdag med fåglar som kvittrade.
Var var arbetaren? Denna person som solidariskt kämpar mot orättvisorna...
Är han inne och tittar på hockey på sin nya 60 tums plasma-tv, eller planerar han för familjens Thailandsresa? Kanske håller han på att bygga ut sommarstugan, eller så installeras den nya tvättmaskinen.
Att ha en dag för arbetaren, är lika viktigt som att vi har kvinnodagen... Ett förbannat fåneri med andra ord.
Idag är det inget synd om arbetaren. Inte heller om kvinnan.
Så vem skall vi hitta då att tycka synd om?
Kanske skulle egenföretagaren få en egen dag? Eller varför inte handikappade? eller gamla? Eller invandrare?
Att ge arbetare en egen dag känns lite fånigt när han sätter sig i sin nya V70 och åker till sin sommarstuga för att softa istället för att solidariskt demonstrera.
Om det nu skall vara en ledig dag för arbetarna, så tycker jag att de fan skall tvingas ut på gator och torg och berätta vad de är missnöjda med. Tvinga dem att stå med en röd fana och skrika slagord mot kapitalet!
För om det inte finns något kvar som de är missnöjda med, så ser jag gärna att våren får tillbaka denna dag från sossarna och kommunisterna. Det hade jag GÄRNA firat tillsammans med sossar, gamla, handikappade, invandrare och kvinnor...
Egenföretagarna jobbar den 1:a maj, för de har inte arbetarnas förmåner. De får bara betala en avgift för att få ha anställda...
